Hemkommen från mötet med rektorn, kuratorn och skolsköterskan. Min bedömning av personerna i fråga efter respektive handslag: rektorn - en rejäl karl fri från nonsens och gullegull, men inte omänsklig och med tanke på att han är ny från augusti, så har han koll. Kuratorn - tråkigt handslag, men hon verkar vara bra och har olika förslag på lösningar. Skolsköterskans handslag var som att hålla i en död fisk. Inget liv, inga åsikter, inga förslag till lösningar. Jag förstår varför Elin inte tycker om henne. Elins lärare skulle ha varit med, men hon var sjuk. Resultatet av mötet blev 3 inbokade samtal hos kuratorn till att börja med. Vi ska även föreslå vår husläkare att hon har kontakt med kuratorn för att underlätta samarbetet. Eftersom Elin inte har problem med kompisar, så skulle hon kunna utnyttja dem som stöd, men då måste hon övertygas om att det är något positivt att inviga dem i den här situationen och DET är inte självklart. Jag vet inte om Elin känner att hon kan lita tillräckligt på dem för att anförtro sig. Hemundervisning är i alla fall inget alternativ och var väl aldrig det egentligen. För mig känns allt det här lika hopplöst som innan mötet eftersom vi inte har lyckats ta oss över det största hindret som är hur vi över huvud taget ska få iväg Elin till skolan. Idag satt hon bara och grät. Ska vi ha som målsättning att ta en morgon i taget? Varje morgon som är som den här, så stannar hon hemma? Onsdag, torsdag och fredag den här veckan har hon så'nt hon MÅSTE delta i och det är väl där gränsen får sättas, eller? Jag vet faktiskt inte! Jag orkar inte heller. Jag har ingen lust. Allt är så satans tungt!!!

Vid 14 ska jag och min tumme bege oss mot Södersjukhuset.  

Fridens.

 

sus minns

3 november 2008 11:09

Fina tapeter, gillar skarpt!

När jag gick i nian för tusen år sedan höll jag ihop med en tjej som hette Eva (!). Klassen var uppdelad i två grupper och vi gick inte i samma grupp. När vi hade hemkunskap hade den andra halvan slöjd och vv.

Varannan tisdag var Eva hemma från skolan. I början ringde hon hem till mig på morgonen och berättade att hon hade ont i huvudet, ont magen osv osv.
Lite trist för mig för då var jag ju tvungen att hänga med några andra tjejer. Förökte fråga henne varför hon inte kom på tisdagar men hon sa att hon var sjuk... Som 14-15åring är man ju heller ingen kurator så ..

Hursomhelst så småningom kröp det fram att hon satt i samma grupp som klassens hårdaste killar och de var taskiga mot henner, vet inte om det var mobbing men hon tvärvägrade att ens gå på hemkunskapen. Man kan ju i efterhand fråga sig vad läraren gjorde men jag tror att hon var rätt ointresserad.

Vet inte vad jag vill ha sagt med dessa rader, men din tös mår ju dåligt och skolans press hård. Hoppas att kuraton och dottern finner varandra.

kramen

http://sefyrin.bloggagratis.se

 

Gröngöling

3 november 2008 11:31

Stackars lilla. Om man kunde förstå vad det är som gått lite snett med skolan.
Förstår att det känns tungt, skolan är ju ett måste, liksom. Hoppas att det kan hjälpa nu när ni har haft möte och de på skolan är medvetna om det och Elin vet att många bryr sig. Men så lätt är det väl inte heller.
Jag håller alla tummar för att det ska lätta. Förstår också att det är ett stort steg att berätta för kompisar. Kanske en kompis, till att börja med...
Kramar, och lycka till med nästa sak idag.

http://grongoling.bloggagratis.se

 

Frump

3 november 2008 18:59

Ett handslag säger mycket om personen i fråga... usch för slappa händer *ryser*

Hoppas tummen fick bra vård!

kram

http://frump.bloggagratis.se

 

Lena

3 november 2008 20:35

Hoppas det gick bra med tummen i dag!

Kram Lena

http://www.nygards.bloggagratis.se

 

malin

4 november 2008 16:24

Åh,jag önskar jag kunde säga nåt som skulle göra tt det kändes bätre.
Det kan ju ju naturligtvis inte, om det bara vore så enkelt.
Men jag mådde också pyton i hennes ålder, jag vet hur fruktasnvärt mörkt och kallt det kan kännas.
Jag minns ångesten så fruktansvärt onödigt bra.

Vad det ska ge er för tröst vet jag inte, men jag tog mig ur det hela.

Jag gick hos en underbar kurator på bup i många år, ända tills jag avr gravid med stortjejen faktiskt.
Och det hjälpte, på sikt.
För mig.
Men då kände jag stort förtroende för henne.
Tyvär orkade jag inte med något gymnasium, men iblad är inte skolan allt.

Jag vill bara ge er båda en stor kram och önskan om attt det ska lätta för er båda två.

http://pillris.blogg.se

 

margus

4 november 2008 17:47

Stackars tös! Hoppas kuratorn blir till en bra hjälp. Det är inte lätt att växa upp idag.

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...