25 minuters promenad till apoteket i Salem. Mest uppförsbackar. Flåsig och hostig.

40 minuters promenad - omväg - till Konsum. Mest nerför. Hostig.

10 minuters promenad hem. Många trappor.... Flåsig och hostig.

Det var ändå skönt.

Jag vet att jag är fri från förkylningen när jag kan promenera till alla bra gånglåtar utan att börja hosta.

Fridens.

Klockan är tjugo över 10.

Elin gick till skolan för en stund sedan (börjar sent och slutar sent vid halv 17).

Solen strålar och temperaturen kryper uppåt.

Bredvid mig står ett glas med Tropicanas apelsinjuice med fruktkött, en muminskål med ekologisk naturell youhurt och en hög med alla mina mediciner. En förpackning med Saltå Kvarns linfrö som ska strös över youhurten à la LKHF.

Idag var det den första morgonen på en vecka som jag INTE kände mig halvdöd pga förkylningen och när jag har ätit min frukost ska jag ut med apostlahästarna.

Marsvinen prasslar med höet och småpratar med varann.

Tvättmaskinen tvättar marsvinens handdukar - burstädning idag.

I det stora hela, så är det tyst här och när det är tyst, så går hjärnan igång.  

Tunga tankar.  

Självmord.

Skilsmässa.

Rädsla.

Stress.

Knut i magen.

Pär svarar i alla fall på de sms jag skickar.

O-fridens.

Vi hade en sen eftermiddagsträff med BUP-läkaren. En sorts uppföljning. Det tog en hel timme trots att vi egentligen hade något att prata om som det så ofta blir när allt flyter.

Det blev kebab-tallrik till middag. Ovanligt gott!

Jag har pulat lite med utseendet på bloggen i syfte att lära mig hur den fungerar. Jag vet inte vad jag ska tycka om allt det nya. En sak vet jag: jag tycker INTE om att bilderna har delats upp efter vilken månad jag laddade ned dem. Jag har över 600 bilder, men på något sätt, så hade jag ändå koll på var i samlingen en viss bild fanns.   Jag gillar definitivt smajlisarna!

Stämningen här hemma är lite som att gå på äggskal. Eftersom Pär och jag inte har pratat ut om det hela, så vet jag inte riktigt var han står. Är han så pass trött att han vill skiljas? Kan han tänka sig att fortsätta att leva med mig även om jag inte aktivt går in för att minska i vikt? Jag orkar inte fråga eftersom jag inte orkar diskutera. Jag VÅGAR inte fråga eftersom jag är rädd för svaret......

O-fridens.

Jag gick en låååååååångsaaaaaaaaam promenad nu på eftermiddagen. Rundan som vanligen tar en dryg timme tog idag 90 minuter. Förkylningen bromsade upp. Jag orkade inte ens hålla takten i alla bra gånglåtar, men det var skönt att komma ut. Välbehövligt.

Tankarna mal fram och tillbaka fram och tillbaka, så att det surrar i huvudet. Ingen ordning alls. De går inte att få ned på pränt heller eftersom de är för flyktiga. Jag har noterat att det numera går att lösenordsskydda enstaka inlägg och DET kommer jag att utnyttja. Så småningom.

Ytterligare ett remissvar. Från gynekologen. Uäää. Den 22 september har jag tid på mottagningen i Södertälje.

Sent igår kväll satt jag och läste. Faktiskt. "Levande begravd" av Peter James. Jag vet inte om den är särskilt bra, men det är skönt att läsa igen. Jag åt choklad oxå.

Pär har inte svarat på mina sms idag. Han är arg/sur/besviken/barnslig. Det innebär oxå att han fixar veckohandlingen på Konsum själv eftersom han tog med sig handlingslistan när han åkte i morse. Elin har varit hemma idag - förkyld. HON har fått sms-svar från Pär, så jag vet att han lever i alla fall. Han behöver förmodligen markera något genom sin tystnad, så då får han göra det.

O-fridens.

"The båtten is nådd" sjunger Timbuktu och jag håller med.

Jag ber alla mina kära blogvänner om ursäkt i förskott eftersom jag inte orkar läsa eller kommentera just nu.

Jag ger mig av på en egotripp och kommer att blogga eftersom jag MÅSTE skriva av mig med jämna mellanrum, men just nu orkar jag inte engagera mig i annat.

