......så tar jag hela handen armen! Jag är inte hyperkänslig för kolhydrater vilket gör att jag går ned i vikt med LKHF-kost trots att jag inte har slutat fullständigt med socker. Jag har kunnat äta både choklad och chips (i behärskade mängder) under helgen, men ändå fått minus-resultat på vågen. Tror ni att jag nöjer mig med den utomordentligt lyxiga viktminskningsvarianten? Nä! "Mycket vill ha mer!" Under förra veckan kände jag ät-sug i stort sett varje kväll och jag har avvikit från LKHF-stigen i stort sett varje kväll eftersom "jag ju inte är så känslig för kolhydrater". Från och med torsdag kväll, så har jag avvikit rejält varje kväll  eftersom "jag ju inte är så känslig för kolhydrater". Jag har faktiskt inte vägt mig den här veckan. Så feg är jag! Vågar inte ta konsekvenserna av det medvetet felaktiga ätandet. Ynkligt! Nu har jag två val, som JAG ser det och de är att genast se till att komma tillbaka upp på LKHF-stigen och hålla mig där på samma sätt som jag har lyckat göra de senaste 4 veckorna ELLER, så kan jag fortsätta vid sidan av LKHF-stigen resten av veckan för att hoppa tillbaka nästa vecka igen och sedan hålla mig där. LKHF-stigen eller diket, det är frågan. Pga förkylning och ovanlig trötthet, så vill jag skämma bort mig med en massa choklad. Pga förkylning och ovanlig trötthet, så är aptiten mindre vilket gör det lättare att INTE avvika. Det får bli som det blir. Jag måste inte välja. Jag avskyr dessutom hela det här tänkandet med att "det borde jag inte äta" och "nu har jag fuskat igen..." och "det här ger mig dåligt samvete". I det stora hela, så är det LKHF som gäller och som får mig ATT MÅ BRA och som ett extra plus bara får mig att gå ned i vikt. Det är så det känns. Nu är jag inne på den andra veckan där jag äter hipp som happ och vad tusan gör det???   

Fridens.

......eller att sticka ut eller att vara käringen mot strömmen eller att avvika eller att vägra vara en i flocken skriver Zophie om. Man kan göra det på många olika sätt. Jag försöker aktivt att sticka ut, att säga ifrån, att stå emot, att vägra, att ifrågasätta. Jag mår bra av det. Jag blir stark av det! Jag lär känna mig själv och jag lär mig att våga stå för vad jag tycker även när åsikten avviker. En sorts endorifin-kick faktiskt. Jag har upptäckt att det här med vad som är avvikande är relativt; så'nt jag tycker är strunt visar sig omgivningen reagera starkt på.

Medan jag arbetade var jag inte med på en enda personalfest eftersom jag inte tycker att det är roligt.

Jag har aldrig druckit alkohol och därmed aldrig varit berusad vilket många upplever som provocerande och ofta vill ha en förklaring till (numera säger jag att jag inte kan dricka alkohol pga alla mediciner vilket är sant).

Vi har valt att ha endast ett barn och det valet har framkallat rent löjliga reaktioner.

Jag valde att inte åka upp till Kiruna när min pappa begravdes (de övriga syskonen var där) eftersom min kontakt med pappa inte var mycket att gapa om.

Jag har valt bort kontakten med mina syskon eftersom mitt mående är viktigare än blodsband.

Min man och jag firar ofta semester på var sitt håll.

Jag följer inte längre med i nyhetsutbudet eftersom det får mig att må dåligt då det alltid fokuseras på det eländiga.

Jag har börjat säga ifrån när jag känner mig illa behandlad som jag gjorde av läkaren i februari.

Jag är övertygad om att LKHF är den enda riktigt sunda kosten och jag försöker föra fram budskapet i en fettskrämd omvärld.

Jag nappar inte på alla erbjudanden bara för att de inte kostar mig något extra (det blev många höjda ögonbryn när jag tackade nej till en reflex-väst en gång då jag köpt för tillräckligt många pengar, men jag hade inte användning för en så'n).

Vi har valt att inte bo i hus och tro mig, det sticker ut!

Jag är övertygad om att det finns intelligent liv på någon annan planet än på jorden.

Jag tycker inte om sommaren; den årstiden är alldeles för full av krav.

Fridens.

Folk är inte kloka!! Snön har knappt försvunnit, solen har knappt börjat värma innan folk börjar planera sin solresa för vintern!!! Vilken idioti! Sluta planera och lev idag! Njut av den svenska våren, vettja!

Fridens.

Jag är fortfarande förkyld.

Jag snyter mig.

Jag snyter mig.

