Sophie ville sälja Humlan till oss.

Humlan verkar trivas.

Vi träffade både Annie och Sophie.

Fridens.

.....varför jag föredrar djur framför människor?

*de är gosigare och alltid, alltid ärliga*

Det blev Pär och jag som åkte till Husdjursmässan i Kista. Elin hade fastnat i sängen. Vi kom till parkeringen kvart över 10 och vi var inte först om man säger så..... Det var roligare den här gången (förra gången vi var på mässan var 2007) och vi gick runt länge och tittade på djur i alla storlekar från hamster till gotlandsruss. Illern verkar vara ett roligt och mysigt djur! Däremot är mitt intresse lika med noll när det gäller fiskar (båååring!) och reptiler (vad ska man med såna till??). När det gäller spindlar, så övergår ointresset i rent äckel och att frivilligt vilja ha den sortens djur i sitt hem övergår mitt förstånd.

Fåglar är jag inte heller intresserad av, men det fanns en inhägnad med fritt flygande papegojor och de är onekligen vackra! Vilka färger! De är lite att hålla i oxå.

Det var marsvinsavdel-ningen som fick vår mesta uppmärksamhet. Vi träffade Annie och Sophie och även Sophies nya hanne som kommit från Finland (jag kallar honom Finska pinnen). Jag stod bredvid domaren när han dömde en av Annies rexar. Hur kan man förbli objektiv och hålla sig till reglerna när alla grisar är så söta??!! Om jag var domare, så skulle det stå "Jättesöt!" och "Urgullig!" och "Pussgurka!" som slutlig bedömning. Jag köpte en almanacka till köket med ENDAST MARSVIN på bilderna! :-D  När vi skulle åka, så letade vi reda på Sophie för att få med oss Humlan. Vilken liten skrutt! Nybadad och silkeslen och vansinnigt söt. Medan Pär sprang och hämtade bilen (det var en bra bit att gå mellan parkering och mässa), så höll jag i Humlan, inlindad i en del av min sjal. Jag gnuggade hennes öra mellan fingrarna och hon lugnade sig betydligt. Tack för tipset, Annie!

Den här glada grisen fanns i en av klapphörnorna, men den var inte intresserad av mig. :-(    Pär har fotat.

När vi kom hem, så fick Elin och Humlan hälsa lite på varann och sedan satte vi in Elin Humlan tillsammans med Tösen i överburen. När Tösen väl märkte att Humlan var där, så såg hon lite undrande ut. "En unge?" verkade hon tänka. "Har det kommit en unge utan sms-avisering eller nånting??" Sedan satte hon Humlan på plats och friden infann sig. Humlan skrotade runt, sniffade och provgnagde inredningen. Hon kollade in hyllor och krypin och verkade tycka att det var ok. Hon åt medan Elin och jag hängde över buren och satt till och med och putsade sig under en av plankorna! Sophie sa att hon var en liten tuffing och det verkar stämma! Nu har vi, än en gång, 6 marsvin; 5 klunsar och en skrutt. Ljuvligt! Det är ett tag sedan jag ringde Agria för att avregistrera en gris, så nu känns det bra att ringa dem igen och dessutom för att försäkra en ny. :-)

Fridens.