I DN står att läsa att kommunledningen nu har bestämt åt vilket håll Kiruna ska flyttas. Det här har planerats länge. Faktum är att Hjalmar Lundbom redan på sin tid förutsåg att Kiruna skulle komma att behöva flyttas. När jag läste den här artikeln, så fanns 2 kommentarer vilka båda gick ut på att allt det här måste betalas på något sätt. Jag tycker man ska se förbi ekonomiaspekten och koncentrera sig på varför man flyttar en hel stad. Det är inget man gör för att det är kul utan för att staden är på väg att ramla ned, sjunka ned till gruvnivå till följd av att man har grävt så långt in under staden. I längden är det förmodligen billigare att flytta en hel stad än att ta hand om den katastrof det innebär om allt bara sjunker ihop.

Fridens.

Den här utvärderingen av LKHF blir inte som de 2 andra. Till följd av FK:s ovilja att ge mig ett besked i vettig tid, så har jag varit deprimerad; riktigt nere. Jag har inte orkat eller velat bry mig om kosten. Matlusten har saknats pga en ständig knut i magen, så jag har ätit det jag har lyckats peta i mig, men grunden har alltid funnits, så jag har aldrig helt övergivit fettet eller bara ätit socker och kolhydrater.

Det är svårt med en speciell kost när man reser, så det är, tur i oturen, att jag egentligen föredrar att vara hemma. Det är snäppet svårare med kost när det handlar om LKHF eftersom Sverige fortfarande är fett-skrämt. På hotellet serverades rinnig fettsnål, sockerrik frukt-youghurt, vattnig mellanmjölk och Becel i små smöraskar (det fanns även Bregott, men av tre askar utgjorde Becel 2), marmelader och högar med bröd (mer bröd än pålägg faktiskt). För rättvisans skull måste jag skriva att det även serverades äggröra och bacon, men det fanns inte som alternativ när vi beställde frukost på rummet. Varför inte?

Efter några veckor med extra mycket kolhydrater och socker känns det skönt att svänga in på den rätta vägen igen. Jag mår bättre och känner att jag orkar anstränga mig att äta det jag mår bra av för det är det som är den stora skillnaden jämfört med det år jag var med i Viktväktarna; när jag avvek från kosten på den tiden, så kändes det som ett straff att styra in på VV-vägen igen och det var för att jag inte mådde bra av den kosten.

Efter 10 veckor med LKHF hade jag gått ned 2,5 kilo vilket är ungefär 0,5 kilo i veckan vilket i sin tur (inte låter mycket, men) är en bra takt för varaktig viktminskning. Idag vägde jag mig för första gången på 4 veckor och jag har ökat med  0,7 kg. Plus på vågen är inte bra, men med tanke på hur och vad jag har ätit, så är det mindre än jag trodde att det skulle vara. Jag ligger fortfarande under 100 kg och där tänker jag stanna! Aldrig mer 100 eller mer!!

Till skillnad från andra kostvarianter är motion inget måste för själva vikminskningen, men jag behöver röra på mig för att må bra; flera dagar utan någon form av träning gör mig knäpp! Sedan jag började med LKHF för 3 månader sedan, så har jag egentligen bara ägnat mig åt enstaka promenader pga problem med ryggen efter att jag ramlade i trappan i februari vilket bevisar att man inte måste träna för att gå ned i vikt med LKHF, men och det är ett betonat MEN kroppen är gjord för att vara i rörelse, så min kropp mår bra av att vara i rörelse, alltså tränar jag.

Fridens.

Alla ni i rampljuset: sluta tigga om kommentarer! Ha lite självrespekt!! Personligen kommenterar jag när och om - OM - jag finner innehållet intressant och inte för kommenterandets skull. Skärp er!

O-fridens.

Inatt sov jag 12 timmar IGEN och hela kroppen känns blytung och motsträvig; snubblar och hasar fram. Huv'et är fullt av bomull. Elin klådde mig i alfapet, så det var på gränsen till förnedring.....     Jag fick revansch senare.     Vi har ett rese-alfapet som Pär och jag köpte när vi precis hade träffats. Det är lite mindre (ca 20 cm x 20 cm) och brädet är fullt av hål där bokstavsbrickorna sitter fast genom små piggar i varje hörn. Skitsmart!

Vissa vardagssysslor som återkommer med jämna mellanrum och som inte är så där otroligt roliga att göra är t.ex storhandlingen på Coop. Förut veckohandlade vi alltid där tills vi tyckte att det var för jobbigt och onödigt, så vi drog ned det till varannan vecka och sedan till en gång i månaden och nu storhandlar vi där med ungefär 6 veckors mellanrum. Det borde kännas lättare, eller hur, att det tråkiga inträffar med längre mellanrum? Icke! Ju längre mellanrum desto mer drar jag mig för det och desto jobbigare känns varje storhandling. Idag var det dax igen och som tur var, så var inte handlingslistan alltför lång. Nu är skåpen fyllda igen och jag kan pusta ut i ungefär 6 veckor. Fördelen med storhandlingen (det finns oftast en fördel) är att vi slipper veckohandla.   

