Cymbalta fungerar som den ska.

Läslusten håller i sig.

Min läs & chokladstund varje kväll.

Vårt CD-bibliotek som jag kan plocka från till MP3:n.

Jag har lyckats vända tillbaka dygnet.

Fridens.

.....varför barn får ha färgstarka kläder i större utsträckning än vuxna?

* ju äldre man blir desto dystrare blir färgerna*

Fridens.

Idag har jag varit på utflykt till Södertälje för att träffa Överläkaren för uppföljning av medicinen. 15 minuters promenad från Södertälje Central till sjukhuset och vindarna var IS-kalla. Jag började sakna min vintermössa! Jag fick komma in i tid den här gången oxå. Samtalet blev bara en kvart. Vi konstaterade att jag mådde betydligt bättre delvis tack vare att stämningen hemma är bättre och delvis tack vare Cymbaltan. Jag ska ta ut Zoloften helt och öka på till 60 mg Cymbalta/dag. Jag kommer att bli kallad i februari nästa år för att förbereda för läkarutlåtandet till FK och det är förmodligen inte Överläkaren jag får träffa då (hon är, som sagt, inhyrd), men det känns helt ok för hon verkar vara så redig och ordentlig att hon förmodligen skriver utförligt vad hon och jag kommit överens om. Förra besöket kostade mig ingenting eftersom jag hade ett frikort och då pratade vi i en hel timme. Idag fick jag punga ut med 300 pix och vi pratade bara 15 minuter (20 kr i minuten!). Ironiskt.

I stället för att promenera tillbaka till Centralen, så gick jag till stationen i Östertälje i stället (där bodde vi fram till 1999). Det var en seg sträcka med mycket trafik och många omysiga minnen. Jag tyckte aldrig om Södertälje och kom aldrig att känna mig som hemma där. Det var dessutom under Elins småbarnsår när jag mådde uselt. Kroppen minns! Sträckan jag gick idag gick jag många gånger med Elin i vagn och kroppen minns det! Den minns oxå hur dåligt jag mådde då. Idag var benen inte alls samarbetsvilliga; stumma och tunga och en känsla av mjölksyra och jag kom aldrig in i någon bra promenadtakt trots att det tog 30 minuter. Kroppen minns, ta mig tusan! När jag klev på tåget kändes det lättare och det lättade ytterligare när jag klev av i mitt älskade Rönninge med sin tok-lutande perrong (stationen är placerad i en låååååång kurva). Jag är så oerhört tacksam över att få bo här!

Pricken över i var att komma in i värmen, öppna köksdörren och se flera nöss som kikar fram från divers krypin. Jag satte igång en kanna te innan jag ens tagit av mig jackan. Alldeles nyss försvann det sista kalla från min kinder. När jag väntade på tåget TILL Södertälje, så singlade några snöflingor ner vilket bevisar att det ÄR kallt.

Fridens.

........är mitt tålamod med det mänskliga släktet extra uselt. Idag visade sig vara en sådan dag. Jag hade en träff med Pär på Konsum för veckohandlingen. Jag kom först och började plocka ihop grönsaker enligt handlingslistan. Klockan var halv 17 och det var ganska mycket folk dvs inte ideala förhållanden att köra runt med en kundvagn. In kommer mamma, pappa, stor flicka, liten flicka, pojke och knodd i liggvagn. Pappa med knodd i liggvagn + stor flicka fortsatte längre in i affären. Pojken hade lyckats lägga vantarna på den sista mini-kundvagnen. Liten flicka var hemskt besviken och upprörd och stortjöt med sprutande tårar. *jag suckade för mig själv* Mamma försökte lirka med pojken, så att han skulle ta en dragbar kundkorg eftersom han var störren än flickan. Han var inte samarbetsvillig. *jag himlade med ögonen* Ett tag stod pojken med ena vantklädda handen på mini-kundvagnen och den andra vantklädda handen på den dragbara kundkorgen. *giriga snorunge, tänkte jag*. Mamma försökte förhandla medan flickan tittade på mig med tårarna fortfarande sprutande och munnen vidöppen för att släppa ut all förtvivlan och besvikelse. Jag tittade tillbaka på henne och kände ingen som helst medkänsla. Inte idag. *håll klaffen!! vill jag säga* Det var en sådan dag att jag föraktar vuxna människor som skaffar fler barn än de klarar av. Gapande ungar göre sig ej besvär och skulle vara glada över den sortens besvikelse om de visste vad livet har i beredskap för dem..... Låt mig få vara trött och bitter idag. Ni som känner mig och följer min blog vet att jag vanligtvis inte föraktar barnfamiljer.

Fridens.

Elin gick till skolan idag pga matte prov och tack vare att hon slutade redan halv 13. När hon kom hem, så märkte jag direkt att hon inte mådde bra. Hon hade ingen lust att prata och när Elin inte har lust att prata, ja, då ringer varningsklockorna. Jag frågade EN gång om något hade hänt, men fick ett nekande svar. Hon duschade, tog på sig pyjamasen och kröp i säng. Jag ringde återbud till hennes besök hos Husläkaren. Jag begriper att hon är psykiskt slutkörd just nu, så jag låter henne bara vara. Hon har förstånd nog att se till att skolarbetet inte blir lidande. Nu går hela familjen och håller andan i väntan på om det är på väg att bli lika överdj-t som det var för ett år sedan, men jag tror inte det. Vi har verktygen och erfarenheten nu.

Fridens.

Strömmen har precis kommit tillbaka igen efter ett 2 timmar långt avbrott. Det här strömavbrottet märktes mer än det som var på förmiddagen - svart som i en säck!

Ett tag var jag orolig för att min läs & choklad stund skulle gå om intet.

