Igår kröp jag i säng redan vid 21. Så trött att ögona gick i kors. Jag sov gott hela natten ända till 8. När jag såg vad klockan var, så tänkte jag: ”Vid den här tiden igår, så låg jag i sjukhussängen och väntade på op, men nu är det avklarat. Haha!” Tummen är helt fri från bedövning nu. Jag har litet ont, men Ipren fixar det. Däremot är tummen hyperkänslig för stötar. Stötar gör ONT, nästan skrik-ont. Jag måste även hålla den i högläge för annars dunkar den av smärta.

Efter frukosten åkte vi till Skärholmen. Jag köpte en hel del på Apoteket (Elin gick efter mig med en varukorg och jag slängde i den ena förpackningen efter den andra. Min alldeles egna lilla slav.) En lördagsöppen frisörsalong hade mitt dyra special-schampo. På Gallerix köpte jag en operations-present till mig och min tumme i form av två små affischer föreställande mamma björn med unge + en silverfärgad ram till varje. De ska hänga ovanför mitt bord. Den tavlan som hänger där nu har hängt där så pass länge att jag inte längre ser den, så att säga. Elin köpte skor och kläder. Pär letade upp ett fik där han satt och läste i stället för att följa med oss. Eftersom Cervera inte längre finns i Skärholmen, så fortsatte vi till Kungens kurva i jakt på den andra delen av svågerns present. Där fanns även en andra operations-present till mig och min tumme: frukostskål och mugg med fru Fillifjonk. Jag höll på att stå på örona pga isgatan utanför affären och då slog det mig att det kan vara en affärsidé. En isgata utanför porslinsaffärer som gör att kunderna står på örona och slår sönder sina inköp och därför måste gå in igen för att köpa mer. :-)

Fridens.

Den här fick jag av Lena idag! *ler glatt*  Just den här utmärkelsen kan man inte bara tacka för och sedan luta sig tillbaka. Nä, nä, nä! Jag måste skriva om 5 saker som jag är beroende av och även skicka vidare till 5 andra bloggar. Jag gör som jag alltid gör: alla i min länklista får utmärkelsen för det är bloggar som jag läser varje dag. Tra la la.

Mina 5 främsta beroenden:

* Böcker

* Te

* Våra marsvin

                                            * Träning

                                            * Frivillig ensamhet

                                            Fridens.

Operationen är avklarad!

SöS har VÄLDIGT trevlig personal på handkirurgens dagvård.

Elin var med på 3 lektioner.

Fridens.

