Tösens bakdel har vaknat och hela hon har piggnat till och t.o.m ätit paprika!

Alla som arbetar på Animalen.

Jag fick se ett nytt hörn av världen: Trosa.

Fridens.

Pär, Tösabiten och jag åkte hemifrån klockan 9 för att ha god tid på oss om det visade sig vara svårt att hitta till Animalen i Trosa. Det var det inte, men om vi INTE hade haft gott om tid, så HADE det varit svårt att hitta..... Alla som arbetar där är så himla mysiga och glada! Tillsammans med veterinären bestämde vi att söva Tösen, så hon kunde undersökas ordentligt. Vi fick hämta henne igen vid 13-tiden och fick då beskedet att det inte var något som helst fel på hennes tänder. Nähä. Hon har ofarliga cystor på äggstockarna (samma som Lotta opererades för förra året), men de är så pass små att inget behöver göras än. Det är hur som helst inte de som påverkar hennes ätande. Veterinären trodde att Tösen har stressad mage/magkatarr och den som har haft det vet att matlusten kan variera. Vi ska ge henne Fibreplex i en vecka för att få bort de illasinnade bakterierna i magen och fortsätta med Critical Care någon dag till. Om hon blir tillräckligt hungrig, så bör hon börja äta själv igen. Tösen var inlindad i en väl använd handduk med Bamse på för att hållas varm och den fick vi faktiskt med oss. Just nu ligger hon i transportburen utan överdelen och med sammanlagt 3 handdukar. Hon är fortfarande inte helt vaken, men det är faktiskt hennes bakdel som verkar vara svårväckt!

Medan Tösen togs om hand på Animalen, så såg vi oss omkring i Trosa som ofta kallas "Världens ände" fast ingen vet varför. En typisk semesterort som är på gränsen till död så här års, men knökfull om sommaren. Det fanns en mängd änder som kvackade, gick omkring eller simmade i Trosa å. Vi såg nog fler änder än människor och det gör inte mig någonting! Vi åt lunch på en kina-thai-restaurang. Pär åt av lunchbuffén och såg till att få valuta för pengarna om man säger så..... Jag beställde wokad kyckling med cashewnötter och det smakade helt ok.

Det är lite antiklimax över den här dagen eftersom veterinärens besked egentligen inte innebar någon lättnad för oss. Jag hade hoppats på att komma hem med en gris som skulle få det stora nöjet att äta upp sig, men i stället måste fortsätta att stödmatas. Jag känner mig lika trött som Tösen verkar vara.

Fridens.