Efter en väldigt tung och tårfylld gårdag som kändes orolig och stormig, så har vi blåst i land. Jag följde med Elin till kuratorn i morse. Mötet gav 2 resultat. 1. Jag fick telefonnumret till BUP i Stlje. 2. Pär har faktiskt rätt i att vi kan pressa Elin till att göra saker. I övrigt tycker jag att kuratorn är tråkig; ingen humor. Eftersom Elin inte orkade vara med på dagens 2 lektioner + eftermiddagens besök på "Gymnasiemässan" i Älvsjö, så kändes det rimligt att kräva av henne att följa med mig på promenad för att sedan ta itu med en svenska-uppgift (prov i morgon). Sagt och gjort och Elin erkände, motvilligt, att hon mådde bättre efter promenaden. :-)

BUP:s telefontid för nyanmälningar var klockan 13-14 och jag slog numret så snart klockan blev 13. Jag fick prata med en kvinna med vääääldigt mild stämma som tog mig och min oro för att Elin är kliniskt deprimerad på allvar. Elin kommer att få en tid hos en sk. behandlare så snart som möjligt. Behandlaren avgör om en läkarkontakt är nödvändig.  Kuratorn sa att BUP har skyldighet att boka in ett besök inom 3 veckor från att man har ringt. Elin sa först att hon inte ville åka till BUP eftersom det skulle innebära att behöva träffa ännu en ny människa som ska bli informerad om allt och DEN situationen känner jag igen. Jag funderade ett tag och var väldigt frestad att gå henne till mötes och bara släppa allt, men jag orkar inte med så många fler dagar som den igår, så jag ringde alltså.

I natt sov Elin på en luftmadrass inne hos oss. På kvällen diskuterade Pär och jag, som vanligt nu för tiden och jag fick återigen känslan av att vi pratar förbi varandra, pratar olika språk och "Varför förstår han inte vad jag menar??!". Pär gick och lade sig. Vid midnatt lade jag mig i soffan och läste och njöt av att få vara i fred. När ögonen gick i kors, så lade jag mig till rätta, somnade och blev kvar hela natten. Jag ville vara ifred. Jag stod inte ut med sällskap ens i sovande tillstånd!

Fridens.

 

Marianne

14 november 2008 00:23

Jag hoppas att Elin ska få en bra och förstående person när hon kommer till BUP. En bekant vars dotter har besökt flera olika kurator, psykologer mm utan resultat, fick rätt hjälp genom BUP.
Så jag hoppas innerligt att Elin ska ha tur och få komma till någon som kan hjälpa henne.
Lycka till. kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

helga

14 november 2008 08:27

Vad bra att ni tar tag i detta så Elin kan få hjälp.

http://www.helga1.bloggagratis.se

 

Snurrtant

14 november 2008 12:45

Hoppas det går bra för Elin på Bup. Jag förstår det där med att träffa nya gång på gång, det är frustrerande och jobbigt att behöva förklara allt om igen. Tyvärr verkar det fungera så i det här samhället, så är det för alla.
Man får göra så gott man kan, fast det är pest och pina.
Bra att du stog på dig, hon behöver ju komma dit och få hjälp.

Hoppas det går bra :)

Ps. Jag tänkte på Pär som inte tycks förstå allvaret med Elin och så... Han kanske borde följa med så läkaren kan förklara.

Kram

http://www.sussiesnurrtant.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...