1000 tack för alla stöttande kommentarer och olika förslag till lösningar! Det värmer mycket. Det är precis den här sortens gensvar som jag behöver när jag skriver av mig och därför kommer jag att fortsätta att skriva av mig här i min blog. Jag kommer att fortsätta att nämna man och dotter vid namn eftersom, som jag skrev tidigare, det inte finns någon jag känner som läser min blog. Elin har gett klartecken till att bli nämnd. Pär tycker oxå att det är ok, så länge han inte blir utskälld, men det kan jag inte lova. Eftersom jag alltför ofta kommer på argument och bra svar EFTER att Pärs och mina diskussioner är slut, så är det nödvändigt för mig att få skriva av mig. Jag kommer alltför ofta på mig själv med att fundera på hur jag ska svara i stället för att lyssna på vad Pär verkligen säger och det är oxå en anledning till att skriva efteråt. Sedan är det ju så att jag ALLTID har haft lättare att uttrycka mig skriftligen eftersom känslorna kan hållas i schack på ett annat sätt än vid en faktiskt diskussion. I det inlägg jag skrev och sedan tog bort, så anklagade jag Pär för att vara martyr vilket han inte uppskattade eller tyckte var rättvist. Faktum är att vi kom in på just detta martyrskap vid vår senaste promenad, men när jag tog upp det, så blev Pär nästan ilsken och gick igång i 100 knutar vilket ledde till att jag helt enkelt inte orkade eller hade lust att fortsätta prata och därför skrev jag av mig i stället. Jag kommer, som sagt var, att fortsätta med det för annars kommer jag att bli knäpp på allvar. Ventilen MÅSTE lättas på med jämna mellanrum för att förhindra övertryck och andra obehagligheter.

Fridens.

.....hur jag ska kunna skriva av mig i min blog utan att namnge mina närmaste? Frånsett Annie och Sophie, så vet jag ingen annan som jag och min familj känner som läser min blog.

*jag har tappat lusten att blogga*

Det blev en snöig 70 minuters promenad idag. Tungt, men SKÖNT!

BUP-damen fokuserar på det som Elin faktiskt klarar av och gör och inte bara det hon inte klarar av eller inte gör.

Elin tycker att hon - i det stora hela - kan vända sig till Pär och mig.

Fridens.

Av någon anledning blev jag ap-trött på den truliga ungen som ser så butter ut, så jag bytte till Damen i soffan som läser och äter praliner. Efteråt kom jag på att den presentationsbilden stämmer väldigt bra på mig för min absoluta favoritsysselsättning är att sitta/ligga i soffan och läsa och äta något smaskigt. Det är jag det!

Fridens.

För några dagar sedan skrev jag att jag stortrivdes med kylan och den tjocka frosten och att jag faktiskt inte ville ha snö. "Var försiktig med vad du önskar dig för du kan få det" brukar man säga. Jag vill ändra det till "Var försiktig med vad du INTE önskar dig för du får det GARANTERAT!". Det har småsnöat hela dagen.

Fridens.

BUP i Södertälje.

Elin mår bättre efter BUP-mötet.

Det blev en promenad på 20 minuter; större delen i svagt uppåtlut.

Fridens.

Elins sista dag på jullovet och klockan 13 rasade allt för henne och hon kröp ned under täcket. Vi hade tid hos BUP-damen och behövde gå hemifrån strax före 15. Jag gick in och frågade rakt på sak om hon hade tänkt att samarbeta eller att krångla. Hon skulle följa med. En liten stund senare gick jag in igen och meddelade att om jag inte hörde att hon var uppe ur sängen senast kvart i 15, så skulle jag vara tvungen att ringa Pär så att han kunde hämta oss med bilen + att han förmodligen skulle vara på ett dj-a humör. Kvart i 15 höll hon på att klä sig. Vi gick ned till tåget, åkte till Södertälje Central och promenerade sedan till BUP (20 minuter) och hela tiden teg hon. Jag ställde någon enstaka fråga, men försökte inte att småprata. Jag har sällan behov av att prata. Jag kan tiga jag med. Det är väldigt vilsamt emellanåt. Pär kunde inte vara med på veckans möte mycket beroende på att det var hans första arbetsdag efter alla dessa helgdagar. Vi bestämde att träffas igen nästa vecka och tills dess går Elin halva dagar. Just i morgon är hennes första lektion idrott och BUP-damen tyckte att det var rimligt att hon var med även om hon inte deltar. Jag ska fixa ett intyg. Det är första gången som jag inte upplever det som odelat positivt att ledigheterna är över för det känns som om Kampen tas upp igen och jag blir trött innan den ens har börjat....

Jag orkade inte läsa färdigt "Jane Eyre". Det var ca 100 sidor kvar av dryga 600 sidor och jag visste ju faktiskt hur den slutade. Nu läser jag "Priset på vatten i Finistère" av Bodil Malmsten. Tänk att bryta upp så fullständigt att man säljer allt man äger och har och flyttar till ett annat land! Det är nog någonting som ska göras utan allt för många funderingar för då blir det inte av.

Igår låg temperaturen strax under noll och det snöade lite. Idag är det -10 igen och eftersom det är stjärnklart och vindstilla, så blir det svinkallt i natt. Skönt att kura inomhus då med tända ljus, te, filt och kuddar.

Fridens.

Vår inspelningsbara DVD-spelare.

Tupaner - mina favoritblommor.

Sista helgdagen - ålrajt!!!

Fridens.