Alla inlägg den 12 juli 2010

Av Ewa - 12 juli 2010 21:14

Det är chokladinköp och sexinköp som ställer till problem för våra politiker, röda som blå. När jag tänker på hur Mona Sahlin har hetsats för denna Toblerone för såååå många år sedan, så hoppas jag att herr Littorin kommer att hetsas i samma utsträckning. Egentligen värre eftersom sex väger mycket tyngre än 1 Toblerone. Jag hoppas oxå att det här hjälper till att knuffa ned den sittande regeringen. I vanliga fall skulle jag inte ha ansett att detta är något att ta hänsyn till inför det kommande valet, men efter 4 år med en höger-regering, så är jag desperat och hoppas och ber att detta blir droppen på deras bägare. Sedan har de mage att ge herr Littorin en fallskärm på en miljon! Jag äcklas!

  

Fridens.

ANNONS
Av Ewa - 12 juli 2010 17:17

Samma frestelse som igår. Ska jag duscha eller inte? Igår skrev jag att frestelser är till för att fallas för, så..... Jag känner mig konstant klibbig. Vid halv 12, precis som igår, lade jag mig på den icke ömma vänstersidan i soffan och läste och sedan somnade jag. Sov i knappt 2 timmar. Klibb, klibb, klibb! Mosig i huvudet med en huv'evärk som lurar i bakgrunden. +28 och så gott som stilla. Enligt SMHI ska det bli runt 30 även i morgon, på onsdag ska temperaturen sjunka till +22 och på torsdag ska det bli åska. Jag hoppas och ber att det stämmer! Tänk vad det skulle vara skönt om jag kunde få promenera på onsdag om inte annat så för att hämta den nya vattenkokaren som är på väg.


DUNK!

Hörde ni?

Det var jag som föll för frestelsen, så nu ska jag duscha!


Fridens.   

ANNONS
Av Ewa - 12 juli 2010 17:15

För ett tag sedan skrev Xecute om hycklande föräldrar. Det är ett hett ämne oavsett årstid (hahahaaa...).


Jag har varit förälder i 17 år varav de tre första var vidriga. Jag fick inte vara med om den där omedelbara förälskelsen när jag höll i min dotter för första gången. Den enda tanke som for igenom min skalle var att hon faktiskt var min eftersom jag såg en liten kopia av min egen mun i hennes lilla ansikte. Det var en mycket konstig känsla, men det var inte förälskelse. Sedan följde 3 eländiga år innan jag över huvud taget kunde känna att jag tyckte om henne. Jag minns ett foto som jag tog när hon satt vid bokhyllorna i köket. Hon hade sina prylar på de nedersta hyllorna och på fotot sitter hon med ryggen mot mig och pular med något. Hon är i sin egen värld och märker inte att jag fotograferar. Jag blir ledsen när jag ser den bilden samtidigt som den sortens oarrangerade foto tillhör mina favoriter. Hon sitter stadigt på sin blöjklädda rumpa med benen lätt böjda, Hennes rygg är rak och huvudet lätt böjt över det hon håller i handen och förmodligen smakar på (hon är ca 8 månader). Anledningen till att jag blir ledsen är att jag vet med mig att det snarare var jag som vände henne ryggen genom att jag hade så svårt att ta henne till mig. En känsla av att hon fick klara sig själv redan då.....


När jag på den tiden hörde eller läste om föräldrar som sa att det bästa som hänt dem var att få barn, att de älskade denna lilla varelse mer än livet självt, att de hade det skit-jobbigt när de var tvungna att vara åtskilda och att det bästa som fanns var att vara hemma med detta "bundle of joy". När jag hörde eller läste om det här, så blev jag alltmer övertygad att det var fel på mig. Det jag upplevde med mitt barn måste vara någon form av snedvridet exempel. Ingen annan hade det som jag! Eftersom jag avvek från mönstret, så måste det vara mig det var fel på. Jag vantrivdes fruktansvärt med att vara föräldraledig och så fort jag fick en chans att vara ensam utan Elin, så rusade jag hemifrån.


Medan åren gick, så läste jag mycket om förlossningsdepressioner och såg verklighetsbaserade filmer. Det var inte för att få bekräftat att det inte var mig det var fel på utan mer att jag inte kunde låta bli att peta i ett ömmande sår. Det började pratas mer och mer om det här och i vanlig ordning var det genom att kändisar (Marie Osmond och Brooke Shields t.ex.) blottade sig som vanligt folk vågade erkänna att den Rosenkindade Drömmen Som Nybliven Mamma sällan inträffade. Det dök upp förtvivlade mammor hos Dr Phil med hjälplösa äkta män i släptåg. Efter ett tag insåg jag att det inte var något fel på mig utan att jag led av en sjukdom som satte käppar i hjulet för mig. Jag insåg oxå att jag tillhörde det exklusiva fåtal som vågade be om hjälp, som vågade erkänna att allt inte var jopp-hej-di.


Nu har jag varit förälder i 17 år och när jag nu ser att Elin är på väg att bli en bra människa, så vet jag med säkerhet att det aldrig var något fel på mig som förälder och att det kan bli bra trots att den omedelbara förälskelsen aldrig infann sig. Jag är en ytterligheternas person och har svårt att kompromissa, så när jag väl insåg att jag fungerade alldeles utmärkt som förälder med de verktyg och erfarenheter jag hade, så började jag bli misstänksam mot de föräldrar som vidhöll Den Rosenkindade Drömmen och inte bara när barnen var nyfödda utan högt upp i åldrarna. Mammor (för det är ju oftast mammor) som upplever att de är satta till jorden för att vara just mammor är skit-läskiga (dr Phils fru tillhör de som uttalar sig på det viset). De har inget eget liv! Det måste vara en obeskrivlig börda för barnen att deras mammas välbefinnande i stort har att göra med vad de gör och inte gör.


