Pär pratade med det Höga Hönset på FK igår. Då fick han veta att den beräknade handläggningstiden för ett ärende är 120 dagar (4 MÅNADER!). När jag pratade med kundtjänst den första gången i december, så fick jag svaret att om FK fick in min ansökan inklusive handlingar en månad innan min ersätting går ut, så är vi ute i god tid. Visserligen tar inte alla ärenden lika lång tid att reda ut, men deras genomsnittliga handläggningstid gör ju att ingen får besked i tid!

Det Höga Hönset lovade att min handläggare skulle ringa mig idag.

"Jag tror det när jag ser det" svarade jag.

Handläggaren ringde idag!

"Jag tror det för jag ser det!"

Det var förra måndagen som jag mailade henne och hon ringer EFTER att chefen har varit på henne. Ynkligt! Hon sa att hon knappt hade börjat läsa igenom min sjukdomshistoria. Eftersom jag inte har arbetat på 10 år, så förstår jag om det har blivit en bunt..... Jag kommer inte att få permanent ersättning eftersom jag inte har prövats för alla arbetsmarknader (den öppna och den skyddade). OM - och hon betonade OM eftersom hon inte kunde lova något - jag får tidsbegränsad ersättning, så kommer den att sträcka sig över 1,5 år och sedan måste jag ansöka igen.

Jag sa faktiskt inte så mycket under det här samtalet. Det kändes inte som det var någon idé. Jag orkade inte be henne förklara närmare vad vissa saker innebär eftersom jag inte kan ta in den sortens information just nu. Besvikelsen låg som en säck tegelstenar på min rygg och jag kände hur luften gick ur mig och hur jag sjönk ihop mer och mer. Efter en av de längre tystnaderna, så försökte jag förklara för henne vilken stress det skulle innebära för mig att en rehabiliterings-kedja sattes igång. Jag försökte förklara att jag har slutat fungera som det är nu av den stress som en ny ansökan utsätter mig för. Sedan började jag gråta.

Mitt hopp står nu till att vi får en ny regering i höst som ändrar dessa omänskliga regler.

Jag mailade min svärfar och bad honom att prata med handläggaren. Jag behöver all hjälp jag kan få.

Nu är det absolut nattsvart och det pyttelilla hopp jag hade är borta.