Min närmaste hälsoplaner: i morgon svänger jag in på LKHF-stigen igen och den kommande veckan ska jag promenera. Veckan efter, då alla helgdagar äntligen är slut, så ska jag tillbaka till SATS. Jag känner att jag behöver få tillbaka muskler och då framför allt i ryggen.    

Apropå inget särskilt alls, så slog det mig idag, att mina favoritdrycker är:

Första plats: kallt vatten.

Andra plats: fullfet mjölk.

Tredje plats: te.

Fjärde plats: färskpressad juice.

Det är viktigt att komma till insikt om så'na här saker om man nå'n gång skulle bli intervjuad eller så.....   

Nu ska jag diska och sedan göra en kanna med favortidryck numro tre.  

Söndax-fridens.    

Igår somnade jag före 22 och sov och sov och sov till 11 idag (13 timmar!) med avbrott för 3 toalettbesök. Det är tröttande att åka på mini-semester......

Efter intagen minimal lunch (ingenting smakade bra) samtidigt som 2 partier alfapet mot Elin avklarades (vi vann varsin gång), så bestämde jag mig för att gå en sväng.

Eller?

Benen känns fortfarande  t u n g a  efter allt gående och stående i Göteborg.

Jag hade inget godis till i kväll.

Gå bara till Konsum då.

Det är så trist!

Jag skulle kunna gå en kortare sväng; jag behöver ju inte gå så himla långt jämt.

En kort sväng är bättre än ingen sväng!

Det gör jag!

Eller?

Orkar jag?

Har jag lust?

Klarar jag mig inte utan godis?

Godistarmen bestämde åt mig och jag bytte om och gick.

När jag kom utanför gården, så kände jag att, nää, jag vill hem.

Jag fortsatte eftersom lusten kan dyka upp längs med vägen.

Det gjorde den inte.

Benen skrek av protest hela tiden: "Låt oss vila för bövelen!!"

Jag vek av så snart jag kunde och styrde mot Konsum.

Nu har jag godis.

Benen får som de vill.

Frid råder.

Fridens.

Om ungefär 3 månader ska vi rösta och jag har aldrig varit mer angelägen att rösta för jag vill ha KRÄVER ett regeringsskifte!! För allra första gången sedan jag fick rösträtt känner jag mig fruktansvärt orolig för att det inte kommer att bli ett regeringsskifte. För allra första gången sedan jag fick rösträtt känner jag att det kommer att bli nödvändigt för mig att följa valvakan; jag kommer inte att kunna somna innan jag vet vilka som kommer att bestämma nästa dag. I förrgår skrev Margus om att alliansen planerar fler utförsäljningar om de får sitta kvar. Bl.a står LKAB på tur. LKAB ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag är född i Kiruna och jag blir så arg att jag skakar! Samtidigt känner jag mig så maktlös...... I just det här inlägget tänker jag inte ge mig in på allt som alliansen låter FK göra, men de kan helt enkelt inte få fortsätta. Pär och jag satt och diskuterade det och han är övertygad om att alla som vill ha medmänsklig politik kommer att rösta bort alliansen. Jag svarade att alliansen har en annan syn på medmänsklighet. De anser att deras politik är medmänsklig och tänk om majoriteten av svenskarna oxå tycker att den politiken är mer medmänsklig är de röd-grönas? Om jag ändå hade 2 röster att lägga!!!

Jag har förresten inte fått något besked från FK ännu och har nu varit utan inkomst i nästan 2 månader.

O-fridens.

