Direktlänk till inlägg 22 september 2009

Det motsatta könet och jag

Av Ewa - 22 september 2009 15:43

Jag har 5 syskon varav ett är av hankön. Jag kallar honom min okäre bror. Han är 14 år äldre än jag och vi har inget annat än DNA gemensamt. Jag hade en pappa, men han dog på självaste julafton 1999. Jag hade en mamma oxå, men hon dog för 12 år sedan och det är ju det MOTSATTA könet som betonas i det här inlägget. Min pappa och min okäre bror har påverkat mitt självförtroende som tjej mer än vad som har varit bra för mig. Mitt självförtroende som tjej/kvinna i förhållande till det motsatta könet.


Pappa var en frånvarande pappa med middagen på bordet när han kom hem från arbetet vid 17-tiden fem dagar i veckan. På helgerna pysslade han med allt möjligt från båtbygge och fiske till älgjakt. Han satt aldrig hemma och hängde om man säger så, men när han tog plats i sin fåtölj på kvällarna, så dröjde det inte länge innan han "måste vila ögonen". Vissa helger åkte hela familjen ut till stugan i Poikkijärvi och det var ganska kul medan jag var liten; ängar, skog och vattendrag, men så snart jag var gammal nog att välja, så slutade jag att följa med. Om vi gjorde något tillsammans som familj, så var det stugan eller enstaka påtvingade besök hos släktingar.


När jag och min lillasyster var små (det skiljer 10 år eller mer mellan oss två och de äldre syskonen), så hängde vi ihop som ler och långhalm. I en viss ålder leker flickor och pojkar med varandra på ett relativt könlöst sätt både i och utanför skolan. Ju äldre jag blev desto mer sällsynt blev det att jag höll ihop med killarna och när jag kom upp i tonåren, så blev ALLT som hade med killar att göra plågsamt eftersom jag var så fruktansvärt blyg. Pappa hade aldrig lärt mig att killar faktiskt tycker om tjejers sällskap utan speciella krav. Pappa och min okäre bror gav mig intrycket av att jag alltid måste ha något intelligent att säga för att en kille skulle vilja prata med mig. Hur lätt är det att kombinera blyghet med intelligenta uttalanden?


När min okäre bror hälsade på hemma, så satt vi sällan och bara småpratade. Eftersom jag inte kände mig avslappnad i hans sällskap, så blev konversationen därefter vilket innebar att han fick dra allting ur mig och det liknade mer ett förhör än ett samtal. Det värsta var att när jag svarade på hans frågor om vad jag och mina jämnåriga tjejkompisar gjorde eller pratade om, så förlöjligade han alltihop. "Är det det ni pratar om - 'Tracks-listan'???" Hur många tjejer i tonåren diskuterar allvarligare ämnen?


Min okäre bror var min konstante litteratur-kritiker i den mån att han alltid hade åsikter om vad jag läste kontra vad jag BORDE läsa. Jag minns ett tillfälle när jag satt i mitt rum och läste en av böckerna om Svarta Hingsten och han klev på och tog boken jag läste för att byta den mot en han tyckte att jag skulle läsa. Förmodligen i syfte att få min hjärna och mitt tänkande att vakna. Jag minns inte vilken bok han satte i händerna på mig eftersom den kränkande handlingen överskuggar allt annat. Det här hände för ungefär 30 år sedan, men det är först på senare år som jag kan sitta och läsa offentligt utan att försöka dölja boktiteln utaifall att den inte är seriös nog.


Min pappa sa varken bu eller bä om vad jag läste eller inte läste, vilka filmer eller TV-program jag såg eller inte såg. Han hade vaga åsikter om 70-talets korta jackmode som han inte tyckte passade ihop med vintrarna i Kiruna, men i övrigt tyckte han mest att hans 2 yngsta barn kostade pengar och blev bortskämda. Min lillasyster hade ett helt annat självförtroende och blev inte påverkad på samma sätt; hon har alltid kunnat vara kompis med killar och hon fick ju pojkvän lååååångt före mig. Jag förstår faktiskt inte varför det blev så.


