Jag har stretat emot så länge jag har kunnat när det gäller att ta fram vinterjackan. När den väl är framme, så är det bara den jackan som gäller i flera månader och det är trist. När jag skulle iväg på promenad, så var det faktiskt inte mer än +7 och jag insåg att det var dax. Promenaden var SÅ skön, rask och lång, 85 minuter och vädret var exemplariskt för att var höst! Apropå vinterjackan, så börjar jag bli lite trött på den. Det blir fjärde vintern nu och det är inget som helst fel på den; varm och go', mååånga bra fickor och den håller mig torr. Den är ganska mörkt chokladbrun och jag vill ha FÄÄÄÄÄÄRG!!!! Det är TYVÄRR inte anledning nog att köpa nytt. :-( När jag var inne i sta'n i tisdags och kom ut på Drottninggatan under lunchrusningen, så fick jag känslan av att vara med i ett svartvitt foto. Alla var klädda i svart, svart, svart och grått med bara enstaka klickar av vitt eller rött. Så vida man inte kan sy sina egna kläder utan är hänvisad till butikernas utbud, så ser det mörkt ut (vitsigt!). Det är egentligen bara i sportbutiker där de säljer svindyra dunjackor för arktiska fantasivintrar som färgerna finns. Eftersom vintrarna numera är skrämmande snöfria och mörka, så behövs ju alla färger mer än någonsin! MER FÄRG TILL FOLKET!

Elin är hemma idag och nu har hela familjen nått ett stadium då alla tar det lugnt och bara kommer överens om vem som ska ringa in sjukanmälan. En sorts vila i kaoset. Hon har nog en förkylning på gång och efter att ha sprungit igår eftermiddag, så blev hon fruktansvärt trött. På tal om sjukdomar, så ringde min syster Lajla idag. Vi har inte haft kontakt på flera månader och det har varit ett medvetet val från min sida. Jag blev påmind om varför när vi talades vid för det är sjukdomsprat 90% av tiden. Gudarna ska veta att jag har en hel del elände att bidra med, men jag vill inte! Jag blir så deprimerad efteråt. Anledningen till att hon ringde just idag är att hon skulle vilja träffa Siw och mig innan det är dax för en stor dubbel-operation av både knä och axel. Djup suck. Lajla återkommer när hon har fått datum för ingreppen.

I övermorgon är det äntligen dax för Elins och min Lyxlördag med frisörbesök och shopping! :-D  Fy, tusan vad vi behöver en så'n dag!! Jag har en liten lista över det jag har för avsikt att inhandla bl.a smycken från Pilgrim *dreglar*. Vi kommer att gå back ekonomiskt den här månaden, men vet ni vad, det struntar jag i för en gångs skull! Jag tänker umgås med fru Slösa, så pilutta dig, fru Spara!

Fridens.

Vaknade vid 9 av att telefonen ringde, men jag brydde mig inte om att svara. Trött, frusen och nysig. Tillbringade förmiddagen i pyjamas och morgonrock. Ingen ork. Ingen lust. Eftersom det är onsdag, så stod burstädning på schemat, men jag övervägde att strunta i det. MEN i stället, så städade jag buren som planerat och sedan strök jag 4 skjortor till Pär och körde 2 maskiner med handdukar och rensade ur de två köksskåp som var kvar från Den Stora Rensningen och när grisarna har nattats, så ska jag dammsuga i köket. Puh! Det känns bättre att ha gjort något. :-)

Jag har blivit beroende av CD-böcker. Jag tycker att det är aptråkigt att t.ex laga mat, stryka, städa buren, spela vissa dataspel mm utan underhållning (musiken i MP3:n är förbehållen promenaderna). För tillfället, så är jag inne på tredje lyssnarvarvet av Harry Potter dels för att jag verkligen tycker om de böckerna och dels för att Krister Henriksson läser som ingen annan! Han och Håkan Nesser är suveräna! Det är svårt att hitta läsare av samma höga klass. Nyligen köpte jag "Kennedys hjärna" av Henning Mankell med Helena Bergström som uppläsare och jag är SÅÅÅÅÅ besviken. En så pass bra skådespelerska som hon ju (oftast) är visar sig vara aptråkig som uppläsare! Min bärbara CD-spelare har gått hädan; den vägrar att spela upp skivan. Jaha. Jag kollade på Clas Ohlsons hemsida efter en ny och såg att just den har utgått ur sortimentet. Undrar varför? Den har inte varit direkt lysande medan den fungerade heller..... Jag har nu två alternativ. Jag kan lyssna i min bärbara dator, men det gör att datorn vibrerar och blir tokhet + jag blir bunden av den (det är ingenting som jag kan stoppa ned i fickan direkt). Alternativ två är Elins gamla CD-spelare som inte håller tätt dvs att locket inte hålls stängt. Det får bli alternativ två inklusive en gummisnodd.

Fridens.

Har nyss kommit hem från ett av årets två besök hos Levaxin-doktorn. Vanligen tillbringar jag 5 minuter hos honom vilket inkluderar ett förnyat recept och ett stryptag för att kontrollera att sköldkörteln känns normal. Idag tog han inte ens stryptag och det kändes väldigt onödigt att åka dit. 260 kr!  De senaste gångerna har jag gått direkt till provtagningen och det gjorde jag idag oxå. Provsvaret kommer han att ringa mig om på torsdag.