Föräldrar som aldrig har varit ifrån sina barn över natten har förmodligen ett kontrollbehov som borde ses över. Eller så är de svartsjuka på de kompisar med föräldrar som barnen oxå verkar komma överens med. Eller så är de själviska och vill inte dela med sig av barnen, men det resulterar endast i att barnen blir utan erfarenheter och en möjlighet att bygga upp självförtroendet. Eller så är de osäkra i största allmänhet och livrädda för att barnen faktiskt överlever utan sina föräldrar. Det finns inget annat däggdjur som behåller sin avkomma i boet så länge som människan gör. På gott och ont.


Föräldrar som döljer negativa känslor för sina barn gör dem en otjänst. De snuvar sin barn på sitt kompletta känsloregister. Om barnen har rätt att vara griniga, besvikna, arga, avundsjuka, leds eller bara ha en dålig dag, varför skulle inte föräldrarna ha samma rättighet? Är det för att man är vuxen och ska kunna kontrollera känslorna? Kontrollerade känslor tar sig, förr eller senare uttryck på andra sätt genom värk eller sjukdom. Hur blir det för barnet som äldre när det konfronteras med omvärlden och får se att vuxna visst kan vara griniga, besvikna osv? Antingen så tror de att omvärlden är galen eller så upptäcker de att föräldrarna har dolt något. Som exempel kan jag ta min mamma som inte trivdes i Poikkijärvi där vi hade vår stuga. Hon var kraftigt allergisk mot gräs och hö och hon tyckte dessutom att det aldrig var någon egentlig semester för henne där ute eftersom hon fick göra allt som hon gjorde i lägenheten i sta'n + det extra arbete som en sommarstuga medför. Min pappa var inte av den jämställda sorten.  Det här fick jag veta när jag var i övre tonåren då hon äntligen sade ifrån och slutade följa med. Hur skulle jag kunna respektera henne när hon inte stod upp för sig själv? På mammas begravning läste prästen från sitt tal, som min äldsta syster hade skrivit, att mamma älskade att vara ute i Poikkijärvi och att det var hennes tillflyktsort, hennes fristad. Vilket hyckleri! De första åren av Pärs och mitt förhållande och de första åren sedan Elin kom, så åkte vi allihop till Öland en eller två gånger om året. Innan vi fick barn, så tyckte jag att det var ok att vara där, men inte efter det. Huset är litet och man är väldigt beroende av vädret för kan man inte vara utomhus större delen av dagen, så blir det snart inbördeskrig och att varje dag göra utflykter med fika tillhör inte mina favoritaktiviteter. Jag är en stugsittare och inte någon skogsmulle! Det dröjde inte länge innan jag slutade följa med. Det är nästan 10 år sedan jag var där senast. Jag har åtminstone sagt ifrån och står för vad jag tycker och det kan Elin se.


Föräldrar som inte vågar erkänna att de skulle kunna sälja sina barn på Blocket för 1 kr/st är jag misstänksam emot. De erkänner villigt att de skulle kunna sälja sin man på samma sätt, men på vilket sätt är känslor gentemot barn heligare än känslorna gentemot ens partner? På samma sätt som jag kan blir så irriterad på Pär att jag bara vill skrika, på samma sätt kan jag bli irriterad på Elin. Av vilken anledning skulle jag inte erkänna det? På vilket sätt blir jag en sämre förälder för att jag erkänner de negativa känslorna? De negativa känslorna behövs för att göra mig komplett som person. Jag litar inte på dem som bara är solsken & kramar. De döljer något. De är inte ärliga.


Har man sett, ett lååååångt inlägg, men inte vet jag om jag fick sagt det jag ville få sagt. Det var kanske värt att läsa i alla fall?


Fridens.

Av Ewa - 12 juli 2010 09:02

Fy, f-n vilken vidrig helvetesnatt!!!

Jag lade mig strax efter midnatt och läste till ungefär 1. Lyckades somna. Vaknade genomsvettig och trodde att jag hade sovit länge. Klockan var 2. Inte ens en timme hade jag sovit! Upptäckte även att krampen var tillbaka efter alltför mycket sittande och liggande och jag kunde nästan inte röra mig. Somnade om och vaknade med solen som kikade in och träffade mig i ögonen. Aaah, dax att stiga upp! Nä. Klockan var bara tjugo i 5. Haltade till toaletten och sedan tillbaka till sängen. Ont, ont, ont. Svett, klibb, svett. Lyckades slumra in och nästa gång jag vaknade var klockan halv 8 och skulle ringa om en halv timme. Vid det laget var jag trött. Fy, f-n!


Nu är klockan 9 och det är +25. Det är mulet och luften står helt stilla. Vidrigt! Idag är jag tvungen att gå ut för jag måste halta ned till Konsum för att fylla på några mindre förråd.


Elin och Pär har det lika svettigt på Öland. Idag är de i Borgholm för att bilen ska lämnas in för diverse underhåll och så ska de försöka hitta en tandläkare som kan kika på Elins ilande tand.


Fridens.

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2010 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Följ bloggen

Följ Mitt liv i ord med Blogkeen
Följ Mitt liv i ord med Bloglovin'

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se