Jag började blogga (för drygt 2 år sedan).

Elin fortsätter att må bra (hon springer 3 morgnar i veckan före skolan!).

MBT-skornas uppfinnare som förtjänar Nobelpriset i hälsa.

"Påven Johanna".

Fridens.

Jag tycker om bloggar......

......där bloggaren inte bara räknar upp vad hon/han har gjort under dagen utan även reflekterar, ifrågasätter och funderar.

......där bloggaren tycker att det är viktigt med grammatik och stavning; en bloggare som värnar om vårt språk.

......där bloggaren vågar lämna ut sig och berätta om erfarenheter, bra som dåliga.

......där innehållet är viktigare än utseendet även om en och annan bild är rolig.

......där jag inte får ont i ögonen pga att bloggaren har valt en färg på texten som gör att den, mer eller mindre, flimrar mot bakgrunden.

......där det inte bara är antingen ytlighet eller koncentrerat djuplodande.

......där bloggaren inte tar sig själv på allt för stort allvar. Glimten i ögat och ett levande barnasinne är viktigt!

......där bloggaren skriver dagligen.

......där inläggen varierar i längd mellan bara ett par meningar och riktigt låååååånga.

Fridens.

Följande översättning hade gjorts i en film jag såg idag.

"I customized it."  översattes till   "Jag kustomiserade det."

K U S T O M I S E R A D E ???!!!

"Jag gjorde det mer personligt."  anser jag hade varit en korrekt översättning, men att översätta till ett ord som inte ens finns i den svenska vokabulären och dessutom göra det till ett verb. Jag fick väldigt ont i mitt språköra ska jag be att få tala om. VÄLDIGT ont.....

Fridens.

För flera år sedan (minns ej hur många), så fick jag kontakt med reumatologen på Sophiahemmet. Det var på eget initiativ eftersom jag ville veta om även jag hade reumatism som resten av mina syskon har. Reumatologen skickade mig till endokrinologen, dr Levaxin för att kolla upp sköldkörteln. Dr Levaxin upptäckte att min sköldkörtel var av den slöa sorten och jag började medicinera. Det lustiga var att när medicinen fick effekt, så kom jag underfund med att många symptom försvann; symptom som jag inte tänkt på förrän de försvann. Jag var ständigt trött, deprimerad, jag skrev kom-ihåg-lappar för precis allting, min hud var torr som fnöske och när jag tvättade håret, så lossnade hela tussar. Det är luriga symptom just för att de inte avslöjar någonting var för sig, men tillsammans är ett tydligt tecken på att sköldkörteln är ur funktion.

Det tog inte lång tid alls att fastställa den rätta doseringen av Levaxin och den doseringen har inte ändrats någon gång. Tills nu. För 20 minuter sedan ringde dr Levaxin för att tala om att han redan hade fått provsvaren och att TS-värdet (?) var något förhöjt. Jag ska öka dosen genom att ta 1 1/2 tablett två dagar i veckan och 1 tablett (75 mikrogram) de övriga fem dagarna. Jag fick även en återbesökstid i slutet av juni i stället för den i början av december. Gårdagens läkarbesök med provtagning var tydligen inte i onödan trots allt. Det är kanske sköldkörteln som spökar, även denna gång,  eftersom jag är så trött, småfrusen och deppig.

Fridens.

PS. Dr Levaxin får säga vad han vill om att sköldkörtelproblem inte försvårar viktminskning eftersom jag är övertygad om att det är så. Jag är inte ensam om att uppleva det så heller.

På 800-talet fick flickor inte gå i skolan. Följande är ett utdrag ur "Påven Johanna".

"Kvinnor är av naturen helt oförmögna till förnuftigt tänkande. Deras naturliga kroppsvätskor, vilka är kalla och fuktiga, lämpar sig dåligt för tankeverksamhet. De förmår inte tillägna sig några högre andliga och moraliska insikter." ...... "Det finns hos somliga kvinnor en högt utvecklad härmningsförmåga som gör att de kan memorera och upprepa yttranden av män och sålunda ge intryck av självständigt tänkande. Men denna efterapningskonst bör inte förväxlas med det sanna förnuftet, vilket i grunden är manligt. Ty kvinnan är ju som bekant av naturen underlägsen mannen."

Jag skrattar högt varje gång jag läser den passagen! På den tiden måste männen ha varit ÄNNU räddare för starka kvinnor än vad de är idag. ;-) Visserligen är vi fortfarande inte helt jämställda, men längre än så har vi gud ske lov kommit!

Just nu är Pär och Elin på terminens och GRUNDSKOLANS sista utvecklings-samtal med Elins mentor. En sorts summering och med tanke på hur det nionde och sista grundskoleåret har varit för Elin, Pär och mig, så finns nog behov av ett samtal. Även om behovet finns, så saknas orken hos mig. Jag tampas fortfarande med efterdyningarna.....

Inte ens ett stabilt och stort företag som Scania klarar sig undan Krisen. Pär arbetar ju där och här hemma har det pratats en hel del om olika alterntiv som facket kan tänkas gå med på. Nu har det, till slut, blivit officiellt: Scania kommer att införa 4-dagarsvecka inklusive sänkt lön med start i juni. När man får läsa en sådan sak på DN:s hemsida kan man få intrycket av att det har beslutats från en dag till en annan, men, som sagt, vi har diskuterat det här fram och tillbaka i ett par månader. Det har de på Pärs arbete oxå gjort. 4-dagarsvecka är lockande och de gör upp alla möjliga och omöjliga planer för vad alla kommande lediga fredagar ska användas till. ;-) Utan att gå in på detaljer, så kan jag säga att Scania är en MYCKET bra arbetsgivare med en personalpolitik och personalvård som många andra arbetsgivare, stora som små, kan lära sig av.

Jag har äntligen fått svar från "Vårdguiden" och jag har en tid hos min läkare om 2 veckor och ska dessutom lämna prover (på fastande mage) en vecka innan. Det känns som att jag har en hel del jag vill prata med henne om; Elin och skolan, min övervikt, mediciner, FK, mitt äktenskap med mera.

Fridens.

Jag gick upp strax efter 8 för andra dagen i rad (men igår hade jag ju en läkartid att passa) för att hålla Elin sällskap innan hon drog iväg med klassen till "Polismuséet". Jag bytte marsvinens handdukar och städade golvet. Startade en tvättmaskin och plockade in disken. Åt lite frukost och framåt halv 11 kom jag iväg på en långpromenad på 95 minuter. Det tog minst en halv timme innan kroppen fattade vad jag höll på med, så att armar och ben kunde börja samarbeta; fram tills dess var det mest kämpigt. När jag kom till De Sista Trapporna, så blev jag väääääldigt trött och släpade mig fram den sista biten. Väl hemma stod soppåsen i hallen och luktade inte gott. Skulle jag orka gå ut med den? Jag hade tagit av mig skorna redan..... Det luktade faktiskt soprum i hallen, så jag tog på mig mina Scholl-tofflor och gick iväg med stinkbomben. Det var en chock för fötterna och knäna att så tvärt byta från studsmattefjädrande MBT-sulor till betongstumma Scholl-tofflor! Det är svårt att beskriva skillnaden för den som inte själv har provat. Jag avskyr vanliga skor mer och mer!

Nu ska jag ta en mycket välbehövlig dusch och sedan äta någon sorts lunch.

Fridens.