En BRA första dag vad gäller åtstramning.

Jag kom iväg till SATS.

Handen höll.

Jag har ett delmål: 2 gånger i veckan i 12 veckor.

Jag har (obestämda) belöningar att vänta.

Fridens.

I lördags pratade vi bl.a om översättningar. Pär läser de flesta av sina böcker på engelska vilket jag har börjat protestera emot. Min bror tyckte att jag skulle läsa på engelska eftersom "de fina nyanserna i språket försvinner i översättningen". Det kanske de gör, men så vida man inte är otroligt bra på engelska, så försvinner ändå de finare nyanserna eftersom jag inte kan ta de till mig pga jag helt enkelt inte förstår dem! (Att sitta och läsa med lexikon är inte något jag rekommenderar.) Jag har haft min engelsk-språkiga perioder jag med och det jag tycker är allra svårast att förstå är beskrivningar och adjektiv och är det inte genom just beskrivningarna som vi bildar oss en uppfattning om människorna och miljöerna i boken? Jag slutade att läsa engelska böcker av princip. Mitt modersmål är svenska och jag vill hålla det språket levande. Detta innebär INTE att jag inte är intresserad av andra språk för det är jag; språk i alla dess former är bland det bästa som finns, men jag upplever det som att vårt svenska språk får stå tillbaka alltför mycket. Det räcker med att läsa några bloggar här på Bloggplatsen för att inse att svenskan inte är stark; inte ens journalisterna på landets ledande tidningar kan ordentlig svenska. Faktum är att det finns många, många, många författare som inte ens skriver på engelska och de måste ju översättas till svenska, eller hur? Personligen kan jag ingen franska eller japanska. Till exempel.

Fridens.

Nu är jag mör, ska jag säga! Som ett steg i den stora åtstramningen, så åkte jag till SATS - jag tog mig över Tröskeln. Jag tog ett sk. träningspass oxå som går ut på att man ska träna 2 gånger i veckan i 12 veckor för att sedan ha skaffat sig en bra träningsvana. Jag fyllde i ett så'nt pass för ett par år sedan och lyckades nästan. Det saknades 1 stämpel för att jag skulle få en t-shirt som belöning. Den här gången är det inte belöningen jag strävar efter (väska eller handduk) utan jag tänker trigga mig själv till att komma iväg. Om jag lyckas, så ska jag unna mig en STOR belöning + att jag kommer att bli odrägligt mallig.    Ett steg i taget! Dagens pass var TUNGT och bara lite skönt. Dessutom hade jag riktigt ont i handleden redan när jag vaknade, men den kände jag av bara i ett par övningar. Jag avslutade med 2x3 minuter i roddmaskinen och FY F-N vad det var jobbigt! Det var kanske inte det allra bästa för knäna heller, men jag försöker att hitta ett alternativ till den mördande tråkiga motionscykeln. Nästa gång kanske jag provar cross-trainern. Det enda som var riktigt skönt var att stretcha efteråt. Ljuvligt! Jag kände mig mycket lättare i kroppen efteråt.

Jag tänker kontakta Husläkaren för en stor provtagning för att kolla hälsoläget, så här i starten av åtstramningen. Om några månader kan jag lämna nya prover för att se om det har förändrats något.

Idag följer Pär med Elin till det första av tre tandläkarbesök angåenden tandställning. Jag tyckte så synd om henne igår! Det här hänger som ett svart, illaluktande moln över henne hela tiden; hon vill verkligen INTE ha tandställning. Hon är omyndig. Tandläkaren säger att hon behöver det. Pappa håller med och mamma har gett med sig. Vad kan hon göra? Naturligtvis kan hon helt enkelt vägra som en kompis till henne har gjort, men resultatet blir sällan bra.... Som vuxen finns det ytterst få saker som jag verkligen MÅSTE göra, som jag INTE kan komma undan. Att gå till arbetet varje dag (just det gäller i och för sig inte mig), att handla mat, att städa, att betala räkningar osv. Allt det VÄLJER man att göra för vad är alternativet? Jo, arbetslöshet, tomt kylskåp, skitigt hemma respektive betalningsanmärkningar. Som vuxen har man ALLTID ett val. Nu har jag svamlat iväg märker jag, men det får stå kvar.   

Fridens.