Sol och minusgrader gör att jag lockades ut på en promenad. Jag hade tänkt mig en extra lång, men den rätta orken fanns inte. Inte ens den absolut bästa gång-låten*  fick igång mig ordentligt. Jag frös och var trött. Det blev 45 minuter i alla fall i väldigt varierande tempo. Jag måste - för min egen skull -  sluta med denna allt-eller-inget-inställningen till träning! "Promenera i minst 3 timmar eller ligga kvar i soffan." Idag blev det 45 minuter vilket är bättre än ingenting, eller hur Ewa? JAA - jättebra! Vi pratade en del om detta allt-eller-inget med BUP-damen i tisdags. Elin behöver lära sig att även om hon klarar av endast en förmiddag av en hel skolvecka, så är det BRA och det är absolut bättre än att hon inte går alls. Man kan säga att Elin fick det i läxa, men även jag fast det gäller något heeelt annat.

Den 14 december köpte jag två amaryllisar för 39 kr styck. De växte och blommade och blommade ut. Den som stått i köksfönstret slängde jag, men den som stått i vardagsrummets dunkel hade inte blommat färdigt och flyttades till köket. Då upptäckte jag att en ny stängel med blomknopp var på väg upp ur löken! Efter ytterligare några dagar kan jag se att ÄNNU en blomknopp är på väg. Det är sprutt kvar i blomlöken! :-)

När jag promenerade passerade jag ett pumpstationsbygge där de hade en rejäl brasa. Härligt! När jag hade gått förbi, så förde vinden med sig doften av brasa + vinterkall luft. Aaaah, en av mina favoritdofter! En av mina favorit-SMAKER på chips är "Salt and vinegar". Elin och Pär rynkar på näsan. Nu har Estrella ÄNTLIGEN börjat sälja smaken igen och jag får ha hela påsen för mig själv. Ålrajt!

Nu läser jag  "Och var hör du hemma?" av Anne Tyler. Mycket bra!

Humlan har bott hos oss i nästan två veckor och hon har redan fått ett smeknamn som har att göra med att hon ofta pratar för sig själv när hon är ute och spankulerar: Mumlan. :-)

Nu ska Elin och jag äta risgrynsgröt och dricka te och se "En långvarig förlovning".

Fridens.

* ordet gång-låt kommer väl från den fiolgnissliga folkmusiken? En låt med bra takt att gå till. Svamlar jag?

Böckerna av Stephenie Myers har blivit otroligt populära (jag tycker att de är väldigt bra - skiljer sig från mängden) och den första filmen, "Twilight" kom upp på biograferna före jullovet. Elin har läst böckerna. Hon har sett filmen 2 gånger. Hon är såld! Vi kan sitta och prata om de mest skilda ämnen, men förr eller senare pratar HON om Edward, Edward, Edward.... Det finns naturligtvis filmmusik och där förvånar jag mig själv genom att få ståpäls av en låt som jag i vanliga fall inte skulle ha gillat (för mycket elgitarr). Lyssna och särskilt på refrängen. "Supermassive black hole" med Muse.

Det blev en kort promenad (15 + 20 minuter).

Elin går i en BRA skola.

Våra marsvin. Igen. Alltid.

Fridens.

Vaknade halv 8 av att jag behövde gå på toaletten.

När det var avklarat lade jag mig i sängen och läste.

I stället för frukost tog jag en drickyoughurt tillsammans med medicinerna och satt i soffan och läste ut "Pepparkakshuset".

Klockan 9 satte jag mobiltelefonlarmet på 10 och slumrade bland kuddar och filtar.

Vid halv 1 åt Elin och jag lunch och såg "Tillsammans är man mindre ensam" - en väldigt mysig film (boken är ännu bättre)!

Dusch med ansiktsmask, kroppsskrubb och inpackning.

Blog-dax.

Halv 16 ringde Pär och sa att Elins mentor hade samlat ihop material, så att hon kan fortsätta hänga med och att vi kunde hämta det på stört.

Vi klädde på oss och gick till skolan.

Nu bloggar jag igen och sedan ska jag fixa middag.

Vad ska jag läsa nu då?

Fridens.

....varför tystnad upplevs som så pressande?

*människor är kanske rädda för vad som rör sig inuti andras huvuden*

När jag duschade, så slog hjärnan in på Minnenas Spår och fram kom en kortvarig pojkvän och en av mina systrar. Två personer som inte har med varandra att göra, men som var otrevliga på samma sätt.

Pojkvännen fanns i mitt liv under en period då jag var desperat leds på att vara ensam, men ändå inte vågade öppna upp eller slappna av vilket tog sig uttryck i att jag var svårpratad. Vid tillfället som dök upp i minnet, så satt vi på Vetekatten och fikade. Samtalet flöt INTE. När vi sedan åkte hem, var och en till sitt, så avslöjade han att han medvetet hade tigit för att få mig att börja prata. Då blev jag sårad och arg. Nu tycker jag att han betedde sig okänsligt - idiot!

Midsommarhelgen 1989 (tror jag) blev jag inbjuden att tillbringa tillsammans med en av mina äldre systrar. Om jag inte hade känt mig så ensam, så hade jag inte åkt dit eftersom jag hade och HAR svårt för henne och ännu svårare för hennes man. Vid ett tillfälle den helgen, så pratade hon i telefon med vår mamma och jag urskiljde följande: "Det är trevligt att hon är här, men hon säger inte så mycket...". Hon gjorde ihärdiga försök att få mig att prova på alkohol (så här efteråt tror jag att hon trodde att det skulle lossa min tungas band). Till min stora förvåning kom hennes man till min undsättning och tog mitt nekande i försvar. Den helgen upplevde jag åter igen att hon, precis som pojkvännen, erkände att hon medvetet hade tigit i hopp om att få mig att prata. OM hon hade lyckats få mig att vilja prata, så tvivlar jag på att jag fått mer än en start-syl i vädret eftersom hon helst av allt pratar om sig själv. Idiot!

Fridens.

Det känns som om vi har provat allt för att få iväg Elin till skolan. Det som återstår är att handgripligen dra henne dit, men det känns egentligen inte som något alternativ. Vi hade veckans BUP idag och jag sa rakt ut att jag känner mig uppgiven. Hopplöshet som blandas med panik. Dra täcket över huvudet. BUP-damen ska kontakta BUP:s egen läkare för att ta reda på om det finns ett bättre ångestdämpande alternativ än Theralen för Elin och att hon egentligen behöver det på morgonen för att komma ur sängen och till skolan. På måndag har vi möte med Rektor & Co och då kommer BUP-damen att vara med.

Fridens.

Jag HAR dokumenterade och fullt giltiga anledningar att vara hemma, så jag BORDE inte gå omkring med dåligt samvete.

Elin är så pass stor att hon kan klara sig själv.

Bloggandet.

Fridens.