Marianne

25 november 2010 23:46

Oj, 22. 000:- som en liten skuld. Man kan då undra hur mkt de stora skulderna är på. Men å andra sidan, hur lever den personen om de anser att 22.000 är lite pengar men ändå behöver låna dem? Det är för lätt att få kredit och många hamnar i lyxfällor. Men själv göra själv ha.
Ha det gott

Ewa

26 november 2010 12:47

Jag litar inte på mig själv när det gäller pengar eftersom jag är medveten om att jag är en slösa och därför har jag inga kreditkort eller ens kredit på bankkortet.

Budda

26 november 2010 15:52

Jag tyckte inte det var konstigt, eller tolkar jag dina ord fel?

I personens ögon är skulden på 22 000 den lilla skulden, den stora kanske är på 220 000?

I allmänhet tycker jag inte att 22 000 är en liten skuld men jämför jag med 220 000 är det.

Trevlig helg och grattis till söta Humlan.

Budda som vill vara positiv och tacksam och väljer att vara det även om jag i bland både har stor anledning att inte vara det eller kräker av mig negativa tankar och känslor.Men det b r u k a r gå snabbt över.:)

Ewa

26 november 2010 15:58

Humlan hälsar och tackar!

Annie

27 november 2010 12:41

Hm... ska jag kommentera eller ej.
Jo jag väljer att göra det.

Jag kan mycket väl tycka att 20000:- är en liten skuld till banken. Har själv en kreditkortsskuld i den storleksordningen, men det är ingenting som betungar mej. Skulle det behövas så skulle vi kunna göra oss av med den utan större besvär. Med tanke på vart pengarna gått så är det i jämförelse (mot smärta och inflammationer) småpotatis. (Ett års tandläkarräkningar inkl. 2 operationer)

Jag kan säga att det är en liten skuld i jämförelse med de övriga skulderna (huslånen) vi har som ligger på ca miljonen. Våra huslån är OCKSÅ är en liten skuld i relation till i vilket område vi bor och vad huset är värt...

Skulle jag däremot köpa glass och godis på kredit för 20000:- så skulle skulden komma i ett helt annat ljus.

Så i mitt tycke är allting relativt vad gäller pengar och skulder.