Prassel av hö från marsvinsburen.

Frysen som brummar svagt.

Tangenterna på datorn knattrar.

Till höger står tekannan med sin randiga tehuva som skulle behöva tvättas, men hur ska jag hålla teet varmt tills huvan är färdigtvättad??

Det engelska ordet för tehuva är "teacozy" - ett mysigt ord.

Jag sov inte gott i natt.

Det är mulet idag och blåsigt.

Löven blir, sakta men säkert, gula och faller ner.

Nu ÄR det höst.

Jag gillar hösten.

Kravlöst, men på sätt och vis en nystart.

Filtar och tända ljus.

Sitta i soffhörnet och läsa.

Jag drack precis en slurk av teet och det var GOTT!

Elin slutar tidigt idag och när hon kommer hem ska vi äta lunch och besöka Seattle Grace Hospital.

Senare idag har jag en rendez-vous med Pär på Konsum.

Jag tänker bara ta det luuuuuuugnt idag för att hålla hostan i schack.

Det är så vilsamt tyst här i mitt Paradis.

Fridens.

Igår kom jag i säng en bra bit före midnatt (fanfar!) och somnade på stört (fanfar igen!) och sov gott hela natten till klockan 9. Otroligt! Ändå var jag sååååå trött på fm:n. Jag hade tid hos kuratorn klockan 14 och kunde inte bestämma mig om jag skulle våga lura i soffan eller inte, men till slut satte jag larmet i mobilen på 12 och somnade ögonaböj. Jag vaknade kvart över 11, stängde av larmet eftersom jag tänkte gå upp, men somnade om igen och vaknade med ett ryck strax efter 12! Hata, hata, hata! Jag hade en dryg timme på mig att bestämma kläder, smycken, fräscha till mig, få pli på håret, fixa och äta lunch samt mata marsvinen. Det löste sig även om jag for omkring som ett okontrollerat skållat troll innan jag sa till mig själv att "ANDAS och ta EN SAK I TAGET!!". Magen protesterade genom att börja svida och min vanliga lunch bestående av ost, parmaskinka, kokt ägg och drickyoughurt smakade INTE bra.

Jag tog tid på mig och gick i maklig takt till vårdcentralen, men jag höll ändå på att hosta lungorna ur mig. Inte bra. Det blev ett bra, men något trevande första samtal med Kuratorn. Jag upplevde det jag sa som osammanhängande svammel och kände mig luddig i huv'et, men mot slutet sa hon att hon hade fått en klar bild av det jag tycker tynger mig (FK och övervikt/äktenskap). Jag blev lite förvånad över att hon reagerade som hon gjorde när jag berättade hur Pär och jag hade kommit överens om att han ska ta över handling och matlagning. Det verkar som hon tror att jag ger honom total kontroll över mina måltider, men så är det inte. Jag förklarade att jag upplever det som en lättnad att slippa fundera på mat i det stora hela och speciellt nu när jag inte mår bra. Just nu är det skönt att låta någon annan ta rodret. Det behöver inte betyda att jag släpper all kontroll och det behöver inte betyda att det alltid kommer att vara så. Våra uppdelningar av vem som gör vad är aldrig skrivna i sten, så att säga.

Hon frågade mig om jag hade upplevt att terapin hjälpt mig med depressionerna de perioder jag gick i terapi. Jag fick fundera ett tag. Jag svarade att det nog var och är medicinerna som har hjälpt mot depressionerna, men att terapin gav mig bekräftelse på att det inte var normalt att må som jag gjorde och att jag inte "gick omkring och gnällde". Det är samma sorts bekräftelse jag är ute efter genom samtalen med henne. Jag fick den bekräftelsen redan vid första mötet. Eftersom jag har fått diagnosen dystymi, så har jag rätt att tycka att det är tungt; det krävs mycket mer än att rycka upp mig eller att "bara göra det". Jag har rätt att kräva av Pär att lita på JAG tar ansvar för MIN hälsa vilket innebär att jag inte ska tolerera hans små pikar i förbigående - jag ansvarar för min hälsa och jag gör det på det sätt som fungerar för mig. Han får släppa efter på sitt kontrollbehov och börja lita på mig vilket även innebär att lita på att jag vet hur jag ska göra med min sjukdom som jag ändå har levt med i mer än halva mitt liv.

