Det är bara 10 grader ute, men det tycker jag är skönt; svalkan och den klara luften. Däremot blåser det, så att träden ibland ligger ned och det är jag mindre förtjust i. Jag hade tänkt hasa till ICA i Salem för att hämta ut ett bokpaket, men jag vet inte om jag har lust att gå ut i stormen. Jag är trött idag och lider av efterdyningarna från 2 väldigt konstiga drömmar (i den ena befann jag mig Japan där jag inte förstod ett ord tills de valde den svenskspråkiga versionen av en tecknad japansk kultfilm och i den andra drömmen befann jag mig i Kiruna som var så förändrat och förstört att det såg ut som resterna av ett krig). Det känns fortfarande bra att pengarna kommer även om en stor del av dem måste användas till att fylla igen ekonomiska hål..... Bara det blir pengar över, så att Elin och jag kan shoppa på lördag; en shopping-runda som jag hoppas blir roligare och ger bättre resultat vad gäller prylar till mig och bara mig. Jag har blivit sugen på ett par MBT-stövlar och allt vad MBT heter är dyrt, men värt vartenda öre!

Och så var det utmaningen som jag har fått från filoZophie. Hon skriver att hon tycker att just denna utmaning säger en hel del om personen och det kan ju vara på gott och ont......

Kärleken i mitt liv. filoSophie skriver i sin utmaning: "Kärleken i mitt liv är främst mina barn. Det tror jag att alla normalt funtade mammor säger och det ska bara vara så." Den här sortens kategoriska uttalande får mig alltid att resa ragg just för att jag känner mig träffad just för att jag vet att jag inte är en "normalt funtad mamma" och för att jag avskyr kategoriska uttalanden. Pga en sjukdom som dämpar alla mina känslor och pga mediciner som har som biverkning att oxå dämpa känslor, så är kärleken i mitt liv i första hand inte min dotter eller min man. Jag älskar dem innerligt, men kärleken i mitt liv har blivit de perioder när jag får må bra. De perioder när jag har möjlighet att känna mig som en "normalt funtad mamma". Kärleken i mitt liv är, med andra ord, hälsan.

Favoritfärger. Rött för värme och glädje. Blått för sinnesro. Lila för mod. Grönt är helt enkelt skönt. Brunt för fötterna på jorden. Som accent till dessa färger tar jag den intetsägande vita som ofta behöver stöd av andra färger för att inte bli känslokall.

Jag är fantastiskt glad över att bo i Rönninge, i Sverige.

Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Faktiskt! Jag vill bli sjukpensionär. Det ni! Jag vill ha permanent sjukersättning. Jag vill ha lugn och ro. Jag vill slippa kraven på att bevisa att jag är för sjuk för att fungera i vårt (sjuka) samhälle.

Min dröm är 2-delad. Jag vill ha så pass mycket pengar att jag aldrig mer behöver tänka på att jag vill ha pengar. Pengar är trygghet. Den som säger annat har aldrig varit utan pengar. Jag vill skriva en bok; en berättelse om mitt liv.

Jag tror inte att det finns någon allsmäktig gud. Jag vet att det inte finns det. Jag tror på mig själv och på att lära känna mig själv, mina styrkor och mina svagheter.

Jag kommer förmodligen aldrig att plåga djur. Jag kan dessutom stryka ordet 'förmodligen'. Jag kommer aldrig att plåga djur.

Det här är en utmaning där man måste tänka efter, så jag passar vidare till den som känner sig hågad!

Fridens.