Det är JAG som bestämmer hur jag ska äta och träna - ingen annan!

Det var skönt att sova även om det blev lite för länge....

Elin är på ett strålande humör och inte TROTS att det är söndag utan just för att det ÄR söndag (hon vill att den här terminen ska ta slut och det gör den inte med en massa onödiga avbrott och ledigheter).

Våra 7 marsvin. Igen. ALLTID.

Fridens.

Idag är det ett år sedan vi åkte till Italien och bodde i detta stenhus som var en riktig köldhåla.

EN enda promenad den här veckan och ingen annan träning (jag struntar i att jag inte har mått så bra - det är ynkligt!) och jag räknar inte gårdagens hasande i affärer som promenerande.

Jag har struntat fullständigt i kosten de senaste veckorna vilket gör att jag känner mig tung och plufsig och långt ifrån till freds. Jag tycker om att äta vad jag vill, men jag kommer - förr eller senare - till en punkt när det inte längre är njutbart.

Det kryper i kroppen på ett sätt som tyder på att jag har tillbringat för mycket tid på min rumpa.

Det verkar vara dax igen. Dax att låta kroppen göra det den är till för nämligen att vara i rörelse.

Idag styr jag in mig själv på en vettigare kost-väg.

I morgon ska jag till SATS.

Heja mig!!

Fridens.

Nu ÄR det vår. Snart är det sommar. Med dessa förändringar följer förändringar för medlemmarna i vår bostadsrättsförening. Medlemmarnas avkommor kryllar på gården med spring i benen och luft i lungorna. När jag var liten och utomhus, så innebar det, till en viss del, att jag fick rasa av mig och det innebar även att jag fick "bullra" av mig. Finns det någon förälder som ALDRIG har sagt till sina barn att de inte ska springa inomhus eller skrika inomhus? Spring och skrik inomhus är jobbigt och när man dessutom bor i lägenhet, så handlar det om att ta hänsyn till grannar. Det är inte orimligt, tycker jag.

Min instinktiva reaktion på otillåtet spring och skrik inomhus är att det är tillåtet utomhus. Nästa fråga om gränsdragning uppstår nästan genast. När barnen skriker lungorna ur sig, när det faktiskt låter som om de sticker kniven i varandra, när det låter mer som krig än lek, ja, då måste väl jag som boende få säga ifrån?

När en riktigt varm sommardag går över i en underbart ljum sommarkväll med blomdoft och fågelkvitter, så är det inte roligt att känna att jag måste stänga balkongdörr och fönster helt enkelt därför att ett gäng pojkar spelar fotboll och att det låter mer som att de slåss för livet än att de faktiskt spelar fotboll. Både Pär och jag har sagt ifrån vid så'na tillfällen och det har hjälpt. En stund.

Det är svårt när människor i olika åldrar ska bo tillsammans. Allt blir relativt. Precis ALLT. VAD räknas som buller? VAR går gränsen för "normalt" spring och skrik? Ska alla boende acceptera att vissa katter strövar omkring som de vill? Ska vi kunna säga till grannen att vi störs av grilloset och att vi därför inte tycker att vi kan ha sovrumsfönstret öppet? Ska alla boende kunna säga till bullriga barn direkt eller måste föräldrarna kontaktas i första hand (det brukar fungera bäst om INTE föräldrarna kontaktas eftersom barnen blir så paffa att någon annan säger till dem att de tystnar av bara farten)? Varför, VARFÖR kan inte föräldrar förklara för sina avkommor att det (i vår förening) faktiskt finns sk. allmänna skötselområden som alla har tillgång till och privata gräsmattor som man faktiskt inte får gena över eller cykla över som man vill?

Det är inte kul med regler för reglernas skull. Så'nt tror jag inte på. Som vuxen och som förälder vill jag kunna förklara VARFÖR vissa regler finns. Som barn borde det vara lättare om man förstår varför man inte får göra vissa saker och inte bara att man inte får det. Det finns alltför många föräldrar som blir blinda och döva när det gäller deras egna barn, deras små änglar (jäh, rajt!) och lever enligt "Mina barn - andras (snor)ungar". Det finns föräldrar som låter sin avkomma löpa hej vilt, men som blir fullkomligt skogstokiga när andras barn gör likadant. Här kommer gränsdragningarna in i bilden igen för när man bor i en bostadsrättsförening, kan man kräva mer av sina medboende än när man bor i hyresrätt samtidigt som boendet inte är lika privat som hos husägare. Ständiga gränsdragningar.....

Jag vet inte om jag egentligen vill säga något med det här inlägget. Det var nog mer ett behov av att skriva av mig eftersom min skönhetssömn stördes av just onaturligt spring och skrik och jag sover ändå med öronproppar OCH stängt fönster.....

Jag blir så trött på att alltid vara diplomatisk för att inte uppfattas som fördomsfull. Det jag egentligen vill säga är: SE TILL ATT ERA FÖRBASKADE UNGAR SLUTAR ATT FÖRA ETT SÅ'NT FÖRB***** OVÄSEN SÅ ATT JAG INTE ENS KAN HA FÖNSTRET ÖPPET UTAN ATT BLI STÖRD!!!!!!!

Tack för ordet!

Som Engel skrev i sin blog: "Ju mer jag lär känna människan, desto mer vill jag ha en hund".

Fridens.

Jag sov till tjugo i 11 - jösses!!

Dricker te och bloggar.

Jag ska stryka några skjortor åt Pär eftersom han tog gårdagens disk när jag hade ont.

Jag ska klippa håret på Pär med en klippmaskin - snabbt, billigt och bra och det är tack vare den som Elin och jag kan klippa vårt hår hos dyr frisör. ;-)

Jag ska kanske duscha om jag orkar.

Jag ska laga fiskgryta till middag.

Jag ska pussa och snusa på marsvin.

Jag ska INTE promenera eftersom jag är trött och har ont.

Jag ska INTE iväg någonstans = pyjamasdag!!

Det är en sorts vilodag för mig även om det inte är enligt budorden för i så fall skulle jag inte ens få blogga. Hua!

Fridens.