Just idag är jag......

.....leds på min gubbe.

.....otroligt frestad att sticka hemifrån.

.....besviken över att vi inte verkar få lånet.

.....extra frustrerad över att Pär och jag "talar olika språk".

.....i dj-t stort behov av att vara ensam.

.....lockad av tanken på att göra slut på allt.

.....trött på snöblasket ute.

.....illamående och har ont i magen; vill inte äta.

.....pessimistisk.

.....sur.

.....arg.

.....ångestfull och nedtrappningen av Theralen var onödig.

.....äcklad av min övervikt.

.....trött på tum-pressen.

.....panikslagen över att Finanskrisen har nått även vår familj.

Jag faller.

Jag fick hälsa på en nyinflyttad Golden retriever och hans husse. Endorfiner! :-)

BUP-läkaren är bra.

Våra marsvin: alltid här, alltid gosiga, alltid glada, alltid snälla, alltid kravlösa förutom hö, mat och vatten.

Fridens.

Jag och Lotta

Jag orkade aldrig ta reda på varför det inte fungerade att ha två bloggar här på "Blogga gratis". Jag är inte tillräckligt angelägen. Det blir heller inte att jag skaffar en andra blog någon annan stans för jag trivs här. "Blogga gratis" är enkelt och jag går alltid in för att göra min tillvaro så enkel som möjligt. Jag har inget behov av att ändra utseendet, lay outen eller typsnittet och jag tycker inte att det är särskilt skoj att trixa med bilder. Här är det enkelt att logga in, skriva, ändra, kommentera och lägga in bilder. Här trivs jag. Det viktigaste för mig är en möjlighet att uttrycka mig i skrift och att få eventuellt gensvar i form av kommentarer. I stället gör jag ännu en kategori som heter "1965  och framåt - mitt liv i stycken". Det är enkelt för mig och för den som vill läsa enbart det och inget av mitt övriga svammel behöver bara klicka på kategorin. Så får det bli!

.....varför det är mer angeläget att städa i hallen när en målarfirma ska komma på besök än när det är bara vi hemma?

*målarfirman kommer dessutom bara att se utsidan av husen när arbetet väl ska utföras*

BUPs läkare är en äldre, långsmal och lågmäld herre (som luktar gott, tyckte Elin) som jag tyckte gav ett luddigt intryck i början med sedan tog sig. Han blir bra! BUP-damen var med. Elin uttryckte efteråt att hon upplevde det som lite läskigt att han vet så mycket eftersom hon kände igen sig själv i en stor del av det han beskrev om depression och ångest. De gånger som jag har upplevt samma sak, så har jag blivit lättad och känt mig trygg i vetskapen att någon FAKTISKT förstår och att jag inte svamlar eller inbillar mig. Elin ska börja med Sertralin och hon tycker att det känns bra. Läkaren är övertygad om att hon kan bli hjälpt av medicinen. Han sa en sak om just antidepressiva mediciner och det är att de fungerar allra bäst som ångestdämpande och som hjälp med sömnen, men att beteckningen "ångestdämpande" har fått en så negativ klang. Jag tror på det. Dessutom slår antidepressiva mot ett bredare spektrum och är inte beroendeframkallande. Hon ska ta Theralen-dropparna parallellt med medicinen i 2 veckor. Sedan har förhoppningsvis medicinens ångestdämpande effekt satt in och dropparna kan tas bort. Nästa gång som vi ska träffa BUP-damen, så kommer även läkaren att vara med, så att Pär får träffa honom och lufta åsikter och frågor.

Jag har varit nära till tårarna flera gånger idag för jag är trött, frustrerad, leds och tycker att Pär har varit ovanligt grinig och irriterad de senaste dagarna. Hans tålamod är slut. Han tycker inte att Elin egentligen har tid att fortsätta så här - snart har halva vårterminen gått. Han känner oxå frustration över att Elin inte verkar inse hur allvarligt läget faktiskt är och att det inte alls är säkert att hon kommer in på den gymnasielinje som hon väljer i första hand. "Vad är det absolut värsta som kan hända då?" frågar jag. Om hon inte kommer in på gymnasiet till hösten, så blir resultatet att hon "går hemma" i ett år till nästa tillfälle att söka in kommer. Det här är inget alternativ för Pär. Det verkar som han nästan får panik bara av att tänka på det. Av egen erfarenhet, så vet jag att det inte gagnar någon att gå en gymnasieutbildning för sakens skull om man inte är intresserad (jag hade 3 plågsamma år på mitt tredjehandsval - naturvetenskaplig). Det kan vara så att Elin inte är mottaglig för situationens allvar pga att hon mår som hon gör; en försvarsmekanism. Det kan vara så att hon helt enkelt inte fattar och om så är fallet, så blir uppvaknandet brutalt.

