Nu när jag är ensam, så har jag börjat stänga köksdörren när jag flyttar in i vardagsrummet eller när jag duschar. I köket bor en äventyrslysten och opålitlig liten gris som heter Lotta.....

När jag åt middag i vardagsrummet igår, så hörde jag det numera välkända skrapet av små, små klor mot linoleummatta och tittade mot hallen. Där kom Lotta knatandes i bra tempo. Hon klev in i vardagrummet och gick in under skänken, fortsatte mot sovrummet, men vågade inte riktigt. Stannade och tittade mot den öppna balkongen, men sträckan av hal parkett var nog för lång. Hon försvann tillbaka till köket. Jag hade rest mig ur soffan till hälften, beredd att stoppa henne, men satte mig igen och fortsatte att äta. Lite senare kom hon tillbaka och då hade hon Humlan med sig som en liten släpvagn. Humlan kikade fram bakom Lotta med en min som att hon inte riktigt visste vad hon hade gett sig in på. Hon gick snabbt tillbaka till köket medan Lotta satte sig och gnagde på en lampkontakt. Lotta övergav kontakten och styrde stegen mot "in under soffan", men då sa jag "Stopp!". Jag fick henne att vända om och i maklig takt gå tillbaka till köket och när hon var hemma igen, så stängde jag dörren. Jag satte mig och avslutade middagen. Det är mycket att hålla reda på när man är ensam med 7 små grisar och det blir inte lättare av att de är äventyrslystna, men jag älskar dem! 

Humlan även kallad Humlesnurren eller Humlis.

Det är ett olöst mysterium vad det är som triggar Lotta till att plötsligt ge sig iväg till andra rum i lägenheten. Ibland är hon ute och snokar ett par dagar i rad (inte oavbrutet förstås) och sedan kan det gå en hel vecka när det inte händer något alls. Det enda som är pålitligt är att när hon väl ger sig iväg, så blir det alltid både 3 och 4 expeditioner innan hon blir för trött. Jag måste få äta i lugn och ro och därför stänger jag dörren och försöker att inte känna mig elak.

Fridens.

Jag har stått emot heeela dagen. Viss om att det inte hjälper genom att göra det för ofta. Viss om att kroppen ställer in sig efter ett tag. Jag har duschat! Hårtvätt och sval avslutning. Så skönt! Ljuvligt! Jag föll för frestelsen, men är det inte det frestelser är till för? Egentligen.

Nu är det "bara" +25 och det blåser.    *OBS! IRONI*

Vid halv 12 lade jag mig i soffan och läste och sedan somnade  jag; sov till halv 16. Underbart! Det man ska göra när det är så här varmt är just att sova och dricka. Eftersom det är söndag, så var jag tvungen att göra mer än att sova och dricka - burstädning. Apsvettigt, men det är en belöning att får lägga in en stor hö-hög och sedan se hur 7 små grisar sitter tillsammans runt högen och mumsar.

Sedan jag blev ensam med dem, så har jag tagit för vana att ge de extra smaskens efter att de har fått hoppa in i buren för natten. En tjock gurkskiva var eller, som både igår och ikväll, en dröse med isbergssallad.

I morse åt jag youghurt och drack juice till medicinerna. Efter det drack jag vatten då och då. Innan burstädningen drack jag en youghurt. Vid halv 18 åt jag äggröra och bacon + 4 mumin-muggar med te. Det smakade väldigt bra! Jag har, som synes, inte ätit mycket, men hungern har ändå inte infunnit sig. För varmt, helt enkelt. Te, däremot, fungerar alltid!

Söndax-värmeslags-fridens.   

Jag har gått omkring och mallat mig nu när det har varit så varmt. Jag har mallat mig över att jag klarar av värmen mycket bättre än för kanske 5 år sedan. Trots att jag har gått upp i vikt, så har jag klarat värmen bra. Lugn och sansad. Låg aktivitet och mycket vätska. Extra Theralen-droppar, så att jag får sova. Kanske en extra dusch vid något tillfälle. Jag har klarat mig från huvudvärk och irritation och den smått panikartade känsla som kunde infinna sig när termometern visade +30 flera dagar i rad. Igår blåste det ordentligt. Härligt! Jag borde ha förstått att det var väderomslag på gång. Omslag till ännu varmare...... När jag kom in i köket vid halv 10 idag och såg att termometern visade +28, så greps jag av värme-paniken. Jag står inte ut!!! Mitt värmemått är rågat och jag känner mig lika instängd och trängd som jag gjorde i februari när snön bara föll och föll och föll och inga vägar plogades. Panik! Det är tur att jag inte måste iväg på något eller måste gå ut över huvud taget. Soppåsarna får stå i hallen tills de börjar lukta för jag sticker inte näsan utanför dörren i den här hettan. Jag är inte mallig längre......

O-fridens.