Sol, sol, sol, nyfallen pudersnö och -4 grader. Då är det svårt att stanna inne, så jag tog en 70 minuters promenad och jag tog på mig solglasögonen. Premiär för i år! Det var otroligt skönt och vackert och endorfinkicken infann sig = lycka. Medan jag knatade på, så funderade jag om det behövdes något från Konsum, men jag hade allt hemma: mat, dryck, te, smaskens och till och med kakor (det är inte ofta vi har kakor numera). Då kom jag på det: tulpaner. Jag hade inga tulpaner! Det bidde ett dyk in på Konsum för att inhandla 2 buketter med mörkt röda tulpaner. NU har jag allt hemma. :-)

Elin klarade av en fjärde skolförmiddag den här veckan och idag var det dessutom dax för matteprov. Hon har ofta sagt att det inte känns som om hon förtjänar lov eftersom hon redan är hemma så mycket, men efter den här veckan kan hon njuta ordentligt av sportlovet. Hon kom hem halv 12 och åt litet lunch innan hon tog tåget till Stlje Hamn där Pär mötte henne med bilen för att åka vidare till Öland.

Nyduschad och rena lakan i sängen och sedan en ren pyjamas och jag kommer att sova GOTT i natt! Jag saknar min gubbe, men det är skönt att, i några nätter, ha hela sängen för mig själv. ;-)

Fredax-fridens!

JAG

ÄR

ENSAM

TILL

TISDAG

EFTERMIDDAG!

ÅLRAJT!

PARTY ÅN!

Elin var i skolan för tredje dagen i rad.

Elin vill att jag är hemma i morgon när hon kommer från skolan och ska åka vidare mot Öland, så jag "slipper undan" SATS utan dåligt samvete.

Jag har fått skratta så tårarna rann och magen knep.

Fridens.

......hur förkränkningskassan tänker när de anser att någon som är sjukskriven för depression/utbrändhet ska sätta ihop sin egen rehab-plan?

*man måste var frisk för att orka vara sjuk*

Jag ligger i soffan och hoppar mellan tv-kanalerna och har fastnat i ett avsnitt av "Top model". Snacka om att förstora upp världsfrånvända i-landsproblem! Jag blir ARG när jag ser den här sortens tv för den för INGET bra med sig. MORRRRRR! >:-(

Fridens.

Elin är i skolan IGEN - vad tuff hon är, min snorpa! Jag stannar inomhus idag för jag har ont nedanför vänster knä. Förmodligen efter gårdagens halkrunda och det är den sortens smärta som betyder vila + Tradil. Jag upptäckte att jag aldrig skrev om "3 saker" igår, men det beror på dåligt minne och inte på o-tacksamhet. Det går nog bättre idag! :-)

Fridens.

Det är lättare att gå ned i vikt än att sedan hålla vikten. Det tror jag på. Med hjälp av Viktväktarna gick jag ned 12 kg ungefär 5 månader. När jag inte orkade fortsätta, så smööööög sig kilona på igen.

Jag fick remiss till vårdecentralens dietist som arbetade enligt MMM-metoden (mat, motion och medicin) och jag hoppades få hjälp med det faktum att jag är övertygad om att min mångåriga medicinering påverkar kroppen negativt och då menar jag annat än rena biverkningar. Min husläkare skrev en remiss där hon betonade att jag ville reda ut det här med mediciner. Jag satt hos dietisten i mer än en timme, men hon tog ALDRIG upp medicinfrågan. Metoden hade kanske fungerat, men jag tyckte att dietisten var hemsk och att ha henne hängande över mig gav mig mardrömmar.

I en tidning läste jag en notis om personlig tränare på nätet/distans. Jag blev medlem och skrev en del om mig själv. Bl.a förklarade jag att jag är ointresserad av mat och jag tycker inte om att laga mat och jag hade förstått att denne personliga tränare hade möjlighet att anpassa kosten efter mina behov. Det första förslaget på hur jag skulle äta innehöll MASSOR av petiga ingredienser t.ex endast äggvita och så skulle jag äta lagad frukost, lunch och middag + mellanmål. Det kändes inte det minsta anpassat. Adjö.

Det kändes som om jag kröp till korset när jag beslöt att ge Viktväktarna en chans till. Jag höll ut i en vecka. Jag var konstant hungrig och blev tokig av att hela tiden räkna points. Konstlat!

I nuläget väger jag 2 kg mer än jag gjorde när jag startade den första Viktväktarkuren. En kort-kort period ökade jag med ytterligare 2 kg, men de blev jag snabbt av med.

I somras blev jag intresserad av LKHF-dieten. Ta bort kolhydraterna och ät mer naturligt fett. Mina försök har varit varierande i motivation och koncentration.

Det största hindret är fortfarande mitt ointresse för mat. Den otäcka dietisten frågade hur det kom sig att jag var tjock om jag inte tyckte om mat. Hon fick aldrig möjlighet att hjälpa mig att ta reda på det. Hur kommer det sig då att jag ÄR tjock när jag är ointresserad av mat? Det är inte så konstigt när jag tänker efter (för tänker, DET gör jag!). Eftersom jag inte tycker om att vare sig laga eller äta mat, så vill jag göra hela proceduren så enkel och så kortvarig som möjligt. Om det ska bli så enkelt och så kortvarigt som möjligt, så blir resultatet att jag undviker planerade måltider med lagad mat gjord på ordentliga råvaror utan i stället väljer youghurt, mackor och färdiglagad mat. DÄRFÖR är jag tjock fast jag inte gillar mat.