Datordiskussioner. Ska Elin få en egen bärbar och i så fall när? Vi betalar, men hur stor motprestation kan vi kräva (Elin är medveten om att hon inte bara kan få något som kostar tiotusentals kronor)? Förslag ett: examens-present om hon har sådana betyg att hon kommer in på gymnasiet. Som det är nu är det inte längre ett alternativ eftersom varken Pär eller Elin har lust att vänta så länge. I lördags var de och rekognoserade marknaden och efteråt var båda två otåliga och ville gärna köpa den genast. Jag vidhöll examensförslaget. Förslag två: Elin får datorn efter födelsedagen, men före examen förutsatt att hon håller det kontrakt som hon och jag satte ihop (hon ska göra mycket mer hemma). Pär var tveksam. Förslag tre: förslaget är Pärs och går ut på att Elin ska klara av minst 4 hela skoldagar på en vecka innan hon får datorn. Det tycker inte jag är rimligt. Särskilt inte efter mötet med läkaren som tycker att vi är på rätt väg i rimlig takt dvs kontinuerlighet vad gäller halva skoldagar. När Elin väl går halva dagar kontinuerligt, så kan hon öka på till hela dagar, MEN det är inget som går att pressa fram. Jag tror heller inte att det fungerar med datorn som lockbete/belöning eftersom hon ju faktiskt är sjuk. Det var en kort period när det kändes som om hela familjen var enade om hur vi ska lösa det här, men den senaste veckan känns som det gjorde i början: Pär har inte tålamod med det här och jag försvarar Elin. Om Elin hade haft t.ex en cancersjukdom som gjorde att hennes frånvaro var orimligt hög och att gymnasieutbildningen var i farozonen, så hade pressen på vad hon ska klara av varit helt annan och förståelsen större. Det är klart att allt det här är FRUSTRERANDE på gränsen till att göra oss tokiga, men hur är det då inte för Elin?

Nu ska jag lägga mig och vila en stund.

Fridens.

I en blog fanns länken till frestelser. Det resulterade i en beställning av kakor, delikatess-skorpor, kaffe, te och tvål. Suck. Jag får sluta läsa andras bloggar.....

Fridens.

Jag fick gosa med en katt idag som kom framtravande och snodde sig mellan mina ben medan den sköt rygg med hög svansföring. Endorfiner!

Ester som jag har blivit nykär i för hon har blivit så gosig och ser ut som en liten nalle.

Krister Henrikssons röst.

Fridens.

Ester och Ellen

Elin var i skolan och klarade av andra delen av det nationella svenska provet. Senare åkte vi till BUP och det är något som börjar kännas tradigt nu. Det känns inte som om vi kommer någonstans. Vi pratade mycket om att det verkar som om Elin inte har kontroll över sig själv så till vida att hon inte kan sätta fingret på vad som får iväg henne (de dagar hon kommer iväg) eller vad som hindrar henne (de dagar hon är hemma). Jag hoppas verkligen inte att det är någonting som hon inte vill eller inte tycker att hon kan berätta för oss. JAG ÄR FRUSTRERAD!!! I morgon följer jag med henne till BUP:s läkare, men sedan är det en dryg veckas uppehåll innan vi ska träffa BUP-damen igen - SKÖNT!

Igår lyssnade jag färdigt på Stephen Frys inläsning av första HP-boken och sammantaget var den ok. Den prudentliga engelskan kändes hård mot slutet och ganska tom på känslor. Jag fortsatte direkt med Krister Henrikssons inläsning av "Fenixorden" och det kändes som att komma hem!! En välbekant och mycket behaglig röst på ett språk som jag förstår till fullo och med en inlevelse och känsla som ingen annan uppläsare har. Jag inväntar den andra HP-boken på engelska med Jim Dale (har aldrig hört talas om mannen och jag kände inte igen honom), men om den inte är 100%, så ger jag upp de engelskspråkiga versionerna.

"Snön faller ned. Tiddelipom. Allt mer och mer. Tiddelipom." Den kommer nu. Snön. Är det snöstormen från Sibirien som det skrivits om eller bara vanlig snögubbesnö?

Fridens.