Pär säger att han "...ruttnar på hela den här situationen".

Pär säger att om jag nu VILL gå ned i vikt, så är det väl bara att göra det.

Pär säger att det är min hälsa han tänker på.

Kommer mitt äktenskap att krascha pga att jag inte orkar ta tag i min övervikt????!

O-fridens.

Åh, nej!

Nytt utseende.

Nya funktioner.

Jag kan knappt koncentrera mig på vanlig text!

Dålig tajming.

O-fridens.

Pär: Ska du göra te se'n?

Jag: Jag ska nog gå ned till Konsum och köpa choklad först, men det blir te förr eller senare.

Pär: Är det så svårt att stå emot (chokladen)?

Jag: Jag vill inte stå emot.

Pär: Varför inte det då?

Jag: Jag får inte ut något av det.

Pär: Vad är det du väntar dig att få ut av det då?

Jag: En viss tillfredsställelse av att ha lyckats stå emot.

Jag orkar inte bry mig längre.

O-fridens.

Idag fick jag ett brev angående remissen som Husläkaren skrev till Södertälje psykiatriska och jag har fått en tid hos överläkaren så snart som den 18:e! Imponerande! Den överläkare som samarbetade med vårdcentralen har, tyvärr, gått i pension (han var OTROLIGT bra!) och det måste han väl få göra antar jag.

Pär kom hem från Öland igår och hade med sig svärfar som har ärenden i Stockholm under ett par dagar. Jag lagade chili con carne à la Viktväktarna som de och Elin åt. Jag hade ingen matlust och jag tycker inte om den rätten, så jag drog mig tillbaka till vardagsrummet med min bärbara. Senare på kvällen, så sa Pär att han ville prata med mig om omfördelning av "vem som gör vad". "Jaha" tänkte jag "nu tycker han väl att han gör för mycket igen", men jag hade fel. Han har tagit över matsedel och matlagning vilket innebär att jag diskar i stället. Vi har haft den uppdelningen förut och då har det fungerat, så då fungerar det nog nu oxå. Eftersom det är Pär som är intresserad av mat över huvud taget, så är det ju smartare att han donar med matsedeln och matlagningen. Jag tror oxå att det är för att försäkra sig om att verkligen få lagad middag varje dag för det har varit si och så med det den senaste tiden. Ett visst kontorllbehov.....

Allt det här med mat och kostvägar har blivit ett stressmoment för mig och det är på väg att få orimliga proportioner. Jag kan aldrig känna hunger utan att automatiskt tänka på vad jag BÖR äta i stället för vad jag VILL äta. OM jag vill äta. Jag kan inte längre äta en måltid utan Den Gnetiga Rösten i bakhuvudet: ät nu så att du verkligen blir mätt ät det och ät inte det vänj dig vid vatten till maten även om du tycker det är godare med mjölk undrar om det är socker i det här och jag undrar vilken funktion det här triggar igång som gör att jag går upp i vikt och så vidare och så vidare i all oändlighet. FY FAN! De flesta har svårt att förstå att jag kan vara hungrig utan att vilja äta, men dit har jag kommit.  Jag kommer att ta upp det här med både Överläkaren och Kuratorn när jag så småningom får tid hos henne....

Jag spelade Sims till halv 3 i natt. Jag blev så indragen i min familj att det var svårt att sluta. Vissa familjer blir bättre än andra och är därför roligare att spela med. Elin väckte mig klockan 8 för att jag skulle hålla henne sällskap tills hon skulle gå. Vid halv 11 lade jag mig i soffan för att sova, men det blev bara en sorts obekväm slummer. Efter det duschade jag och sedan kom Elin hem efter bara halva dagen med förkylning. Jag mår något bättre. Pär låter fortfarande täppt. En monsterförkylning!

Det går utför med precis allt och jag har ingen ork att stoppa upp nerfärden.

Jag vet inte om jag har lust heller.

Jag klarar inte av att läsa.

Jag vänder allt mer på dygnet.

Jag har inte tränat ordentligt på flera veckor.

Jag skiter fullständigt i allt vad kost heter.

Det skär sig allt mer med Pär.

Kommer jag att ångra mig om jag släpper taget?

JAG har inget kontrollbehov.

O-fridens.