Jag läste Elins blog.

Hon skriver att hon är körd.

Allvarligt körd i 4 ämnen.

Hur blev det så?

När tappade hon kollen?

Hon som brukar ha stenkoll.

Det är vad hon skriver i bloggen.

Det hon säger med munnen är en annan sak och då är det plötsligt inte alls så illa. Jag kontrade med att hon inte få träffa H förrän hon har fått allt på rätt köl igen. Hon säger att det inte är H som är problemet.

Så är det kanske, men oavsett anledningen, så kommer skolan först.

Det har både Pär och jag varit övertydliga med.

Hon hade tänkt att åka in till sta'n efter skolan i morgon för att träffa H.

Jag sa att det gör hon definitivt inte.

"Jag gör som jag vill!"

"Nä, det gör du inte."

Jag kan visserligen inte låsa in henne för att tvinga henne att plugga, men jag kan definitivt räkna med hennes samvete.

Hon VET nu att hon bör stanna hemma.

Hon VET att skolan kommer först.

Hon VET att hon mår bättre om hon fixar denna soppa.

Hon VET att JAG vet.

Om hon ändå åker in till stan i morgon, så kommer hennes samvete att se till att nöjet förtas.

Låter jag elak?

Jag känner mig inte elak.

Jag säger bara ifrån.

Hon är så pass ärlig mot mig att hon erkänner att skolarbetet har blivit lidande och det uppskattar jag, men det hindrar inte mig från att spela på hennes samvete.

Det är hon och endast hon som kan fixa den här soppan.

Hon gick och lade sig utan att säga god natt och jag fattade vinken.

Både hon och jag har en knut i magen just nu och då kan det vara svårt att sova.

Det handlar inte om att någon av oss behöver be om förlåtelse.

Knuten i magen påminner oss om hur vi hade det för ett drygt år sedan.

När varje ny dag var en plåga.

Så vill vi inte ha det igen.

O-fridens.

Vilket OTROLIGT läckert foto* och......jaaa....det var väl allt. Tråkig film.

Fridens.

* Kan man tala om foto i en film som till största delen är datoranimerad?

Jag fick en kommentar där jag ombads att delta i en omröstning för att personen i fråga skulle kunna vinna blöjor.

Jag har fått kommentarer där jag uppmanas att ställa en fråga på frågestunden som personen i fråga har i sin blog.

Jag har fått kommentarer där det inte står mer än "Vilken fin blog du har! Vad tycker du om min?".

Jag har fått kommentarer av anonyma personer.

Den här sortens kommentarer och liknande publicerar inte jag av princip. Det är klart att även jag vill ha kommentarer, men bara om det gäller det jag har skrivit eller som svarar på en kommentar som jag har lämnat hos någon. Kommentarerna ovan kallar jag för snyltare och jag gillar inte snyltare.   

Fridens.

Jag har skrivit om detta förut i olika sammanhang, men till dig som bloggar: ställ dig frågan VARFÖR du bloggar?

Jag kan bara svara för mig själv och jag bloggar därför att jag älskar att skriva. Bloggen ger mig den fördelen att jag kan få gensvar och reaktioner på mina fundringar jämfört med när jag skrev i en vanlig dagbok. Jag har fått flera nya blogg-vänner som jag inte skulle ha fått annars och det värmer i hjärtat.   

Det är roligt att ha många läsare och under de 3 år som jag har bloggat, så har antalet läsare varierat väldigt mycket utan att jag förstår varför. Ibland har jag länkat till en artikel i DN och därmed sett det direkta sambandet mellan det jag skrivit om och antalet läsare, men jag har inte raggat läsare. Jag har inte försökt att locka läsare. Jag skriver för min egen och mina blogg-vänners skull.

Jag ber absolut inte om ursäkt när jag gnäller mycket i min blog - vissa dagar är gnäll-dagar.

Jag ber aldrig om ursäkt för att ett inlägg är långt - det är de som läser mina långa inlägg som jag vill ha som läsare.

Jag använder mig inte så mycket av foton i bloggen eftersom syftet är den skrivna texten. Om någon tycker att min blog är tråkig och tungläst just för att det är så få bilder, så rekommenderar jag andra, bildrikare bloggar.

Jag ber aldrig om förslag på vad jag ska skriva i syfte att få fler läsare; jag skriver om det som dyker upp i huvudet och om det som känns angeläget för mig och om det intresserar någon annan, så är det roligt.

Jag skriver den sortens blog som jag själv tycker om att läsa. Reflektioner. Reaktioner. Funderingar. Åsikter. Svammel. Djupaste allvar. Humor. Ilska. Gnäll. Det är det mitt liv består av -  det är det jag bloggar om.

"Tag din plats i världen!" som vi började säga efter att ha varit utsatt för den italienska trafiken där ingen bad om ursäkt. På gott och ont.   

Fridens.

Läs det här!

Det är jag som är E.

Ett projekt på väg att födas.

Vad månde det resultera i?

Spännande!

Fridens.

Jag skulle vilja ha en liten skrivare som fungerar som en översättare av mina drömmar. Skrivaren ska vara kopplad till elektroder som fästs på min panna medan jag sover. Det som sedan matas fram ur skrivaren är en svensk översättning av vad mina drömmar egentligen betyder. Kan någon fixa en så'n till mig?

Jag har sällan mardrömmar. Undrar om det är tack vare drömfångaren som hänger bredvid min säng? Vissa perioder drömmer jag vansinnigt mycket; så mycket att jag blir trött av att sova! Jag är inne i en så'n period nu och det är apjobbigt på morgnarna när jag ska försöka ta mig ur sängen, men är så trött att jag bara somnar om hela tiden och så fort jag somnar om, så startar drömmarna. Jag känner mig alldeles yrslig när jag väl tar mig ur sängen. Uäää!

Rent intellektuellt, så vet jag att drömmar ger uttryck för det man grubblar på, det man har varit med om och alla intryck man tar till sig, men det är svårt att få den intellektuella förklaringen att passa ihop med dröm-svamlet.   

Fridens.