Idag är det svårt att känna tacksamhet och då är det väl ännu viktigare.

Mina 5 grisar som förblir opåverkade av familjens elände.

Elin har tid hos kuratorn i morgon.

Jag har klarat mig igenom ännu en svart dag.

Fridens.

Elin var så ledsen, så ledsen på eftermiddagen och hon bara grät. Hon låg i vår säng när jag kom in för att trösta och hålla sällskap. Fy, vad det kändes tungt! Falukorven som jag var så tacksam för får ligga kvar i kylen till en annan dag för ingen av oss var hungrig och lusten att laga mat var, om möjligt, mindre än vanligt. Det var mörkt. Det blåste och regnade, så jag hade ingen lust att gå ut för att fixa något gott & mysigt. Då kom jag plötsligt ihåg att det går att beställa hemkörd pizza på nätet. Sagt och gjort! Gott var det och mysigt blev det med pan-pizza, film, te och lite godis. I morgon är det allaktivitetsdag (det kallades friluftsdag på min gamla goda tid) och i min hjärna, som domineras av den deprimerades logik, så är det givet att Elin får vara hemma som hon mår nu.

Fridens.

Scans falukorv med 68% kött är så bra när jag inte orkar anstränga mig vid spisen.

Pär och jag lyckas i alla fall få ihop ett sparande, så att jag kan panikköpa vinterskor för nästan 3000 kr.

Vad vore livet utan nallar!

Fridens.

Pär hittade ett konto som han kunde plundra på pengar, så idag for jag iväg till Aktiv Ortopedteknik Rehband Center på Östermalm. Det tog ingen tid alls. Jag såg ett par kängor och provade ett par i min storlek och efter att ha konstaterat att de är gudomligt sköna jämfört med alla andra vanliga skor, så sved det till en kort stund när jag betalade 2800 kr. Ouch! Det är skon på bilden. Modellen heter Samba Oliv (de är mer lejongula än olivfärgade. Olivgula?). I morgon ska jag inviga dem! :-)

Pär är på kurs i eftermiddag inne i Stockholm och efteråt är han inbjuden på middag hos sina föräldrar. Elin har varit hemma idag. Det blev för tungt i morse och tårarna kom. En tanke slog mig: om en vuxen börjar dagen med att gråta av hopplöshet och sedan sover en stor del av dagen, ja, då blir den personen sjukskriven. Vad finns det för alternativ för en 15-åring?

Jag är ordningssam, på gränsen till pedant, men jag har definitivt inte något behov av att ha kontroll över allt och alla. När allt rasar omkring mig, så reagerar jag inte genom att vilja ta kontroll över det jag KAN kontrollera t.ex maten. "Jaha, ja, allt omkring mig är kaos, men jag kan åtminstone hålla koll på vad jag äter!" I stället reagerar jag tvärtom: eftersom allt är kaos, så ORKAR jag inte bry mig om vad jag äter! Så är läget just nu. Jag tror fortfarande att LKHF-kosten är den rätta för mig, men även om den är mindre tillkrånglad är t.ex Viktväktarnas kost, så kräver den engagemang, koncentration och vilja och jag har inget av det i nuläget. Därför lägger jag LKHF-kosten på hyllan ett tag (nej, nej, Pär - jag kommer inte att flippa ur och äta mig upp till 150 kg. Tagga ner!). Nu tänker jag fokusera mig på träningen och på att få Elins vardag att fungera. Maten kommer, än en gång, i andra hand om ens det. Nu ska jag försöka sätta ihop en vettig och god matsedel för kommande vecka.

Fridens.

Läkarbesöket gav inte mycket. Jag lämnade över en lapp med kuratorns kontaktuppgifter, så att vår husläkare och hon kan prata ihop sig. Elin fick lämna blodprov för att kolla sköldkörteln. Jag hade inte orken att insistera på att få prata om mig själv utan visade bara hur tummen ser ut och drog historien lite kort.

Det regnade så smått när Elin och jag gick till vårdcentralen (det ÖSTE ned när vi skulle hem, men som tur var hämtade Pär oss). Jag hade mina vinterkängor som är ett hopkok av Ecco och GoreTex och plötsligt kände jag att ena hälen blev blöt. Eftersom sulan är ett par centimeter tjock och ännu lite tjockare vid hälen, så kunde jag inte förstå var det läckte in; det var inte blött utanpå skon heller. Endast höger fot och endast hälen. När jag undersöker skon närmare ser jag att det har blivit ett stort hål i "klacken" och att den dessutom är ihålig. Vattnet har strömmat in och vidare genom och in i skon. SKIT OXÅ! Jag tror att det är 3 år sedan jag köpte dem, så kvittot finns naturligtvis inte kvar. Mina vanliga gympaskor är inte vattentäta. MBT-skorna är hala. Inga pengar. Jag får prata med Pär om att råna något sparkonto på 3000 kr och köpa MBT vinterskor. Det har blivit ett absolut måste nu! Jag har snokat reda på en butik som säljer vintervarianten.

Böcker. "Nattvakt" var inte bra. Den tog aldrig fart eller så läste jag inte tillräckligt regelbundet. Jag försöker med "Livets aviga och räta" av Kate Jacobs.

Nu ska jag laga middag fast jag själv egentligen inte vill ha någon mat. Blä!

Fridens.

Tack, Pär för att du hämtade oss på vårdcentralen eftersom regnet ÖSTE ned.

Theralen-dropparna som räddar mig när ångesten kommer krypande.

Laddbara batterier som skonar miljön (det går många batterier till mina CD-böcker).

Fridens.

Jag är oerhört tacksam för att jag har någonstans att bo!

Vår soffa är så skön att tupplura i.

Te kan vara både uppiggande, värmande och tröstande.

Det här inlägget är extra viktigt en svart dag som denna.

Fridens.