Operationsdax! När klockan var 6 gick jag ned till tåget. Det var tvärmörkt, tyst och folktomt. Medan jag satt på tåget fick jag en obehaglig på-väg-till-pest-jobbet-déjà-vu; jag åkte oftast med ett tåg som gick vid halv 7. Sjukhus sover aldrig, så där var verksamheten i full gång. När jag hade anmält mig och blivit "avprickad" fick jag byta om till den föga smickrande sjukhusrocken, sjuhusstrumpor och skoskydd. Jag tvättade höger tumme och underarm IGEN och fick sedan krypa ned i en säng. Det var inte helt fel för jag var trött. Jag fick en positiv känsla för hur allt skulle sluta när jag såg att sängen stod längst in i ett hörn. Avskildhet + säng = vila. Läkaren kom och tittade på tummen och sa att de eventuellt skulle behöva transplantera nagelbädd från ena stortån till tummen. Hon drog fram en tuschpenna och ritade en nedåtpil på höger axel och underarm samt på vänster ben. Jag vet EGENTLIGEN varför de ritar pilarna, men jag kan inte låta bli att undra över vem som kommer att drogas i operationssalen - jag eller dem? :-P  Jag kröp ned under landstingets tunna, gula filt och vita lakan och körde avslappnings-övningar och efter ett tag somnade jag. Sköterskan väckte mig när det var dax att sätta fast en kateter. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Hon hittade inget kärl i handen. Hon hittade inget kärl i armvecket. Hon försökte med handen igen och ovanför tummen, på handleden lyckades hon till slut. Hon sa att kärlen ofta blir ovilliga att samarbeta om man är nervös t.ex före operation. Jag upplevde mig själv som fru Lugnochfrid där jag låg, halvt sovande, men mina kärl avslöjade mig som en lögnare! Sköterskan tvättade vänster fot och lindade in den i en steril duk. "Så här rena fötter har jag aldrig tidigare haft!" sa jag och syftade på de två dubbeltvättningarna med Descutan + hennes extra tvätt. Kvart i 10 rullades jag in i op-salen, flyttade över till op-bordet och fick en värmefilt över mig. Riktigt gosigt! Det var 4 personal där inne. Alla gick omkring och utförde sina sysslor medan radion poppade i bakgrunden. De talade om för mig vad som skulle hända. De verkade veta vad de höll på med. De pratade sinsemellan. Jag kände mig varm och trygg. Sedan kom narkosläkaren och gav mig bedövningen. Efter kanske 15 sekunder började det snurra behagligt i huvudet samtidigt som jag andades syrgas i en mask och sedan vaknade jag med handen hängande i högläge. Fast jag var groggy, så var det första jag tänkte på min tå. Hade de gått lös på min tå oxå? Jag vickade på foten och kände hur stortån strök mot lakanet. Vilken tur - ett bandage mindre! Då och först då dök den första manspersonalen upp och frågade hur jag mådde. Jag sa att jag var trött, men annars mådde jag bra. Klockan var ungefär halv 12. Jag upplevde det som att det gick fort för mig att bli klar i knoppen och nu var jag hungrig och hade lite ont i ryggen av att ha legat i samma ställning i, mer eller mindre 4 timmar. När jag var tillbaka i mitt avskilda hörn i "startsalen", så fick jag 2 mackor och saft. Landstingets torra mackor hamnar inte i Guide Michelin, men efter 12 timmars fasta var de inte så tokiga! Jag lyckades med ett toalettbesök och lite senare togs katetern bort och nu skulle jag bara vänta på läkaren för återbesökstid och utskrivning. Jag bytte tillbaka till mina egna underbara varma kläder och började känna mig som en människa igen. Läkaren kom med en ny tid den 2 februari och sedan fick jag gå. Jag sms:ade Pär, gick till Pressbyrån i entré-hallen och köpte en drickyoughurt och satte mig sedan och väntade. Pär och Elin kom strax efter halv 14. NU ÄR DET GJORT!! :-)

Bedövningen i tummen var seglivad och klockan hann bli 19 innan jag kände det första pirret som visade att den började släppa. Nu känns det att det är en tumme inne i den tjocka bandagetutan. Tummen påminner om Musse Piggs fingrar! Läkaren sa att det kunde ta upp till ett år innan jag har en helt ny nagel. Jag har inga större problem att blogga. Jag måste bara vänja mig vid att dunka till mellanslagstangenten med vänster tumme i stället.

Fridens.

Klumpen i magen blev mindre när jag fick veta tidpunkten.

Jag behöver inte vara kvar över natten på sjukhuset (AVSKYR sjukhus).

Städningen blev ordentligt gjord - inget hafs!

Fridens.

Jag har siktet ordentligt inställt på fredagen den 23 januari och vill såååå gärna att allt ska vara över. Så mycket, faktiskt att det har känts som fredag idag. Jobbigt. Snurrigt. Pirrigt (dåligt pirr). Jag har en klump i magen som gör att matlusten är väck. 

Elin kom inte iväg i morse heller. Pär kom in i sovrummet och var på ett dj-a humör. Jag pratade riktigt allvar med Elin och hon blev ledsen vilket jag väntade mig. Hon och jag är dock vänner fortfarande. I ett mail från Pär, så skrev han att han inte ville vara med Elin eller mig mer än nödvändigt idag. Elin och jag klarar oss. Jag föreslog att han skulle kolla om BUP-damen hade möjlighet att prata med honom på telefon och det hade hon. Han sa att samtalet var bra. Det är en något ansträngd stämning här hos oss.... :-P

Jag har städat idag och det är SÅ rent, fint, fräscht och UNDANPLOCKAT. Den här gången hade jag lust att städa (allt för att distrahera mig från operations-tankarna) och passade på att utnyttja detta genom att dammtorka extra noga.

