Mitt liv i ord

Min "startsträcka" när jag promenerar dvs innan jag får upp fart & flås, har varit lång ett tag nu. Idag promenerade jag 85 minuter med lång startsträcka, men för första gången på länge orkade jag äntligen pressa mig själv i uppförsbackar. Förra gången gick den här rundan, så tog det 100 minuter. Idag lyckades jag dra ned tiden med en hel kvart (varför det nu ska vara bra att hålla reda på - jag är ingen tävlingsmänniska och jag tävlar inte ens med mig själv!), men det resulterade i att den sista hat-biten hem kändes tyngre än vanligt och jag nästan vinglade sista meterna. :-P Idag stretchade jag FAKTISKT eftersom vaderna har känts som stora knutar i några dagar. Jag tog mig till och med ned på golvet och använde en av yoga-positionerna för att sträcka ut höft- och lårmuskler. De gånger jag tar mig tid att stretcha ordentligt (jag gör alltid det efter stryketräningen), så är det sååååå skönt efteråt och kroppen känns lätt och mindre motsträvig. Varför är det så svårt att komma ihåg?? Min kropp har skickat små meddelanden till mig i form av stela leder, långa startsträckor och allmän osmidighet vilket jag tolkar som att det är dax att börja yoga igen. När jag fyllde år förra året, så fick jag en urfin rosa/grå yoga-matta som jag - skam till sägandes - har använt endast en gång. *skammens rodnar färgar mina kinder* Yoga är perfekt som komplettering till styrketräningen och promenaderna.