Vi fick veterinärtiden flyttad från 15.45 till 10 eftersom veterinären tittat i bokningarna och noterat att det gäller tänderna och då har vi gott om tid om Tösen behöver sövas.

Pär har möjlighet att ta ut ledighet med kort varsel.

Jag blir allt mer övertygad om att LKHF är rätt för mig.

Fridens.

Marsvinsflockens äldsta gris, Tösen kan inte äta ordentligt. Vi HOPPAS att det inte är något annat problem än tänderna eftersom hon verkar vilja äta och dessutom inte protesterar det minsta när jag matar henne. Det är inte utan att jag tror att jag blev övermodig för de senaste veckorna har jag ofta sagt att Tösen är en förstklassig gris som blir 5 år i juni och som aldrig har varit så sjuk att hon har behövt veterinärvård. "Skräpig, men frisk!" var diagnosen hon fick när vi tog henne och Tinke (som inte finns med oss längre) till Animalen för att vi var osäkra på om de hade ohyra i pälsen. När jag skröt som värst om Tösens hälsa, så satt den lille fule Herr Pessimist på min axel och väste: "Du utmanar ödet och så'nt straffar sig. Moahahahaaa!" Nu stödmatar vi henne alltså. Är det straffet? Vi gör det mycket för säkerhets skull eftersom allt går så fort när det gäller marsvin; om de inte kan äta som vanligt, så tynar de bort fort medan de frisknar till fort när botemedel hittas. Vi ska åka till Animalen med henne i morgon. När jag ringde för att boka tid, så fick jag veta att de numera huserar på sin andra klinik i Trosa pga brandskada. Natten mellan 25:e och 26:e februari var det en stor brand i Weda-området i Södertälje där flera affärer finns bl.a Willy's, men även vår veterinär. Vägbeskrivning saknas. Spännande.

Fridens.

Min hjärtegris....

Så länge jag bodde i Kiruna, så förväntade jag mig inte barmark vid tiden för min födelsedag, men sedan jag har flyttat hit, så har de flesta av de 21 födelsedagarna varit snöfria bortsett från de senaste. När jag steg upp igår och fick se allt det bländvita utanför fönstret, så tappade jag hakan. Jag hade krupit i säng vid midnatt och då hade det inte snöat. Det fortsatte att snöa hela långa dagen. Eftersom det var min födelsedag, så utnyttjade jag min rätt att slappa, så jag skottade ingen snö. Idag är det vanlig vardag igen och jag känner mig mer tvingad att göra en insats. Det får väl bli dagens motion eftersom promenaden snöar inne. Bilden är från DN förra året och det väl bra att någon tycker att snön är rolig, så att det inte är helt bortkastat!

Fridens.