Jag köpte ju första säsongen av både "Millenium" och "Medium". Igår blev jag färdig med "Millenium" och kommer inte att köpa fler säsonger. Jag tyckte om den när den gick på TV även om jag inte såg hela serien, men nu tycker jag att den var för dyster. Den fd. FBI-agenten Frank Black som har förmågan att "se" hur mördaren tänker/fungerar och ingår i Millennium-gruppen. Han är gift med Catherine och tillsammans har de dottern Jordan. Frun är insatt i allt han har varit med om - inga som helst lögner i det äktenskapet. Hon är lugn och har en lågmäld röst, ett oerhört tålamod och avgudar både sin man och dottern som är något av ett medicinskt mirakel. Han, å sin sida, är öppen och gör alltid sitt yttersta för att inte vara borta från hemmet för mycket. Han dyrkar sin fru och sin dotter. Sedan störde jag mig på det faktum att han är en hel del äldre än sin fru och han är rynkig och ärrad (läcker, tycker jag, men inte snygg i egentlig mening) medan hon är lång, smal, med vackert lockigt hår. Varför är det aldrig tvärtom??! De brott som han utreder är ofta brutalare än vanligt och han ändrar sällan en min och är alltid lika allvarlig. Inte ett uns av humor. Hemma är friden total. Paret höjer aldrig någonsin rösten mot varandra och dottern är aldrig någonsin besvärlig eller tjurig. Blä! Det var sådana kontraster mellan hans arbetsliv och hans privatliv, helvete mot himmel, att det inte blev trovärdigt. Jag hoppade faktiskt över några avsnitt som var tråkiga (för politiska) och ett avsnitt där en sjuk dj-l dödade ston (det pallade jag inte att se).

När "Medium" gick på tv, så hängde jag nog med i vartenda avsnitt av de första 2 säsongerna, men sedan orkade jag inte hålla reda på när den började igen och så gick den ju på reklam-proppade TV4..... Jag tyckte om den. Mycket! Dels för det övernaturliga temat och dels för skådespelarna. Patricia Arquette som spelar Allison är, för en amerikansk serie, ovanligt knubbig; hon ser vanlig och äkta ut. Hennes man spelas av Jack Weber och är inte heller så där vansinnigt plast-snygg. Han är mysig och trovärdig som make och pappa till deras 3 döttrar. Jag minns från serien att det inte alltid är så gulle-gulligt mellan de två, de tröttnar ibland och de tjafsar med sina barn. Betyyyyyydligt trovärdigare! Idag såg jag de första 2 avsnitten och jag kände direkt att jag kommer att köpa fler säsonger och att jag inte kommer att hoppa över några avsnitt. Värdefullt vetande om Patricia Arquette är att efter ett par säsonger, så ombads hon gå ned i vikt, men vägrade och sa att det är så här hennes kropp ser ut efter att ha fött x antal barn. Heja! Den sortens attityd behövs det mer av!   

Fridens. 

Jag diskar när det behövs. Nu när jag är ensam. I morse tog jag den sista frukosttallriken med muminmotiv och bestämde att det var dax att diska. Sagt och gjort! Snabbt avklarat. Jag har upptäckt att om det står odiskad disk i många dagar, så luktar det otroligt illa när jag sedan spolar på hett vatten.... Det gäller att hitta balansen där, så att jag inte väntar för många dagar.   Sedan lade jag mig i soffan och läste ut första boken om fröken Stackhouse och började på den andra och sedan somnade jag.

Jag hade otroligt svårt att vakna trots att jag inte sov länge. Ibland när jag har svårt att vakna, så hamnar jag i något sorts mellanläge där jag varken sover eller är vaken. Det är inte slummer heller. Varje gång upplever jag det som att jag inte kan vakna, att ögonen är ihoplimmade och att jag försöker och försöker skrika mig själv vaken, så där som de alltid gör i filmer. Ibland fungerar det och jag vaknar. Idag fungerade det inte. När jag befinner mig i det där mellanläget, så upplever jag alltid att någon rör sig i lägenheten (om det här händer när jag är ensam hemma) och att någon närmar sig rummet där jag ligger och att jag gör mitt bästa för att försöka se vem denne någon är, men jag lyckas aldrig. Det är då jag brukar försöka skrika mig vaken för att jag känner mig otroligt utsatt. Idag låg jag i soffan med huvudet mot hallen i syfte att kunna dra nytta av fläktarna från korsdraget (det fungerade!). Jag försökte vakna och hörde hur någon gick nedför trappan från övervåningen som jag inte kunde se då jag låg med huvudet åt det hållet. Jag försökte att vrida på huvudet för att se vem det var, men icke. Jag försökte ropa "Pär?" samtidigt som jag visste att han var på Öland. Han svarade! Han kom fram till soffan och stod bakom mig, så att jag inte kunde se honom. Han sträckte fram bägge händerna och jag tog tag i dem. "Vart ska du?" frågade jag. "Jag ska iväg och köpa en bil" svarade han med låg röst. "En brun."  "Ok..." svarade jag. När han hade gått, så tänkte jag att han kommer att råka ut för något, det här en sorts varning. En stund efter att jag hade vaknat fick jag ett sms om att han hade blivit stungen av ett tio-tal getingar. Kan det ha varit ett varsel? I så fall var det en himla tur att det inte var något värre! Misstolka mig inte, Pär, jag tänker på värre som i bilolycka. Stackars min gubbe! Jag har blivit stungen några gånger, men det var vid olika tillfällen. Det gör ju så djäkla ont efteråt! Jag var livrädd för getingar tills jag blev stungen. Annars brukar effekten bli den motsatta. Nu är jag mest arg på dem, men när de förirrar sig in hit, så hjälper jag dem ut. Jag slår aldrig ihjäl dem.

