Pär är ledig idag eftersom det är fredag. Han och jag lade in de 2 Billy-hyllorna som blivit över i bilen och körde till Myrorna i Skärholmen där någon bättre behövande kan köpa dem. Sedan åkte vi vidare till IKEA och köpte en extra klädsel till vår soffa. Den nya klädseln - reservklädseln - är härligt röd. Vi byter klädsel senare i höst eller när den nuvarande har fått en chokladfläck för mycket.   Det blev några nya kuddar oxå. "Vi ska väl ha plats att SITTA" protesterade Pär. "Det måste finnas kuddar när man vill ta sig en lur" svarade jag. 2 STORA (60x60); 1 vit och 1 skogsgrön samt 1 vit, avlång. Fräscht och gosigt! Den gamla stora vita kudden har luften liksom gått ur och överdraget går inte att tvätta fräscht längre, men nu har jag en ny med stuns och fräschör, men jag kommer att lägga beslag på den skogsgröna i stället.

Jag mår sämre idag igen. Förkylningsmässigt. Som en urvriden trasa. Det verkar som att jag kan promenera varannan dag och sedan ligga utslagen de andra dagarna.   Jag har köpt första säsongen av "Grey's anatomy" och jag har choklad och popcorn, så det går egentligen ingen nöd på mig.

Vår bostadsförening fyller 10 år. Vid den här tiden för 10 år sedan, så tömde vi ena långsidan av carporten på bilar och ställde upp ett långbord och hade en kräftskiva. Det var himla trevligt! Sedan dess har många flyttat och det har inte blivit fler kräftskivor. Tills i år. Den är i kväll. Det är bara Pär från vår familj som tänker gå, men i övrigt är uppslutningen stor. Bortsett från förkylningen, så tycker jag numera att det är väldigt jobbigt att umgås med så många nya människor (jag har inte längre koll på vem som bor här eller i vilken lägenhet). Faktum är att när man hamnar bredvid någon man inte känner/känner så väl, så är en av de vanligaste frågorna vad man arbetar med. När jag då talar om att jag är arbetslös och har sjukersättning sedan många år tillbaka, så vet de flesta inte vad de ska säga. Det finns flera sätt att hantera den sortens situation och jag har valt att undvika den för den är vansinnigt tröttande. När en av dem som håller i kräftskivan hörde att det bara var Pär som skulle komma, men att resten av familjen ändå kommer att vara hemma, så hade personen utbrustit: "Om man är hemma, så ska man väl komma?!"  Det har skickats ut inbjudningar till kräftskivan och hela vitsen med en inbjudan är möjligheten att tacka nej utan att behöva förklara sig. Den sortens trångsynta överentusiastiska reaktioner ger mig klåda! Det är den sortens personer som jag, som ett extra plus, slipper umgås med i och med att jag tackade nej.

Nu är det lunchdax! Ett kokt ägg, 2 Babybel-ostar, några skivor parma-skinka, drickyoughurt och en kanna te. Min favoritlunch sedan några veckor - jag tröttnar inte.

Fridens.

PS. Jag lyckas inte med att lägga in mina bilder i inläggen. De hamnar definitivt inte där jag vill ha dem.