Jag bloggar för att jag älskar att uttrycka mig i skrift. Jag läser mycket därför att jag älskar att skriva. Att kunna uttrycka mig med hjälp av vårt rika språk. När jag läser, så ger textens beskrivningar mig bilder i mitt huvud. När jag skriver vill jag ge läsaren bilder i huvudet genom beskrivningar. Ibland blir beskrivningen lång, ibland blir den kort. Ibland väljer jag att uttrycka mig med bilder i stället. Det är enklare och det går fortare, men det är tråkigt, tycker jag.

De få gånger jag har skrivit om mina resor, så har jag valt att lägga in bilder eftersom det annars skulle bli en massa uppräknande av fakta. När jag skriver om t.ex frisörbesök och hur håret blev eller något som jag har köpt, så vill jag använda orden genom att beskriva färg och form. Den som läser och verkligen läser alla ord borde få någon sorts bild i huvudet på samma sätt som när h*n läser en bok utan bilder. När jag får kommentarer om att läsaren ber om en bild, så blir jag små-sur. Faktiskt. Läs! Bilda dig en egen uppfattning! Om den uppfattningen inte stämmer med verkligheten, så gör väl det ingenting! Det tar längre tid att läsa sig igenom en beskrivning än det tar att se det på bild, men varför denna brådska? Varför denna lathet?

Det finns en sorts bild som jag gillar att ha med i bloggen och det är smajlisarna!

Fridens.   

Jag somnade vid midnatt och sov till halv 8 då jag behövde gå på toaletten. Jag passade på att ge marsvinen frukost och sedan gick jag och lade mig igen. Efter ett tag somnade och sov till halv 11. Låg kvar och slumrade en timme till. Idag känner jag mig förkyld; tung i huv'et, täppt och matt. Jag rev ur lakanen och blev helt genomsvettig; visserligen är det varmt idag med, men ändå..... Det blir en dag i soffan verkar det som. Film och läsning. Te. Jag mår inte alls bra. Uäää....

Fridens.