På blocket, som ligger vid min dator i köket, hade Elin skrivit "Du är världens bästa mamma   ".

Pär har gett Elin och mig shopping-pengar som motsvarar bensinkostnaden tur och retur Öland och det är inte växelpengar direkt.....

Jag fick komma ut en stund då jag mötte Elin vid Konsum; nu finns det Fazer Blå och Lakrisal hemma.

I brevlådan låg 2 paket till mig: sista säsongen av "Huset Eliott" och en försenad, men genomtänkt present från en väldigt kär vän: 2 böcker och ett urgulligt kort med hjärtevärmande ord. *nästan tårögd*

Fötterna har släppt från dyn.

Nu ska jag dricka te och förflytta mig till 30-talets mode-London.

Fridens.

Pär lagade stekt makrill med hollandaisesås igår; min favoriträtt just nu och väldigt LKHF. Efter 3 tuggor kunde jag inte äta mer. Maten svällde i munnen och jag hade en knut i magen. Det är andra gången det händer, men det är första gången jag mår så dåligt att jag inte kan äta. Det är läskigt! Samtidigt önskar jag att jag tappade matlusten helt, så att även hungerkänslorna försvann för det skulle förenkla det hela. Nu äter jag det jag får ner och det är sällan det är LKHF. Vid 21 var jag således ordentligt hungrig och blev plötsligt sugen på varm smörgås och varm choklad. LKHF fanns med i mängden smör och ost på smörgåsen.

Pär satt vid bordet med sin dator.

"När jag kommer hem igen * " sa han  "så måste vi få rätsida på matvanorna. Det har varit mycket så'nt här....." En aning ospecifiserat (stavning?), men jag förstod vad han menade. Jag förklarade att eftersom jag i grunden är vansinnigt ointresserad av mat, så är det det första som får stryka på foten när jag kraschar. Jag äter det jag kan. Det kommer att rätta till sig när jag mår bättre för jag kommer att må bättre. Eller? När jag gick och lade mig strax före midnatt, så var jag i alla fall inte hungrig.

* Pär åker till Öland idag. Alldeles ensam.

Fridens.