Jag bloggar för att jag älskar att uttrycka mig i skrift. Jag läser mycket därför att jag älskar att skriva. Att kunna uttrycka mig med hjälp av vårt rika språk. När jag läser, så ger textens beskrivningar mig bilder i mitt huvud. När jag skriver vill jag ge läsaren bilder i huvudet genom beskrivningar. Ibland blir beskrivningen lång, ibland blir den kort. Ibland väljer jag att uttrycka mig med bilder i stället. Det är enklare och det går fortare, men det är tråkigt, tycker jag.

De få gånger jag har skrivit om mina resor, så har jag valt att lägga in bilder eftersom det annars skulle bli en massa uppräknande av fakta. När jag skriver om t.ex frisörbesök och hur håret blev eller något som jag har köpt, så vill jag använda orden genom att beskriva färg och form. Den som läser och verkligen läser alla ord borde få någon sorts bild i huvudet på samma sätt som när h*n läser en bok utan bilder. När jag får kommentarer om att läsaren ber om en bild, så blir jag små-sur. Faktiskt. Läs! Bilda dig en egen uppfattning! Om den uppfattningen inte stämmer med verkligheten, så gör väl det ingenting! Det tar längre tid att läsa sig igenom en beskrivning än det tar att se det på bild, men varför denna brådska? Varför denna lathet?

Det finns en sorts bild som jag gillar att ha med i bloggen och det är smajlisarna!

Fridens.   

 

Annie

10 juli 2010 21:25

Om jag får tycka (?) ....
Jag tycker att din reseskildring från Italien för ett par år sedan var fantastiskt rolig att läsa, med bilder och allt. Speciellt som du gjorde den som en dagbok i efterskott.

http://peek-a-boos.bloggplatsen.se

 

Gröngöling

11 juli 2010 15:56

Jag förstår vad du menar. Ska inte be om bilder i fortsättningen!
(Du beskriver så bra och levande att jag får en önskan att se det som du beskriver. Hade du beskrivit t.ex halsbandet på ett tråkigt sätt så hade man inte velat se det.)

http://grongoling.bloggplatsen.se

 

Åsa-Maria

11 juli 2010 19:15

Men eftersom jag läst beskrivningen av dina smycken redan så kan jag väl få se en bild?;) Tyckte det lät så fint så det var nåt jag ville se...inte menat att såra på nåt vis.

http://mittlchf.bloggplatsen.se

 

Jag själv

11 juli 2010 20:16

Annie: tack! De inläggen var riktigt roliga att skriva! :-)

Gröngöling och Åsa-Maria: ingen skada skedd. ;-)

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Kvasthilda

11 juli 2010 21:05

Fortsätt du att beskriva. Jag vet hur boktokig ;) du är och du är bra på att beskriva.
Jag å andra sidan skriver kort o luddigt och älskar bilder så min blogg är oftast en fotoblogg idag. Alla är vi olika o en jäkla tur är det. Hur kul vore det annars att vandra runt o hälsa på bloggisar - även om mina vandringar är skrämmande sällan förekommande med mitt jobb som kommer i vägen hela tiden.
Idag fick jag hela mitt skift inställt (med jour istället) så det känns som om jag fick lite extra tid på köpet att bloggvandra en stund :-)
Kramar!

http://malmdamm.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...