Nu vet jag när jag ska vara på SöS. Klockan 7.15 ska jag anmäla mig på dagvårdsavdelningen. Uäää! Operationen blir på förmiddagen. Jag vill tacka för alla lycka-till-hälsningar. De behövs! Dessutom hoppas jag att mina änglar är med mig.

Idag fick jag en utmärkelse av Nini. Hon tycker att min blog gör intryck på henne. Tusen tack! :-)

Fridens.

Nu har jag koll på vad som gäller inför fredagen (allt utom tidpunkten...).

Jag bor i Sverige och har möjlighet till operation utan att ruineras (det blir till och med gratis eftersom jag har frikort).

Jag har lärt mig genom åren att inte oroa mig för sånt jag inte kan påverka (för 10 år sedan hade jag varit ett vrak).

Fridens.

Det verkar som Ester och Ellen utgör nästa generationen av Tösen respektive Lotta. Ester är lugn och gosig. Ellen är ettrig och nyfiken. Härligt med arvtagare!

Jag har svårt att få något gjort för jag har svårt att koncentrera mig därför att fredagens operation lurar vid horisonten. Det är inget behagligt pirr utan endast den nervösa, stressiga sorten. Igår hade jag svårt att somna pga det här. Jag låg och planerade för hur jag skulle göra det så enkelt som möjligt. I morgon eftermiddag ska jag ringa för att få besked om NÄR jag ska till SöS*. På kvällen ska jag duscha med Descutan, se till att jag har en ren pyjamas att ta på mig och dessutom rena lakan i sängen. Och så ska jag komma ihåg att INTE ÄTA efter midnatt. Efter klockan 6 på fredag - oavsett när jag ska in - får jag inte dricka ens vatten! På fredagen ska jag duscha med Descutan igen och ta på mig rena kläder och då ska tröjan ha vida ärmar eftersom bandaget kan bli klumpigt. Den nya jackan kommer jag inte att kunna ha då den har muddar på ärmarna. Det får bli en tränings-BH utan knäppning och jag kan inte ta mina MBT-skor för de kommer jag inte att kunna knyta sedan. Håhåjaja! Tillsammans med diverse information fick jag ett frågeformulär som SöS använder i journalen. Det är ett exakt likadant formulär som jag fyllde i inför första besöket hos handkirurgen där jag måste notera alla mina mediciner inklusive doseringar och det är ju inte bara 2-3 stycken..... De borde väl använda det formulär som jag redan fyllt i eftersom det ju är endast en journal över mig och mitt, eller? Jag ska fråga när jag ringer i morgon.

Elin har varit hemma idag och jag kom inte iväg till Stora Staden som jag planerat (bl.a. present till svågern). Jag hade helt enkelt inte lust. Förutom presenten (som utgör en del av en två-delad) och Apoteksvaror, så fanns det inga måsten på den handlingslistan. Vi åker till Skärholmen på lördag i stället.

KAN DET INTE BLI FREDAG KVÄLL NÄR ALLT ÄR ÖVERSTÅNDET??!!

Fridens.

*För x antal år sedan opererade jag bort en ganglion på högra handens ovansida. Efter det förberedande läkarbesöket på Sophiahemmet, så gick jag ut till receptionen och fick ett datum och en tid som låg en dryg månad framåt i tiden. Varför kan de inte planera i förväg på SöS? De som verkligen fasar för en operation går igenom helvetets alla kval i och med att de inte får veta NÄR det ska ske förrän kvällen innan. Det KAN bli så att operationen flyttas fram.... Sophiahemmet har inte kvar sin handkirurg för annars hade jag bett om att få komma dit. :-(