Dagens promenad som var tung, men som blev behaglig när jag slutade att pressa mig själv.

Mörk choklad är faktiskt GOD!

I morse hade jag blivit av med ytterligare 6 hg.

Vårt hasselträd får nya nötter nu vilket innebär att Kurre snart dyker upp igen.

Marsvinen - ett underbart sällskap!

Fridens.

Kurre!

Redan när jag gick och lade mig igår, vid halv 23, så visste jag att jag inte skulle komma iväg till SATS. Jag har helt enkelt ingen lust. Inte den minsta, lilla, yttepytte unsen lust att släpa träningsryggan hela vägen dit, vara där i ungefär 2 timmar och sedan hela vägen hem igen och dessutom med uppförsbackar och djävulusiska trappor. Jag har ingen lust!! Nu har det gått 2 månader sedan jag senast var där, men jag har ingen lust!! De gånger jag försöker komma iväg, men inte gör det, så är jag irriterad och på dåligt humör hela dagen, men jag har ingen LUST!! "Ibland måste man göra så'nt man inte har lust till." Styrketräningen tillhör inte den kategorin eftersom jag själv har placerat styrketräning i kategorin "Lustfylld träning". Det känns heller inte som om jag måste Ta Mig Över En Tröskel. Jag har bara ingen lust!! När jag hade somnat om efter att ha dunkat till väckarklockan, så att den tystnade, så hann jag till och med drömma om hur liten lust jag hade att åka till SATS och hur irriterad och grinig jag blev till följd av det!

Jag steg upp halv 9 med lätt huvudvärk och grinigt humör. Marsvinen fick sina morgongrönsaker och jag ska strax släppa ut dem och sen då? Vad tusan ska jag hitta på för att få den här dagen att ta slut så fort som möjligt?? När den otroligt sega och tråkiga gårdagen äääääntligen var slut, så kändes det som en seger och jag var säker på att det inte skulle komma en till sådan dag direkt efter, men hej, vad jag bedrog mig! "Dagen blir vad du gör den till!" hörs hurtfriska samvetet gapa i bakgrunden. Klaffen! Om jag jämför med hur min inställning till livet i stort var för 15-20 år sedan, så är jag numera MYCKET mer positiv och oroar mig inte för Allt & Inget hela tiden. Min tacksamhetsdagbok bidrar en del till det; jag gnäller sällan över småsaker. Positivism i all ära, men det kan bli för mycket av den varanoch eftersom jag har en rätt krass inställning, i det stora hela,  och avskyr gulle-gull och "...levde lyckliga i alla sina dagar.", så är det nog helt enkelt så att min Bägare Med Positivism är full nu. Den flödar över. Jag måste tömma den, kanske inte tills den är helt tom, men till hälften genom att ha en dag eller två då jag går omkring och gnäller och fräser och rynkar pannan och upprepar: "Jag har ingen lust. Jag HAR ingen lust. Jag har INGEN lust. Jag har ingenLUST!!!"

Morr. Fräs. Låt mig va'! Stick och brinn! Kan den här dj-a da'n aldrig ta slut??!

O-fridens. >:-(