I Södertälje.

Något av Elins första år.

Fredag kväll.

Svärmor var på besök över helgen.

Jag låg i sovrummet med halsont och feber och tittade på "Sikta mot stjärnorna" på vår lilla vita TV. Pär och hans mamma satt i vardagsrummet. Elin sov.

Tack vare TV-programmets förhandsglimtar, så visste jag att "The last waltz" skulle framföras och den låten har jag gillat ända sedan jag var liten. Eftersom jag låg och väntade på en speciell låt, så kom den NATURLIGTVIS sist av alla bidrag...... Ut på scenen kliver en kopia av Engelbert Humperdinck (menhärregudihimlenvilketnamn!!!) och han låter som herr Humperdinck oxå. I bakgrunden dansar ett (eller två?) par en långsam vals. Jag har alltid varit svag för valstakten....

Fridens.

Min enda oföränderliga levnadsregel:

Behandla andra så som jag själv vill bli behandlad.

Fridens.

Läs rubriken med riktigt gnällig ynk-röst för det är så jag känner mig. >:-(

Förkylningen studsar runt i familjen och har nu kommit tillbaka till mig med förnyad styrka. Bacillerna verkar ha muterat medan de bodde hos Pär. Det kliar i halsen på PRECIS det sättet som signalerar att nu, dj-ar i min lilla låda, är en dårförkylning på väg! Det är inte rättvist!! Idag lämnade jag återbud till morgondagens möte med Bankmannen och det börjar kännas löjligt. När ska det bli av (för det SKA bli av!)? När kan jag promenera igen utan att må sämre dagen efter? För att inte tala om SATS..... Elin och jag planerar en Stockholmstur på lördag, men det vette f-n om det blir av. Jag är TRÖTT på att sitta hemma. Jag är trött på att inte orka! Det är inte rättvist!

Åtgärder: vila, vila, VILA. Bara göra det jag VILL. Dricka te. Äta godis och kolhydrater och fett. Se film. Försöka läsa.  Duscha med jämna mellanrum. Ignorera det dåliga samvetet (godiset) och frustrationen (ingen träning).

Fridens.

I morse var det helt mulet, stilla och +16. När jag knatade iväg till vc:n, så började molntäcket spricka upp och det var riktigt svettigt i solen. Nu blåser det som tusan och temperaturen har stigit till +20. Vindarna är svala och i skuggan är det behagligt svalt medan det känns som värsta sommarvärmen i solen. Inom hus känns det klibbigt och jag öppnar och stänger fönster hela tiden; klibbigt övergår i FÖR svalt och sedan blir det klibbigt igen. Knäppt! Den riktiga höstmånaden har börjat, men det är egentligen bara solens höjd på himlen som skvallrar om att en ny årstid är i faggorna.

Jag är fortfarande förkyld. Hostar när jag anstränger mig och känner mig matt. Det var otroligt tungt att promenera idag, men jag tog tid på mig för att kunna gå långsamt och det kändes, trots allt, inte så pjåkigt. Elin är/har varit förkyld. Hon ynkade sig igenom hela helgen och var hemma från skolan igår, men idag slutade hon redan halv 13, så det orkade hon med. Pär, där emot, är däckad. Han har till och med feber. Han är hemma idag och även i morgon pga febern och ligger mest i sängen med rullgardinen nere. Det är tur att han är vuxen och självgående för det finns inte det minsta lilla korn av omvårdnads-lust hos mig! Faktum är att jag tvingade med honom till Konsum - med bilen - för veckohandlingen. När Elin och jag är förkylda, så fnyser han mest åt vår klagolåt fast vi inte klagar ens i närheten lika mycket som han gör. Jag är hjärtligt trött på det och kan inte längre skratta åt att "män är så mycket sjukare och plågas mer". Jag håller med om att han är betydligt sjukare än vad jag var (jag får aldrig feber vad nu det beor på. Dåligt immunförsvar?), men det är inte samma sak som att jag inte mår dåligt av min förkylning. Pga depressioner och ledbesvär, så är mitt utgångsläge sämre, men eftersom jag redan "går hemma" på heltid, så rankas inte mina förkylningar lika högt, eller?

Jag är leds!

Jag är arg!

Jag är trött!

Jag känner mig pressad och stressad och det är av de anledningarna som jag tackade ja till Husläkarens erbjudande om att prata med kuratorn. Jag måste få ventilera mig hos någon som inte är känslomässigt inblandad. Jag måste få bekräftelse (så som jag får av min Husläkare) på att jag inte bara gnäller.

Jag berättade för Husläkaren att det är fortsatt tjafsigt mellan Pär och mig. Småtjafs. Grinigheter. Pikar och spydigheter, men aldrig gräl. Pär känner sig påhoppad och jag känner mig sårad. Min nuvarande taktik, som går ut på att inte nappa på eventuella krokar utan tiga och omgruppera, grundar sig på ren trötthet. Exempel: när vi handlade idag, så köpte jag choklad till Elin. Pär skulle köpa halstabletter, men vi kunde konstatera att det var väldigt urplockat. I bilen på väg hem, så funderade jag högt och undrade om de tänker möblera om i godishyllan igen och att det var anledningen till att nästan allt var slut. "Jag vet inte" svarade Pär och lade sedan till "Jag tycker att vi köper mycket godis igen eller inte jag då utan du och Elin." Jag nappade inte på kroken. Vad fasen var det uttalandet bra för???

Jag gör ständigt nya försök med att bättra på mig själv eftersom det aldrig, ALDRIG går att ändra någon annan. Jag försöker att dra ned på ironin och spydigheterna i hopp om att Pär oxå ska göra det. Jag försöker att vara hjälpsam utan att han eller Elin ska behöva be om hjälp först. Jag orkar sällan hålla på mer än några dagar eftersom jag sällan får det gensvar jag är ute efter. Min Husläkare tycker att det var väldigt generös inställning, men "Var ska DU tanka för att få ork att fortsätta så?" Det var så vi kom in på kuratorn.

Fridens.

Jag hade en träff med Världens Bästa Husläkare idag och fick prata av mig och även gråta en skvätt. Det mesta är skit just nu. Jag har ingen jag kan prata med. När jag skriver av mig i bloggen, så känner Pär sig alltid uthängd. Min Husläkare ska remissa mig till vc:ns kurator som hon själv tycker är väldigt bra och duktig på det hon gör. När det gäller vårens remiss till Huddinge psykiatriska, så hade hon nyligen fått svar om att de inte kan ta emot mig (av någon luddig anledning), men att de gärna "ställer upp för konsultation". Husläkaren himlade med ögonen när hon läste upp det. Nu skickar hon en remiss till Södertälje i stället och enligt vårdgarantins 3-månadersregel, så bör jag få en kontakt under hösten. Hon skickar en tredje remiss till en gynekolog i Södertälje för att kolla upp eventuella klimakteriebesvär. Jag har bokat in en ny träff med Husläkaren den 25:e. Det känns som att det finns hjälp.

Fridens.