Jag snyter mig.

Jag snyter mig.

Jag snyter mig.

Jag snyter mig.

Jag snyter mig.

Om och om igen.

Var kommer allt äckel ifrån??

Varför produceras så mycket äckel när det omöjligt kan finnas någon efterfrågan på äckel?!

Fridens.

När panik-karusellen angående min sjukersättning drog igång i december, så sa alla "De KAN inte neka dig ersättning. Det KAN de bara inte. Det kommer att ordna sig!" medan jag hade domedagsfrekvensen inställd och - i det tysta - var tacksam för att jag alltid kan ta livet av mig. Panik och pessimism.

I februari/mars när jag hade fått de läkarutlåtanden jag behövde och sedan skickade in alla handlingar, så var jag och alla andra mer samspelta i tron att de helt enkelt inte kan neka mig fortsatt ersättning. För det kan de väl inte? Ett ansträngt lugn.

Nu har jag bara 4 dagar kvar med ersättning. Inte ett pip från FK.

Sent igår kväll kommer Pär in till mig i köket och frågar mig om vad som gäller om jag nu inte får ersättningen beviljad; måste jag anmäla mig hos Af då, eller? Jag tycker inte att det var speciellt schysst av honom att fråga något sådant klockan sent på kvällen eftersom det automatiskt fick magen att knyta sig, jag-vill-inte-jag-vill-inte-taggarna att fällas ut och självmordstankarna att dra igång + att jag blev rent ut sagt förb***** på honom som stod där fullt frisk och med ett dj-t fast arbete att gå till nästa dag. Mina svar på hans bombardemang av frågor var att jag inte vet vad som gäller och det går att få svar om man har lust att sitta i telefonkö i en halv timme (ja, men kan det inte vara värt det då?) och på FK:s hemsida finns INGEN SOM HELST information om regler eller nå't. JAGVILLINTEJAGVILLINTEJAGVILLINTE och LÅTMIGBARAVARAIFREDFÖRHELVETE

Jag kunde inte längre koncentrera mig på datorspelet och jag hörde inte längre ett ord av vad Mirja Turestedt läste i hörlurarna. Paniken hade kontrollen.

Tänk om jag ändå hade en kontaktperson ho FK! Genom panikdimmorna trängde sig minnet av ett brev från FK. Brevet som bekräftade att de hade tagit emot min ansökan. Brevet som var undertecknat av en person. En handläggare. EN KONTAKT HOS FK! Jag letade fram det och mailade helt sonika "Hur ligger jag till? Vad gäller? Ovissheten tär." till denna handläggare. Jag var tillräckligt redig i huv'et för att se till att markera mailet med hög prioritet samt att begära läskvitto. Nu kunde jag andas igen. Jag fortsatte spela medan Mirja Turestedt läste för mig.

När jag startade datorn idag, så hade jag fått ett mail som bekräftade att handläggaren hade läst mitt mail.

O-fridens.

1. Hur lång är du? Hundrasextiosju centimeter.

2. Vad vill du bli när du bli stor? Jag är tillräckligt stor redan.....

3. Vad pluggar du/jobbar du med? Som filozophie svarar: livets hårda skola, överkursen.

4. Har du långt hår? O nej! Kortkort.

5. Vilken hårfärg har du? Från början sk. mörkblond, numera övervägande grått (som jag tycker är skitsnyggt!), ibland rött.

6. Vilken färg är din favorit?  Rött, lila, blått, rosa, grönt, vitt, brunt. 

7. Hur många syskon har du? 5 styckna.

8. Hur många ställen har du bott på ? Jag bor på mitt åttonde och sista ställe.

9. Hur många vänner har du? Väldigt få. Jag är en ensamvarg och satsar på kvalitét i stället för kvantitet.

10. Hur många bästa vänner har du? 1.

11. Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med? Nej.

12. Vem har du varit kompis med längst? Min man.

13. Vem känner dig bäst? Min man.

14. När var du på semester senast? Jag var i Toscana i maj 2008.

15. Vilken hemlig dröm har du? Snarare vag än hemlig; att skriva en bok.

16. Har du någonsin stulit något? Aldrig. 

17. Vilken fiktiv person skulle du vilja vara? Jag är nöjd med att vara jag.

18. Vem skulle du vilja bjuda på middag? Vårat gäng.

19. Vem beundrar du? Alla som kämpar för oss som inte orkar.

20. Vilken förmåga/egenskap skulle du vilja ha som du saknar idag?

Teleportering. Tänk att slippa både SL och bil!

Vad säger du Gröngöling? Har du lust att anta den här utmaningen?

Fridens.