Jag tog mig ur sängen vid halv 12 och det var bara för att jag var tvungen att gå på toaletten. Då var det ungefär 1,5 timme kvar tills lunch och någon film. 1,5 timme då jag måste se till att hålla tankarna i schack; tankar som förlamar. Elin är hemma med en förkylning, så hon fungerade lite som en distraktion. När lunchen var avklarad (redan vid 14), så var det dax att städa buren, men sedan då? 2,5 timme tills vi skulle äta middag och hur 17 skulle jag få de timmarna att gå utan att löpa amok?? Klockan 15 tog jag 15 Theralen-droppar och sedan gick Elin och jag en promenad. Det var skönt att komma ut även om jag fick ont i ryggen den sista biten. När vi kom hem, så duschade jag och i skrivandes stund är det en halv timme kvar till middagen är klar. Efter middagen blir det te och "Gilmore Girls" och efter det, så ska jag försöka läsa tills jag blir så trött att jag kan sova och förbereda mig på en ny likadan dag...... Det är inte kul att leva just nu. Jag har tappat sugen och lusten fullständigt. Ingenting är roligt. Allt handlar bara om att fly, att slippa undan, att få tiden att gå utan alltför stor plåga. Jag har inte gjort annat än väntat ända sedan maj månad. Väntat och försökt hålla paniken stången. Det är konstigt att tiden kan gå så fort när man inte gör någonting och det är därför det känns så satans tungt att det snart är oktober (3 månader kvar till jul - JAG VILL INTE!) och det känns som om jag inte har tagit vara på sommaren; allt har bara susat förbi i ett töcken. JAG HATAR DET HÄR!! Jag HATAR att det inte finns ett datum när jag vet att jag kommer att må bättre, när jag vet att jag kommer att orka! Om jag visste det, så hade jag kunnat använda tiden fram till dess till att verkligen vila i stället för att bara gå och vänta och vid varje dags slut konstatera att jag har överlevt ännu en dag. Det är det det handlar om: överlevnad. Fy, fan för livet!!

O-fridens.