Fridens.

PS. Pär! När vi väl byter bil, så vill jag inte ha en brun.   

Ååh, vad den var bra!! Jag blev så glad när jag, allt eftersom, upptäckte att de har hållit sig till boken. Det är inte någon amerikansk produktion och det märktes då fokus inte låg på de få stridsscener som finns med och det inte fanns några som helst försök att göra filmen sentimental eller action-betonad. Jag har försökt att få både Elin och Pär att läsa boken (speciellt Pär som läser många historiska böcker och Johanna har faktiskt existerat), men nu ska jag få dem att se filmen. Det slipper de inte undan!

Fridens.   

.....med alla bloggare som tar sommaruppehåll. Sommaruppehåll från vad då? Jag kan förstå om man väljer att vara ute i stället för att sitta vid datorn, men när det gäller mig själv, så kan jag inte ta sommaruppehåll från min blog därför att jag inte kan ta sommaruppehåll från mina tankar, mina fundringar eller mina åsikter. Det är mitt liv jag bloggar om och det går inte att ta uppehåll ifrån. Dessutom lider jag av skrivklåda och det är en anledning till att jag har en blog. Hur mycket tid spenderar man egentligen vid datorn om man måste meddela att man gör ett uppehåll? Fjantigt! Jag bloggar oavsett årstid eller väder!

Fridens.

Jag har inte semesterstängt.

Klickbar bild.

Döm om min förvåning när jag vaknade till i natt av att jag frös! Det var faktiskt nödvändigt att ta på täcket.    Det var otroligt svalt och skönt i hela lägenheten när jag gick upp strax efter 9 och det var mänskliga +21 grader. Det var nära på att jag popcorn-skuttade som marsvinen om jag inte hade varit så morgonstel.

Fem över 10 gick jag mot Filmkedjan där min nya vattenkokare fanns att hämta. Jag gick en omväg som tog 40 minuter, men när jag kom fram hade de inte öppnat än. Det var en kvart kvar, så jag satte mig i skuggan i gräset och drack vatten och lyssnade på MP3:n. Tankarna gick till filmer, helt logiskt och jag tänkte på Kvasthildas lyriska recension av "Alice i Underlandet". Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill betala för att se den dvs. bio, hyra eller köpa. Äh, skit samma, jag köper den här hos Filmkedjan! När de hade öppnat (de hade AC - åh, ljuva svalka!), så gick jag till köpfilmshyllan och jag höll i "Alice i Underlandet" i en hel minut innan jag ställde tillbaka den i hyllan. Nää! När jag tvekar så mycket om något, oavsett vad, så vet jag att jag gör bäst i att låta bli helt och hållet. Jag kikade runt på de andra filmerna och fick syn på ett omslag där det stod "Ett mysterium. En gåta. En legend." Hmmm. En person bakifrån som sträcker ut armarna för att tydligen ta emot folkets hyllningar. Säker nå'n rocklegend eller nå'n sportdåre. När jag tittade närmare så såg jag att det var "Påven Johanna". "Påven Johanna" som är min absoluta favoritbok och som jag har läst minst 4 gånger! Nu finns den som film! Ingen beslutsångest där! Jag grabbade tag i filmen och betalade och hämtade även ut vattenkokaren som ju var huvudanledningen till att jag var där. Tänk om jag hade glömt den....    

Ikväll blir det en högtidsstund på 2 timmar och 15 minuter och nåde den som stör mig! Tur att jag är ensam hemma.

En längre sväng tillbaka och in på Konsum. De veckor jag är ensam, så är det ett evigt spring på Konsum eftersom jag inte orkar bära så mycket. Jag köpte en liten rosenbukett i blandade färger för bara 39 och den är jättefin! Jag glömde att köpa ögondroppar.

Det var +23 när jag gick och +26 när jag kom hem. Hela SATS-flaskan med vatten gick åt. Det var tungt att promenera. För varmt och så vågade jag inte slappna av riktigt eftersom jag väntade att det skulle börja krampa i höger sida. Inge' kul.    Men den promenaden är i alla fall bättre än ingen alls!

Jag har kommit in i 2 perioder: jag ritar och jag läser. Det är möjligt att det dyker upp nya alster när Pär har kommit hem igen och kan scanna in dem (jag är för ointresserad för att lära mig hur man gör). Jag läser om Sookie Stackhouse i böckerna av Charlaine Harris; de böcker som ligger till bakgrund för tv-serien "True blood". Jag såg 1,5 avsnitt av serien, men gillade den inte. För mycket sex och blod. Böckerna är inte så grafiska och tonen är lättsam och lite ironisk.   

