Humlan har ökat i vikt sedan hon kom hit för en vecka sedan.

Några ensamma timmar.

Jag har laddat ned många entimmes-versioner av olika spel - mycket nöje.

Fridens.

En lördag som faktiskt inte är en helgdag eller ens en klämdag - skönt!

Dessutom är jag ensam nu och några timmar till. Pär och Elin är hos svärföräldrarna på en form av julgransplundring. Det har inte varit så mysig stämning här hemma det senaste dygnet pga det jag skrev (och sedan tog bort) vilket gör ensamheten extra vilsam.....

Elin kom iväg till skolan igår och var med på två lektioner innan hon gick hem igen. När hon kom hem tränade hon, duschade och rensade, städade och möblerade om på sitt rum (det var ett förfärligt buller ett tag). Vid middagen undrade Pär hur hon kunde ha ork till det när hon bara orkade med 2 av 3 planerade lektioner. Elin valde att inte svara på det vilket jag tyckte var bra. De dagar hon inte går till skolan alls pga att hon inte orkar, så kräver vi ändå att hon ska orka hjälpa till mer hemma i stället. Hur går det ihop? Jag tycker att vi ska koncentrera oss på det hon ORKAR göra i stället för på vad hon inte orkar med.

De senaste 4 dagarna har jag haft huvudvärk som ingen värktablett har rått på - spänningshuvudvärk. Igår kändes halsen tjock, men jag gick en lång promenad i alla fall i hopp om att huvudvärken skulle lindras. Det var skönt fast det kändes tungt, men mot slutet hade jag knappt styrfart. När jag kom hem blev huvudvärken sju resor värre; den sorten som DUNK-DUNK-DUNKAR så fort jag rörde mig. Inte ens Citodon bet på den! Jag sov i soffan ett par timmar vilket ledde till att jag satt uppe till klockan 2. "Den dåliga stämningen" var nog en av de bidragande orsakerna till att värken inte gav sig. I morse var den kvar (SUCK!), men stämningen blev långsamt bättre och det var inga sura miner när Pär och Elin åkte. Nu är jag nästan fri från värk utan att tagit ens Ipren. Psykosomatiskt de luxe!

Fridens.

1000 tack för alla stöttande kommentarer och olika förslag till lösningar! Det värmer mycket. Det är precis den här sortens gensvar som jag behöver när jag skriver av mig och därför kommer jag att fortsätta att skriva av mig här i min blog. Jag kommer att fortsätta att nämna man och dotter vid namn eftersom, som jag skrev tidigare, det inte finns någon jag känner som läser min blog. Elin har gett klartecken till att bli nämnd. Pär tycker oxå att det är ok, så länge han inte blir utskälld, men det kan jag inte lova. Eftersom jag alltför ofta kommer på argument och bra svar EFTER att Pärs och mina diskussioner är slut, så är det nödvändigt för mig att få skriva av mig. Jag kommer alltför ofta på mig själv med att fundera på hur jag ska svara i stället för att lyssna på vad Pär verkligen säger och det är oxå en anledning till att skriva efteråt. Sedan är det ju så att jag ALLTID har haft lättare att uttrycka mig skriftligen eftersom känslorna kan hållas i schack på ett annat sätt än vid en faktiskt diskussion. I det inlägg jag skrev och sedan tog bort, så anklagade jag Pär för att vara martyr vilket han inte uppskattade eller tyckte var rättvist. Faktum är att vi kom in på just detta martyrskap vid vår senaste promenad, men när jag tog upp det, så blev Pär nästan ilsken och gick igång i 100 knutar vilket ledde till att jag helt enkelt inte orkade eller hade lust att fortsätta prata och därför skrev jag av mig i stället. Jag kommer, som sagt var, att fortsätta med det för annars kommer jag att bli knäpp på allvar. Ventilen MÅSTE lättas på med jämna mellanrum för att förhindra övertryck och andra obehagligheter.

Fridens.