För mig har böcker ett "bäst-före-datum", så till vida att intresset för att läsa en bok minskar om den står oläst för länge. Jag har ett tiotal sådana böcker i min hylla nu. Böcker som väntar på att bli lästa, men som jag har förlorat intresset för och som jag inte ens kan komma ihåg varför jag tyckte att de verkade intressanta från början. Även om jag har flera olästa böcker, så kan alltså en bokkris uppstå och det har det gjort nu! "Pingvin saknas" läste jag ungefär hälften av innan jag gav upp. Hela handlingen var som en så'n där obegripligt lång mening som är så fullproppad med bisatser och parenteser att man har glömt hur den började när man väl kommer fram till slutet. Direkt efter den började jag läsa "Jag vet att du är ensam" av Bodil Mårtensson, men den höll inte ens 30 sidor. Fjantigt skriven. Dåligt svenska. Blä! Nu började det lukta desperation..... Jag gick upp på övervåningen där vi har alla övriga böcker och där de som är lästa eller oläsliga hamnar i jakt på en Favorit i repris: Odd Thomas av Dean Koontz. Om det inte var så att jag har lånat ut "Påven Johanna" till svärmor, så hade jag läst den IGEN. Igår kväll hoppade jag mellan olika boksajter och letade upp nya böcker och jag hittade 8. Efter läkarbesöket gick jag till Pocket Shopen och lyckades få ihop 7 av de 8. BOKKRISEN ÄR AVVÄRJD!

Framåt 17-tiden ska jag träffa Pär på Konsum för veckohandling. Nu ska jag göra en kanna te och försöka äta fast matlusten är försvunnen.

Fridens.

Elin har gått med på att prata med skolkuratorn efter vårt argument att hon egentligen inte kan säga nej till något vi föreslår eftersom hon inte har egna förslag. Jag mailade kuratorn och fick svar om ett planerat möte den 3 november angående Elins skolsituation. Pär, jag, Elins lärare, kurator, skolsköterska, rektor och bitrände rektor kommer att delta. På mötet ska vi boka tid för Elins samtal. Samma dag som jag ska ta med tummen till SöS. Det var värst!

Fridens.

Bland de bästa vi har gjort är att skaffa marsvin!

Jag älskar dessa djur: de är söta, trevliga, intelligenta (ibland i alla fall ;-)), snälla, tålmodiga (de äldre mer än de yngre), sociala, nyfikna och roliga.

Att ha marsvin innebär:

*  Det finns alltid någon hemma som väntar på mig.

*  Det är alltid skräpigt av hö och spån i hallen och i köket.

*  Det sitter alltid spån på sulorna av mina strumpor.

*  Jag hittar hö på de mest oväntade ställen som i sängen, i CD-spelaren och i tvättmaskinen.

*  Det luktar alltid lite marsvin i köket.

*  Jag har alltid marsvinshår på kläderna.

*  Det händer att jag har rivmärken av klor på händerna.

*  När vi handlar grönsaker, så brukar vi ta hänsyn till vad grisarna tycker om.

*  Vi köper ofta KRAV-odlat för grisarnas skull.

*  När allt dj-s, så finns det alltid någon gris som ställer upp på lite gos.

*  Förutom den konstanta omsorgen och oron som förälder, så finns det även samma för marsvinen.

*  Så fort jag är hemifrån, så undrar jag hur de har det och jag saknar dem.

*  När jag ser ekorrar, möss eller andra gnagare, så ser jag likheterna med grisarna.

*  Jag har alltid varit känslig för vanvård av och misshandel av djur, men nu är jag plågsamt känslig och pallar inte ens en antydan av det.

*  Jag har vant mig vid att röra mig försiktigare och att bullra mindre i hopp om att inte skrämma grisarna.

*  Jag blir alltid på gott humör när jag kommer in i köket.

Nothing. Nada. Zilch. Niente. Rien.

Det är dagens tema, det!

Trååååååkigt!

Fridens.

PS. Jag ser ut som en något butter, men välmående budda på fotot. Ungefär som nu då. Moahahahahaaa.....

Tro det eller ej, men nu har jag faktiskt tagit mig året runt med mina stjärntecken. Alla 12 har presenterats. Vad ska jag nu ha som presentationsbild? Det blir en bild på lilla jag. Jag TROR att fotot är från augusti 1965 då jag var ca 5 månader. Jag sitter i mammas knä på ett familjefoto.

Fridens.

Elin har haft en riktigt dålig dag idag och jag tog saken i egna händer. Vid 14-tiden gav jag henne litet juice med två av mina Theralen-droppar i. Jag VET att jag borde ha rådgjort med en läkare först. Jag VET att hon inte bör använda mina mediciner. Jag struntade kallsinnigt i de rekommendationerna eftersom hon behövde snabb hjälp där och då. Sedan drack vi te och tittade på ett par avsnitt av "Six feet under". Nu när kvällen närmar sig säger hon att det känns lugnare; inte fullt så erbarmligt hopplöst och paniken har dämpats. Som pricken över i får hon kanske sova gott i natt.

När jag promenerade och tankeverksamheten drog igång, så vällde bitterheten fram som en tidvattenvåg. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete över att Elin har fått ärva det depressiva eländet av mig! Sedan gick tankarna vidare till mina egna föräldrar och alla deras sjukdomar som jag och mina syskon nu kämpar med: högt blodtryck, reumatism, skolios, hjärtbesvär, magsår, diabetes, övervikt och depression. När man har så många sjukdomar i bagaget, så borde man inte skaffa barn, än mindre hela 6 barn! Livet är tillräckligt tufft utan extra påfrestningar. Personligen har jag aldrig upplevt att livet, som en gåva från mina föräldrar, har känts så värdefullt att jag inte hellre förblivit ofödd. 75% av tiden är det en satans kamp!

Fridens.