Igår kväll var jag däremot tvungen att avbryta läsandet eftersom jag hade en otrolig klåda i vänster öga. Pollensäsongen är ju över sedan ett tag, men jag är även allergisk mot gräs och för att testa om jag verkligen behöver allergimedicinen, så tog jag den inte igår och det var inga problem tills på kvällen. Det kändes som att jag hade något innanför ögonlocken och det gjorde ont och det kliade. Jag kunde inte se något i spegeln. Till slut tog jag en bit bomull som jag blötte i iskallt vatten och sedan höll mot det slutna ögat. Aaaah! Sedan tog jag ögondroppar och allergimedcinen. Medan jag höll ögonen slutna och väntade på att jag skulle somna, så for skräckscenarior genom huv'et: jag skulle vakna och upptäcka att vänster öga var rött och helt igensvullet och att det rann ut var och att jag fick treva mig fram som en enögd pirat till vårdcentralen. Så blev det inte. Ögat är som det ska och jag tar min medicin tills gräshalterna har sjunkit.

Marsvin är läraktiga. I alla fall när det handlar om vanor. När Pär lagar middag, så blir det alltid grönsaker över av någon märklig anledning och de brukar grisarna få. Det här har de snappat upp, så när Pär lagar maten, så samlas de alltid vid mattkanten och tjoar uppskattande i hopp om att få något smaskens. Pärs hejaklack. När jag lagar maten, så kommer de fram till mattkanten då med, men när de har kommit på att det är tråk-matte som står där, så går de igen. Nu när jag har varit ensam med dem och det har varit så ohemult varmt, så har jag tagit för vana att slänga in ett lass med isbergssallad i varje bur när jag har nattat dem. Efter 3 gånger har de vant sig vid det och när jag hakar loss vattenflaskorna på kvällen för att byta vatten i dem, vilket är det första jag gör i nattningsproceduren, så börjar de tjoa och tjimma å det mest högljudda! Ni skulle ha hört dem igår kväll! De far runt fötterna på mig hela tiden för att vara säkra på att inte missa SALLADEN. När jag väl har fått in dem i respektive burar, så står de med nössen tryckta mot gallret och väntar otåligt medan jag grovhackar salladen. Jag inser att det blir svårt att vänja dem av med det här......

Nu ska jag blanda ihop kligröt till marsvinen och försöka komma på vad jag själv ska äta till lunch. 

Fridens.    

......hur man kan vilja arbeta som försäljare via telefon där det i praktiken handlar om att ringa okända människor och göra allt man kan för att övertala denna okända människa att köpa något som h*n varken vill ha eller behöver?

* de som tar arbetet därför att det absolut inte finns något annat arbete som gör att man kan betala hyran och köpa mat, de är undantagna *

Fridens.

Det grillas på vardagsrums-sidan och det grillas på köks-sidan. Stereo-grill. Alla fönster är vidöppna, så att all äckligt matos kan sväva in fritt. Jag har bestämt mig för att härda ut ikväll för det är +28 ute och +27 inne vilket innebär att om jag stänger om mig och marsvinen, så kommer vi att plågas. Jag förstår mig inte på denna satans grill-mani som bryter ut när det är +10 grader eller mer!! Rent ut sagt löjligt. Kanske är det för att jag inte är intresserad av mat? Det är i alla fall dj-t äckligt, men jag har en känsla av att jag inte skulle mötas av den minsta förståelse eller hänsyn om jag klagade. Vilken annan tid på året gnälls det om det luktar matos, då är det unket och ofräscht. På sommaren är det som att privatlivet kliver knuffas åt sidan. Jag är tvungen att ha lägenheten fylld av grillos. Jag är tvungen att lyssna på grannen som sitter på balkongen och talar i telefon eftersom det är för varmt inomhus. Jag är tvungen att titta på alla mer eller mindre lättklädda människor vars självkritik verkar ha förångats bara för att det är varmt. Grannar som sitter utomhus på kvällarna och inte begriper att man måste sänka ljudnivån då allt hörs extremt bra i sommarstilla kvällsluft. Om jag skulle klaga på allt detta, så skulle jag nog kallas för glädjedödare som inte har förmågan att uppskatta sommaren när den väl är här. Jag uppskattar sommaren på mitt eget vis, men det innebär inte att jag vill dela min vardag med grannarna mer än vad jag vill resten av året. Tänk om dessa grill-älskande idioter hade vett att vänta med att rengöra grillen tills den har kallnat i stället för att skicka ut röksignaler av surt luktande före detta matos!!

JA, VÄRMEN GÖR MIG IRRITERAD!!!

SO WHAT?!

Fridens.

Plötsligt kom jag ihåg en teckning som jag gjorde för många år sedan med badande musar (mina musar heter musar i plural och inte möss). Passande i värmen!

Fridens.

Playa del Muso.

Klicka så blir den större och tydligare.