En blog-vän går ned i vikt med hjälp av Xtravaganza-metoden som, kortfattat, går ut på pulver och omprogrammering av sig själv i förhållande till mat och att äta. I mina öron låter det helt vansinnigt frånsett omprogrammeringen. Att leva på pulverdrycker i flera månader och ändå upprätthålla fysisk aktivitet för att inte muskelmassan ska försvinna verkar MINST SAGT konstlat. Oavsett omprogrammering, vad händer när man sedan ska börja äta som vanligt igen? Det måste vara svårare än någonsin att behålla viktminskningen. Konstlat!!

Man kan oxå bestämma vad man ska äta och sedan räkna ut hur många steg man ska gå för att det man stoppar i sig ska vara i proportion till det man gör av med. Stegräknare behövs. Grundidén är självklar och så enkel att det är svårt att genomföra: du måste göra dig av med lika mycket som du stoppar i dig. Kan det resultera i att man äter mindre och mindre för att slippa knata omkring halva natten i ett försök att få ihop rätt antal steg? Konstlat!! Jag kommer inte överens med stegräknare....

Jag vill äta kakan men ändå ha den kvar, så till vida att jag vill hitta ETT SÄTT ATT LEVA och inte en METOD där jag behöver tänka så lite som möjligt på hur och vad jag ska äta.

LKHF-dieten är den som hittills har känts MINST KONSTLAD. Jag äter mat som är enkel, men smakar mycket och håller mig mätt länge tack vare att jag får i mig mer naturligt fett respektive att de luriga kolhydraterna är borta. Det spelar ingen som helst roll vilken kostväg man väljer att följa för socker (kakor, godis, läsk) och konstgjorda fetter (chips, lättmargariner) är inte bra för kroppen SAMT att jag måste göra mig av med minst lika mycket som jag stoppar i mig.

Jag har ätit enligt LKHF i ungefär ett halvår. Jag har INTE ätit strikt enligt LKHF och det är därför jag inte går ned i vikt. Däremot har jag INTE gått upp i vikt trots att jag äter riktigt smör, fet ost, fet youghurt och dricker röd mjölk. Jag tycker om att träna och det är där jag får lägga tyngdpunkten, så länge jag inte följer LKHF mer bokstavligt. Det är INTE KONSTLAT.

Fridens.

Jag kom ur sängen klockan 9 för jag kunde inte sova mer. Så enkelt var det.

Strax efter 10 kom jag iväg på en promenad. Då var det -5, några moln och bitvis ruskigt kalla vindar. Stackars ansiktet som var helt oskyddat! Tempot var bra utom där isen gjorde att jag var tvungen att sakta ned för att slippa stå på öronen. Jag fick inspiration till "Dagens fundring" medan jag var ute och halkade.... Det bidde 65 minuter.

Medan jag snörde på mig mina MBT-kängor och såg till att foten var på plats ordentligt, så tändes ett liljeholmens som var så stort att det nästan lyste upp den dunkla hallen. Plötsligt förstod jag mig på MBT-sulan! Visserligen har jag läst mig till att det är ett försök att kopiera massaiernas gångteknik, men nu FÖRSTOD jag plötsligt. När man går barfota i sand, så är man tvungen att hela tiden hålla balansen och ta tag med foten för att skjuta ifrån. Foten sjunker ned i sanden och för att inte tappa balansen blir man tvungen att korrigera fotens ställning och det gör att alla möjliga muskler, hela vägen upp till nedre ryggen, aktiveras för att göra det hela lättare. Det är därför som, i alla fall jag, automatiskt lägger tyngden på yttre delen av fotsulan.  HA!

Elin har varit i skolan idag igen och stämningen här hemma är annorlunda - lättare och trevligare. Vi blir på bra humör alla 3 de dagar Elin orkar med skolan för det är ju den vanliga lunken som vi strävar efter. Alla ni som har barn som går till skolan dag efter dag efter dag efter dag utan problem ska vara tacksamma för det för det är så det ska vara, men det är inte självklart på något vis.

Vid halv 5 ska Pär och jag åka till Coop för att fylla förråden. Just nu är kylen så tom att jag blir ledsen när jag öppnar den. :-(  "Det är tur att vi har pengar att fylla på" sa jag till Elin. "Det är inte alla som har det." Elin vet om min iver att uppskatta småsaker och frågade om jag "....tänker bli SÅ'N???". Hon menar antagligen att jag riskerar att bli en SÅ'N som hela tiden säger att det finns de som har det värre. Jag tänker inte så, alla problem är relativa, men när det gäller att kunna fylla kylen och skafferiet, så kan det kännas lyxigt i stället för att gnälla om att vi är fattiga därför att vi inte har råd att resa, så ofta som hon skulle vilja. Vi är INTE fattiga.

Fridens.