Jag ska träffa Kuratorn igen om 2 veckor och det kommer att bli ca 5 samtal sammanlagt.

I fredags och i lördags var jag ute och rörde på mig vilket drog igång hostan vilket, i sin tur, gjorde att jag valde att ta Cocilllana-Etyfin. Igår var jag bara hemma och tog det lugnt och jag slapp hostan. Idag har jag promenerat och hostat...... Cocillana-Etyfin, sålunda. Jag ska nog behålla min tid på fredag hos Husläkaren.....

Fridens.

Jag känner mig mosig och slö. En dagen-efter-känsla med trötthet i hela kroppen med lite ont i knäna och höfterna eftersom jag hade mina vanlig klack-kängor igår. Den här sjukligt ensvisa förkylningen som jag dras med gör att allt blir jobbigare än det vanligtvis skulle vara, så efter en hel dag i Stora Staden med promenerande, mycket folk, hosta och släpande på kassar är det inte konstigt om jag är mosig. Igår kväll sa jag till Pär att jag ville sova idag på morgonen och det fick jag. Jag kom inte ur sängen förrän framåt 11.   Jag började med att duscha - härligt! - och lite senare åt Elin och jag lunch medan vi såg de 3 sista avsnitten av "Grey's anatomy" säsong 2 (säsong 3 är på g och alldeles nyss beställde jag den fjärde samt förhandsbokade den femte säsongen). Jag piggnade till lite av mat och te och klarade av burstädningen utan problem (eftersom Pär fixade Coop-handlingen själv, så tog jag hans burstädning). Tvättmaskinen får jobba hårt idag eftersom vi byter lakan.

I förrgår läste jag ut "Levande begravd" och den var väl ganska bra. Jag fick ett felaktigt intryck av baksidestexten vilket ledde till att jag upplevde det som att boken inte riktigt handlade om det jag trodde att den skulle handla om. När det blir så, så kan en andra läsning av boken göra att den "blir" bättre eftersom förväntningarna inte är de samma, men just den här boken är inte tillräckligt bra för att läsa en gång till. Tyvärr. Jag fortsatte direkt med "Älvorna i Dunderry" av Deborah Smith och det visar sig vara samma sak igen! Titeln är missvisande! Originaltiteln är "A place to call home". Till skillnad från "Levande begravd", så är "Älvorna" BRA. Just nu är jag inte riktigt lika kräsen när det gäller böcker eftersom det är så himla skönt och roligt att ha kommit igång med läsningen över huvud taget!

Vilket makalöst höstväder vi har!! Snarare sensommarväder eftersom temperaturen ligger runt 20 grader på dagarna. Solen fortsätter att stråla och det är sällan ett moln på himlen som börjar få en något kallare blå ton som tecken på att svalare tider kommer. Jag tar emot de svalare tiderna med öppna armar.

Den som läser Elins blog vet att vi såg 2 kändisar igår. Självaste herr Statsminister på en scen på Sergels torg, men att ha sett honom är inget jag finner upphetsande eller vill skryta med. Jag ska göra mitt bästa för att rösta bort honom om ett år! Den andra kändisen var en av systrarn Kallur som faktiskt åkte i samma pendeltåg som vi när vi åkte hem. Det var något mer upphetsande att se henne även om det tog ett tag innan jag kom på vem det var.... När jag var liten trodde jag att ALLA kändisar, inte bara bodde i Stockholm utan även KOM FRÅN Stockholm och när jag fick veta att Agnetha Fältskog var född i Jönköping, så trodde jag inte på det!

Fridens.

.....varför, VARFÖR musiken i små butiker måste vara så satans hög??!

*när Elin var färdig hos Gina Tricot, så hade jag huvudvärk.

Fridens.

......om den största storleken på damhandskar är 8?

*jag provade handskar idag, men fick inte på mig storlek 8??!!*

Fridens.

En himla trevlig dag med Elin.

Många skratt.

