Det pratas och skrivs mycket om att allt fler bloggar i vårt människofientliga samhälle. Människor vill bli bekräftade. Människor hoppas på att bli kända. Jag vet varför JAG bloggar. Varför bloggar du?

Fridens.

Det känns inte som ett bakslag trots att Elin är hemma idag.

Det finns varken BUP- eller läkarbesök den här veckan.

Jag kom iväg på en halvdan promenad som ändå är bättre än ingenting.

Fridens.

Elin är hemma idag. Hon är TRÖTT och har småont i halsen, men ändå känns det inte som något bakslag för jag tror att hon kommer igen i morgon.

Jag byltade på mig och drog iväg redo för en långpromenad. Från start kändes det tungt, men lite motigt kan det gärna vara för då känns det ännu skönare efteråt. Motigheten ersattes av en tung känsla och det enda jag kunde tänka på var hur långt jag hade kvar att gå. Genomsvettig. Trött. "Sluta tänka på hur mycket det är kvar!" sa jag till mig själv. "Tänk i stället på att du snart är över tröskeln och det blir skönt att vara ute!" Den tunga känslan höll i sig. Jag lyckades inte koncentrera mig på musiken utan längtade bara hem igen. Då stannade jag och undrade om jag verkligen skulle fortsätta (då hade jag promenerat i ungefär 20 minuter). "Kom igen nu!!" Jag gick 100 meter till, men sedan vände jag faktiskt om och gick hem. Jag mådde inte bra och ville bara lägga mig ned. Det blev 40 minuter i alla fall även om jag nästan vinglade den sista biten. Usch! Det är väl en så'n där sat-s evighetsförkylning som inte ger sig till känna ordentligt förrän jag anstränger mig.

Jag har flyttat fram tandläkarbesöket från början av mars till början av maj. Både Elin och jag fyller år i början av mars och då vill jag ha pengarna kvar.

Fridens.