Fridens.

Kan man vara hälsosam fast man är överviktig! JAG tycker det och jag upplever mig själv som hälsosam. Faktiskt och det handlar inte om att jag inte pallar att se sanningen i vitögat. Ni som känner mig och har följt min blog vet att jag sällan lyckas lura mig själv. Det som får mig att uppleva mig själv som hälsosam är följande och det är rena fakta.

Jag röker inte och har aldrig gjort det.

Jag dricker inte och har aldrig gjort det.

När jag är fullt frisk, så tränar jag 5-6 ggr/veckan (promenader och styrke).

Jag äter 3 mål om dagen även om jag inte är någon frukostmänniska.

Jag äter sällan snabbmat (pizza, hamburgare, pommes frites, varm korv).

Sedan Pär tog över matlagningen, så är middagen säkrad och består av riktig, lagad mat.

Jag tycker att jag är hälsosam trots att jag väger för mycket. Det betyder inte att jag VILL vara överviktig och det betyder inte att jag inte kommer att försöka att gå ned i vikt.

Sedan jag började med Cymbalta, så har jag gett mig själv ledigt från allt vad kosttänkande heter och det har känts väldigt bra! Nu när jag börjar må bättre, så känner jag att jag, litet i taget orkar ta mig tillbaka till LKHF-stigen.

Jag är en periodare. Just nu är jag inne i en period när jag läser mycket och när jag läser, så vill jag ha choklad och chips. Den perioden kommer inte att vara för evigt, så jag hänger mig åt den utan att ha dåligt samvete eller känna panik.

Jag är tjock, MEN jag är hälsosam. Banne mig! Jag är dessutom en vuxen kvinna med eget ansvar för min hälsa.

Fridens.

Det blev en promenad på 75 minuter och det var riktigt kallt. Det tog ett tag innan jag hade fått upp värmen. Det blåste oxå och det blåste kallt, riktigt kallt, nästan vinterkallt. Ett tag drog jag upp huvan över kepsen för att skona öron och kinder. Huuuu. I det stora hela var det den tung promenad och ofta kändes benen tunga och stumma, så då drog jag ned tempot. När jag inte hade långt hem, så drog jag ned tempot ytterligare till "knapp styrfart". Det var nog mina ben som sa att jag behöver en vilodag i morgon efter helgens och dagens knatande.

På min promenad passerade jag en kvinna som väntade på bussen. Hon stod helt stilla och hennes ansikte var uttryckslöst. Hennes täckkappa var svart och jeansen var mörkt blå. Hennes väska var oxå svart. Det låg något dystert över det hela. Vem är det som bestämmer vilka färger som affärernas kläder ska ha? De senaste åren och speciellt framåt hösten och vintern, så har den dominerande färgen varit svart. Svart, svart, svart. Trist, trist, trist! Det har gjorts miljoner undersökningar om hur människan påverkas av färger. Blått och grönt är lugnande, rött är energigivande och aptitretande, gult piggar upp och lila triggar köplusten. JAG tycker att det är givet att man påverkas av färgen på väggarna i ett rum, men jag är dessutom övertygad om att man  även påverkas av färger som man klär sig i och då menar jag klara, rena färger och inte de mjukare urblekta pastellnyanserna. Tänk nu när den mörka årstiden är på väg och vi, i den här snöbefriade landsändan, inte har mer än lampor och stearinljus att ta till. Tänk vad härligt det skulle vara om man kunde gå ut på t.ex Drottninggatan, som alltid är knökfull en lördag och se ut över trängseln och då kunna se jackor i varmaste rött, klaraste blått, friskaste grönt och piggelin-gult! Vilket lyft det skulle vara! MER FÄRG ÅT FOLKET! Jag tycker inte om att någon annan bestämmer vilka färger jag ska klä mig i. I slutet av 80-talet och i början av 90-talet, så hade jag två ullkappor. Den ena var röd och den andra var lila. Nu saknar jag dem.... Om jag skulle köpa en ullkappa nu, så skulle den häftigaste färgen förmodligen vara ljust beige. Blä! MER FÄRG ÅT FOLKET!

Lotta har, med idag räknat, 4 doser av antibiotikan kvar. Så sent som idag, så rosslade hon vilket förmodligen betyder att faran inte är helt över än. Vi stödmatar med Critical Care 2 gånger per dag eftersom hon måste tjocka på sig. Den här gången är det ett rent nöje att stödmata och det är väl tack vare att hon inte är sjuk bortom räddning. Vid alla andra tillfällen, så har CC tagits in för sent och protesterna från marsvinen har varit kraftiga. Lotta, däremot är otålig och om hon fick sköta det hela själv, så skulle hon äta direkt ur den doseringskopp (en så'n som man har till mediciner) som vi blandar det i. Hon hugger tag i sprutan och sväljer rubbet och tycker inte att det går tillräckligt fort innan den är laddad igen. Det märks att antibiotikan HAR effekt för det är inte längre så att hon äter för att sedan lägga sig och vila tills det är dax att äta igen. Hon har fått tillbaka sin spänstiga gångstil som bara hon har och som ALLTID får mig att minnas en tidningsannons från när jag var liten, i början av 70-talet. Det var en tecknad annons för Vollsjö trätofflor som tydligen gjorde att man fick spänst i stegen. I annonsen kunde man se en kostymklädd herre på väg till arbetet med portföljen under armen och med just Vollsjö-tofflor på fötterna (jag hör hur modepoliserna skriker av fasa - mooahahahahaaa...). Vid sidan om står 2 damer och tisslar om att de aldrig har sett "Herr Svensson gå med sådan spänst i stegen!". Lotta behöver inga Vollsjö-tofflor för hon har inbyggd studs!

Fridens.