En del tjejer blir promiskuösa till följd av känslomässigt frånvarande fäder. Varför blev inte jag det? Jag var så satans osäker på mig själv och så förlamande blyg att allt låste sig. Promiskuitet går väl inte ihop med den sortens blyghet. Jag var heller inte tillräckligt aggressiv för att våga söka bekräftelse den vägen. Inget ont som inte har något gott med sig för vem vet vad promiskuitet hade kunnat leda till..... Jag klarade inte av att prata med killar. Jag klarade inte av att umgås med killar mer än om det var flera tjejer och killar tillsammans. Jag klarade inte av att köpa något i en affär om kassören var manlig än mindre be om hjälp. Jag var heller inte utagerande utan samlade all ensamhet, längtan och rädsla inombords. Det var nog inte så konstigt att depressionen slog ut i full blom i de sena tonåren.


När jag var 25 år, så var jag hjärtinnerligt trött på mig själv och mitt sällskap och jag insåg att ingen annan skulle kunna ändra på dåvarande situation utom jag själv. Eftersom ett uteliv eller föreningsliv inte var några alternativ för att komma i kontakt med det manliga könet, så tog jag hjälp av kontaktförmedlingar. Innan Pär kom in i bilden, så träffade jag x antal män som jag fick möjlighet att öva på med mer eller mindre lyckade resultat. Pär hade med sig ett facit och där fanns svaret att det INTE var mig det var fel på (inte enbart i alla fall) utan att jag hade sökt mig till fel typ av killar som egentligen var för ytliga för mig. Med Pär har jag kunnat prata obehindrat från första början. Jag upptäckte att män faktiskt tycker om kvinnligt sällskap utan att det handlar om utseende eller intelligenta uttalanden. Jag upptäckte att män faktiskt tycker om att både svamla och att diskutera. Jag upptäckte att män inte alltid läser Riktiga Böcker. Nu har jag barkat iväg åt motsatt håll, så till vida att jag allt oftare föredrar manligt sällskap fram rent kvinnligt (en blandning är förstås bäst).


Efter knappt tre år tillsammans, så föddes vår dotter och alla som är föräldrar vet att man antingen vill göra tvärtemot ens egna föräldrar eller så har man föräldrar som har gjort allt rätt. Jag hade fullt klart för mig hur jag INTE skulle bli som mamma och jag tycker nog att jag har lyckats. Min mamma var överbeskyddande, pessimistisk, rädd, gnällde men tog inte tag i saker, vågade inte stå för sina åsikter och pratade aldrig om hur hon mådde. Pappa var, som sagt, frånvarande och snål. Både Pär och jag har alltid varit närvarande. Tack vare att jag inte ammade Elin mer än en månad, så fick Pär tidigt möjlighet att vara med henne. Vi har alltid pratat med varandra alla 3 om både svammel och allvar. Jag uppmuntrar Elin till att prova på olika saker. Hon har aldrig haft problem med vare sig kompisar eller killar (annat än att de flesta killar i hennes ålder är puckade). Vi uppmärksammade att hon mådde dåligt och såg till att hon fick hjälp. Jag har gjort mitt bästa, så här långt, men framför allt har hon en bra och nära kontakt med sin pappa som är närvarande och inte snål med vare sig känslor eller pengar. Jag är trygg i vissheten om att Elin har fått en stabilare grund att stå på än vad jag hade och vad mer kan jag önska för hennes del?


Fridens.






 
 
Viktoria

Viktoria

23 september 2009 09:42

Det är en oerhörd tur att det går att bryta familjemönster. Det är intelligent att kunna ifrågasätta dem och starkt att kunna bryta dem...

http://vickileh.bloggagratis.se

 
Annie

Annie

23 september 2009 10:46

Oj, vilket inlägg!! *kramar om och håller om hårt*

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 
T

T

23 september 2009 19:36

Jag har tagit del, jag läser gärna.
Tankar...

http://www.suntliv.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ewa - 25 december 2014 22:37

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

Av Ewa - 24 december 2014 20:24

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Av Ewa - 24 december 2014 15:53

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

Av Ewa - 23 december 2014 16:14


...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Av Ewa - 22 december 2014 22:09

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...

Presentation


Allvar, svammel och underfundiga fundringar.
5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

1 av 3

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12
13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

Länkar

Anti-spam

Besöksstatistik

Sök i bloggen

RSS

Jag är isbjörns-fadder

Jag är panda-fadder

Jag är tiger-fadder


Skapa flashcards