.....att det är pingstafton i morgon? Redan!

Fridens.

Jag sov i 10 tunga timmar i natt och det var inget glatt skuttande ur sängen fast klockan hunnit bli halv 10. Jag hade inte planerat in SATS idag för igår var det så skönt att promenera (trots spöregn) att jag valde att promenera idag igen eftersom vädret skulle bli bättre. Jag petade i mig lite youghurt med linfrön och juice och fastnade sedan i ett spel. Trött. Jag kände mig lockad att fortsätta spela i stället för att gå ut, men så skärpte jag till mig och kom iväg i alla fall och DET är jag tacksam för! Det var härligt! Jag höll ett högt tempo hela tiden och jag pressade mig själv i backarna. I en lång, men inte brant, backe kom jag in i andra andningen och fick hjälp av en gånglåt och fick en endorfinkick på köpet. Ålrajt!! Det blev 70 minuter.

Apropå musik och promenader, så har jag VÄLDIGT taktfulla ben! Om jag hör musik med en fast rytm, så börjar jag alltid gå i takt. Det spelar ingen roll var jag är; i en affär, på SATS eller ute på gatan. Det är som att benen är frikopplade. Det är därför som promenaderna alltid känns lättare när det kommer en bra gånglåt. Den som uppfann MP3:n får en guldstjärna av mig!

När jag satt i köket, innan promenaden, så hördes en helikopter som flög över huset på väldigt låg nivå. En stund senare kom den tillbaka. Den hördes ytterligare en gång och jag undrade var 17 de höll på med?! "Ska ni inte flyga lite lägre när ni ändå håller på??" muttrade jag. En stund efter att jag hade kommit hem från promenaden, så ringde Pär och talade om att Målarmannen (han som vi har anlitat för att måla husen) hade ringt honom (eftersom han är föreningens ordförande) för att tala om att det hade skett en arbetsplatsolycka här hos oss på förmiddagen. De hade påbörjat fasadtvätten av nästa hus när en av killarna hade halkat och ramlat i backen. Han hade hämtats med helikopter som hade lyckats landa på parkeringen till dagiset som ligger granne med vår förening. Fy tusan! Det är klart att den helikoptern flög lågt..... Eftersom Målarmannens firma är så att säga vit och helt ärlig, så finns det försäkringar för allt. Olycksplatsen har redan kollats och godkänts, så det handlar enbart om ren, maximal otur. Hur som helst, så målas inga hus idag, men de kommer nog att kunna ta upp arbetet på måndag igen. Vojne, vojne.....

Jag är ofta tacksam för våra marsvin. I tisdags till exempel när jag var trött och låg i soffan hela förmiddagen och mådde uselt. När jag sedan kom in i köket och får se mina fyrbenta vänner som pysslar med sitt och kanske undrar var tusan jag har varit hela dagen, så..... Jag kan inte låta bli att bli glad! De är så goa och luddiga och söta och roliga och fräna och pratiga och....och..... och helt underbara! Det är extra kul när jag, från köksdörren, ser hur Ellen (just idag då) har parkerat sina fyra små tassar brett och stadigt på handduken och bara blänger tittar på mig med en mycket bestämd uppsyn i sitt lurviga nylle.

Fridens.

Jag kom iväg på promenad trots allt.

Endorfinkick.

Jag orkade pressa mig i ALLA backar.

Vi har en liten och spretig syrénbuske vid en av carportarna!!!

Fridens.