GOD mat på Pizza Hut.

Nya glas och underlägg från Indiska.

Pär hämtade oss på stationen - trötta fötter....

Fridens.

Ett bra läkarbesök.

Ny medicin - nytt hopp.

En kort höstpromenad.

Beslutet om "kost-vila" känns BRA!

Stockholm i morgon.

Fridens.

Besök hos Överläkaren i Södertälje.

Positiv överraskning numro 1: hon var INTE försenad utan jag fick komma in när jag skulle.

Positiv överraskning numro 2: hon var väldigt påläst vad gäller min journal.

Positiv överraskning numro 3: hon anser inte att det finns några skäl att ändra på tidigare läkarutlåtande där det framgår att jag inte klarar av vanligt arbete. På det hela taget ett bra besök!

Hon föreslog en ändring av min medicinering och jag har inget att förlora på att byta. Från och med söndag kommer jag att ta 1 Zoloft + 1 Cymbalta för att så småningom ta ut Zoloften helt. Cymbalta "slår" på ett annat sätt än Zoloften och går på ångesten mer och det är ångesten som är det största problemet. Hon bekräftade även en diagnos som jag fick i början av 90-talet: dystymisk depression vilket innebär ett konstant sänkt stämningsläge (var det inte det som kallades melankoli för länge sedan?) och som därför är svårare att behandla än "vanlig" depression. Livslång medicinering, men just det var ingen nyhet för det har jag varit inställd på sedan många år tillbaka.

Hon talade om att hon var en sk. inhyrd läkare och att hon, av den anledningen, inte visste hur länge hon skulle bli kvar, men hon lovade att jag inte skulle bli "hängande" mellan läkare när hon slutar. Jag blev inte det minsta besviken eller uppgiven av denna information för jag har inga planer på långvarig terapi. Jag behöver den här läkarkontakten för medicinering och läkarintyg till FK. Jag kommer att få en ny tid hos henne om en dryg månad för att följa upp hur det går med Cymbaltan. Det känns bra!

Vi pratade förstås en hel del om varför jag mådde dåligt just nu. Jag sa att det som oroar mig mest för tillfället är mitt äktenskap. Det är inte bra. Jag mår inte bra i mitt äktenskap. Det jag behöver är att få vara ostörd med mitt ätande, så att säga. Jag vill kunna äta vad jag vill när jag vill utan att vara på helspänn för att Pär ska "komma på mig" för det är så det känns och DET ÄR SJUKT!! Jag är väldigt vuxen (dvs 40+), jag har kunskaper om vad som är bra att äta och inte och jag tycker inte att jag ska behöva kommentarer  "i förbifarten" i stil med "Det där är väl inte LKHF?" eller  "Det är ju så'nt där du INTE ska äta!". Det faktum att jag har kunskaper om kost innebär inte att jag automatiskt väljer det rätta. Ibland vill jag inte. Ibland ORKAR jag inte. Överläkaren ansåg att jag mår för dåligt just nu för att kunna engagera mig helhjärtat i kostfrågor. Från och med nu och fram till att jag känner om Cymbaltan har den positiva effekt som jag hoppas på, så ger jag mig själv ledigt från allt som handlar om vad jag bör äta eller inte äta. Hör du det, Pär? Jag behöver vila för kost-situationen har blivit ett sjukligt stressmoment för mig.

När jag var tillbaka i Rönninge, så gick jag till Konsum. Mjölk, jäst, drickyoughurt, crème fraiche, läsk, godis och chips. Jag plockade ihop en hel del godis i varsin påse till både Pär och Elin eftersom de hade beställt det. Pär har väldigt svårt att KÖPA godis och när vi handlar, så säger han alltid att han inte vill ha eller att "JAG äter inte godis.". Däremot har han inga problem att någon annan (oftast jag eftersom jag vet vad han gillar) köper godiset. Skenhelighet? Hyckleri? Medan jag var i affären, så fick jag ett argument i vårt evighetstjafs: så länge som jag går med på att köpa hem godis till honom, så ska han inte säga ett endaste litet pip när jag äter godis. 

Te-dax!

Fridens.