Nu har jag haft min blog i 2 och ett halvt år. Jag har skrivit, så gott som, varje dag. Ett inlägg eller flera. Allt från djupt seriöst till ytligt svammel. Jag skulle vilja spara allt jag har skrivit. Jag tycker ju om att skriva och man vet aldrig när det kan komma till användning och jag tycker att det skulle kännas hemskt om allt bara försvann ut i cyberrymden utan att lämna något som helst spår efter sig.

Hur sparar jag allt detta på smartast möjliga sätt?

Spar-tips, tack!

Fridens.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit lika noggrann med vad jag äter.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv vetat så mycket om vad jag bör äta.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv tränat så regelbundet som jag gör nu.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv levt så sunt som jag gör nu och ändå har jag aldrig tidigare i mitt liv vägt så mycket som jag gör nu.

DET är ironi, det!

Fridens

Onsdag morgon i augusti. Strax efter 8. Stilla. Sol och fågelkvitter. Ingen trafik. Inga människor uppe riktigt än. Inga Målarmän som poppar på radion. Öppet fönster bakom rullgardinen. Väckarklockan blev tystad innan den hann ringa. Fridfullt. Tills........ rassel av hjul mot asfalt. Ett högt dunk följt av en smäll. Ett nytt rassel av hjul mot asfalt. Dunk och SMÄLL. En morgon- pigg snorunge åker skäjtbård över ett hemmagjort hinder i form av lösa plankor. Rassel, dunk, SMÄLL. Rassel, dunk, SMÄLL. Det finns vissa tider på dygnet när jag INTE tycker om barn som låter. T.ex före klockan 9 på morgonen. Jag är inte en morgonmänniska. Jag har aldrig varit det och jag hyser starka tvivel om att jag någonsin kommer att kunna uppskatta någon tidpunkt före klockan 1o. Jag hade inte energi att kravla mig ur sängen, gå ut i vardagrummet och vidare ut på balkongen för att säga åt snorungen att ta sin förb****** hjulbräda och sticka och brinna. I stället försökte jag med tankekraft. "Ramla!"  "Ramla!"  "Ramla!"  "Ramla!"  Sedan fick jag ge mig eftersom grisarna skulle ha frukost.

Medan fyrbeningarna åt så det stod härliga till, så bytte jag handdukarna på golvet; de var ovanligt sunkiga och det luktade VÄL mycket marsvin i köket om ni förstår vad jag menar.....

Promenad. 90 minuter. Jag satsade på sträcka i stället för tempo. Det var riktigt varmt och huden hettar fortfarande från solen. Jag drack nästan hela SATS-flaskan med vatten. Jag var törstig och det var så gott, men det var nog för mycket vatten för jag fick en otrolig huvudvärk som Ipren inte biter på. Jag har upptäckt ett samband mellan för mycket vatten (som frigör salter och mineraler) och huvudvärk.

Lunch och lite kvalitétstid tillsammans med "Nikolaj och Julie".

Nu ska jag städa buren.

Fridens.