När Pär och jag satt och åt middag framför TV:n i onsdags, så hörde vi ett skrapande ljud. När jag har hört det några gånger, så sänker jag ljudet på "Huset Eliott" och tittar mot hallen där ljudet kommer ifrån. Döm om min förvåning när jag ser Lotta vid tröskeln till vardagsrummet! Det skrapande ljudet var hennes klor mot hallgolvet. "Hej, Lotta!" ropade vi båda två. Hon tittade på oss och sedan vände hon om och "försvann ur bild". Pär följde efter henne, men hon var bara på väg tillbaka till köket. För att berätta var vi var? En liten stund senare upprepar sig allt. "Hej, Lotta!" ropar jag glatt när jag ser hennes nos kika runt foten av trappan. Sedan försvinner hon. Pär följer efter och stoppar henne innan hon går in i Elins rum där det ligger farliga, men ack, så begärliga sladdar. Han stänger den dörren. Lotta går tillbaka in i köket för att avlägga ännu en rapport. Pär försvinner upp på övervåningen och jag sitter i soffan. Än en gång hörs det ljuvliga trampet av ytte-pytte-tassar och Lotta är, än en gång, vid tröskeln. "Skrota på du" sa jag som gärna ville äta min mat medan den var varm "men tugga inte på spånsäcken!" (Spånsäcken har redan ett övertejpat hål nederts i ena hörnet.....). Det visar sig vara svårt att slappna av då jag visste och HÖRDE att hon var i hallen. Gnagde på säckarna med hö och nosade runt. Till slut bestämde jag mig för att ta tillbaka henne till köket, men hon hade redan gått dit. Då stängde jag köksdörren trots att det kändes hemskt elakt och återvände till soffan. Det är Lotta alias Lotten-totten, en alldeles speciell gris.

Fridens.

Nu blommar häggen rikligt här! Pär plockade åt sig en kvist på sin springrunda som han tog i ottan innan arbetet. Jag längtar till syrénerna blommar. Då kommer jag att stå med näsan i buskarna och sniffa, sniffa, sniffa. Dessutom har vi ju en liten syrénbuske vid en av våra carportar och som boende borde jag väl få ta en kvist eller hur?

Jag promenerade idag i en timme. Den sista biten bar jag en tung Konsumkasse och jag tror att jag stannade 7-8 gånger på vägen. Ryggen gillar inte att jag bär tungt längre. Det berodde oxå på att det faktiskt var +25 grader och strålande sol. Jag hade min SATS-flaska med vatten och jag drack nästan allt. Tips! Jag brukar ställa den vattenfyllda SATS-flaskan i kylen över natten och sedan ha den inlindad i en handduk i ryggsäcken när jag promenerar. Iskallt vatten att dricka!   När jag kom hem, så duschade jag huvudet i kallt vatten - skönt!

Det har mulnat på och blivit mörkt och temperaturen har sjunkit med 4 grader. Det regn som hänger över oss lär väl inte ha någon åska med sig eftersom det redan har blivit svalare.....   

Jag ska börja läsa "Agnes Grey" av Anne Brontë; en relativt okänd författarsyster.

Fridens.