Jag har oftast inget emot att stå i kö. Förutsatt att jag inte har ont i t.ex ryggen eller knäna, så är det en möjlighet till paus. Det är ytterst sällan jag har bråttom. Jag står och tittar på folk eller på omgivningarna. Om kön är kort och någon tränger sig före, så bryr jag mig sällan om det. Om kön är lång och någon tränger sig före, då..... När vi var på Liseberg och köade till Kanonen, så var det ett gäng Tonårstjejer (jag skriver med stort t för att markera det negativa i tonåringarnas uppförande) som stod efter Elin och mig. I den sortens kö får man ställa sig i "bås" beroende på var i berg-och-dal-banetåget man vill sitta. När tåget kommer in, så passar båsen ihop med vagnarna. Tonårstjejerna försökte byta med oss för att på så sätt komma med samma tåg. Jag fattade instinktivt motvilja mot den tjej som frågade mig; hon hade mascara som förvandlade hennes ögonfransar till äcklig spindelben. Efter att jag svarat nej, så överlade hon med sina Tonårspolare och sedan slet hon undan de 2 som stod före henne i "båset" utan att fråga. De undanslitna blev väl så paffa att de inte sade nå't. Det var först senare som jag fattade vad hon hade gjort. Vi träffade på de igen vid Lisebergsbanan där kön oxå var lång även om den inte stod still. Elin och jag kom fram långt innan de dök upp, men de hade satt sig i sinnet att gå före. I trappan upp kom Tjejen med Spindelbenen smygande till vänster om mig och Elin. Jag sa att Elin skulle "bre ut sig" för att inte släppa förbi henne. Hon trängde sig förbi ändå och hade en tjejkompis vid handen som i sin tur hade en killkompis vid handen. Då tände jag till. Mannen bakom oss hann före och höjde rösten: "Ställ dig i kön!". "Va?" sa hon och gav intryck av att vara precis så puckad som hon såg ut. "Ställ dig i kön!!" sa jag i min tur och höjde rösten för att hon skulle höra. "Jag står i kö" svarade hon med ett uppkäftigt flin. "Det gör du inte!" svarade jag. "Kön är där bakom!!!" Jag till och med pekade utifall att hon behövde extra tydlig anvisning. Jag vet inte vad hon svarade efter det, men de försvann i alla fall bakåt. "Det är bra!" kommenterade mannen bakom oss. Jag tittade upp på honom och såg att han var i min ålder eller äldre. "Det var kanske lite överdrivet" sa jag "men så'nt där gör mig skitförbannad. Nu blir jag förmodligen kallad Djävla Kärring resten av dagen, men det kan jag ta!". Sedan köade vi i lugn och ro. Det är så skönt att få säga ifrån ibland! Jag blir så trött på den där mentaliteten där alla bara roffar och knuffar och ger blanka f-n i de som kommer emellan. Tjejens med Spindelbenen föräldrar har förmodligen inte lärt henne konsten att köa, men då fick hon väl en lektion av mig i stället. Vassego', den bjussar jag på! Naturligtvis är inte alla tonåringar på samma sätt och min 17-åring är definitivt inte lika självisk och ouppfostrad för då hade jag skämts ögona ur mig!

Fridens.

Det blev en något bättre natt, men ingen säng och inget sovrum är som mina egna! Jag var, som väntat, trött när jag vaknade. Tung och trög i huve't. Strax efter 9 gick vi ned till matsalen för att äta frukost. Jag var inte det minsta sugen och åt nästan ingenting. Sedan satt vi i rummet och jag klådde Elin i alfapet, men fick storstryk i Uno; jag brukar sällan vinna i kortspel och jag vet inte varför. Tåget skulle avgå 12.42 från centralstationen och strax efter 11 checkade vi ut och gick i sakta mak samma långa väg som jag skavsårs-haltade i tisdags. Vi köpte varsin lunch-macka som vi åt innan vi klev på tåget och jag åt grillad halloumi för första gången och det smakade smaskens! Vi hade platser mitt emot varandra med bord emellan. I Herrljunga klev en mamma och hennes 5-åriga (?) dotter ombord som hade platserna bredvid oss inne vid fönstret. Vi flyttade om lite, så att de fick sitta bredvid varandra. Jag försökte läsa, men flickan lyssnade på musik i en bärbar CD och sjöng glatt med till Pippi och Emil. "Upp och ned, ned och upp, grisen gal i granens topp och en mus, i vårt hus svär och tuggar snus". Jag hade inte hjärta att be henne dämpa sig trots att jag fick väldigt svårt att förstå vad jag läste utan tog min MP3 och skaffade mig annan bakgrundsmusik, så att säga.    Efter ett tag somnade jag. Halvsov åtminstone. Pär hämtade oss vid Södertälje Syd och sedan veckohandlade vi på vägen hem.

Sent igår, vid midnatt, halvlåg jag på sidan i soffan och läste medan jag masserade högra sidan av ryggen med den bäbis-skära plastprylen och det kändes riktigt bra. Området kändes mjukare efteråt, så jag tror att den fungerar.

I natt sov jag gott i min säng brevid min gubbe.   Jag räknade med att sova länge idag, men efter ett toalettbesök vid halv 9, så hade kroppen sovit färdigt. Jaha. Jag startade en tvättmaskin, släppte ut grisarna och sedan åt Elin och jag frukost medan vi såg några avsnitt av "McLeods döttrar" (för andra gången).

När jag drog upp rullgardinen var det mulet och bara +13, men det var skönt. Inte bara allergimässigt utan även för att jag har tillbringat 2 dagar utomhus i solsken (och bränt pannan, näsryggen och bröstkorgen) och dessutom duschat utan att smörja in mig (jag var för trött), så jag kände mig torr som fnöske och små-kokt. Jag har nyss duschat igen, men den här gången ska jag smörja in mig ordentligt. Jag har en känsla av att det kommer att låta "slurrrrrp!" om huden.....

Fridens.