Inatt busade vädret rejält. Det blåste så träden vek sig och det regnade horisontalt. När Pär steg upp vid 5, så sa han till mig att det åskade oxå, så jag slet ur öronpropparna och låg kvar i värmen och mörkret och lyssnade på åskan. Mmmmysigt! I övrigt, så går jag faktiskt omkring och spänner mig och rentav fasar för den kommande vintern. Jag har årets första månaders snökaos fortfarande i minnet; alldeles för färskt för att det ska kännas bra och jag vill faktiskt inte uppleva det igen! För en gångs skull så har jag njutit hela sommaren (trots irriterade värmeslag) och september kom alldeles för fort. Jag har ingenting emot svalare temperaturer, men mörkret och nederbörden vill jag inte ha! Uppe i Kiruna, så har björkarna redan tappat alla sina löv och riktigt så illa är det i alla fall inte. Vädret, årstiderna och FK kan jag inte påverka, så det är bara att försöka stå ut.

Fridens.