IGEN! Jag är så trött på allt och speciellt vad gäller min vikt och vad jag äter. Pär och jag bråkar inte lika mycket om det längre, men hans små kommentarer är skitjobbiga. Jag VET att jag har skrivit mycket om det här. Jag VET att det egentligen är mitt eget problem att jag tar åt mig. Jag SKITER i det! Jag tycker att han helt enkelt ska KNIPA KÄFT! Jag hör aldrig något om detta från honom utom när han ser att jag hoppar över skaklarna.

Varenda dj-a morgon, så funderar jag på vad som är vettigt att äta till frukost. VARENDA morgon! Jag har börjat hoppa över frukosten enligt teorin om att äta bara när jag är hungrig och det är sällan som jag är hungrig på morgnarna. Samma sak vid lunch och middag. VARENDA satans dag gnisslar dessa tankar! Äta. Träna. Äta. Träna. Gör jag rätt? Gör jag fel? Ger jag efter för lätt? Ska jag lyssna mer på min kropp? Kan jag anstränga mig mer för att gå ned i vikt? VILL jag anstränga mig mer? Ska jag se till att få professionell hjälp med superstrikt kost och träning? Hur blir det då när jag når målet? Ska jag fortsätta på samma superstrikta väg som förmoligen inte känns avslappnad eller naturlig för fem öre?

Jag har kommit på mig själv med att så smått börja acceptera att jag inte har lätt att gå ned i vikt och att jag aldrig kommer att bli lika smal som jag var för 15 år sedan. Bortsett från att det är svårt att hitta kläder, så upplever jag inte att jag blir särbehandlad för att jag är tjock. Jag försöker oxå leva enligt idén att alla människor är så himla upptagna med att bry sig om vad andra tycker om dem att de egentligen inte bryr sig om hur jag ser ut.

Hjärnan kokar av alla tips, slutsatser, undersökningar, forskningsresultat och olika sätt kombinera födoämnen och kortslutningen är nära. Självmordtankarna ligger och lurar därför att jag helt enkelt inte orkar. Jag vill inte behöva leva varje dag med känslan av att jag måste övertyga Pär om att jag FAKTISKT gör mitt bästa. Jag går inte ned i vikt, men jag gör mitt bästa. Jag går heller inte upp i vikt, men det räcker inte.

Jag promenerade 90 minuter. Det blev längre än vad jag hade tänkt. Det blev längre än vad jag hade lust med. Jag hade inget bättre för mig, så jag kunde lika gärna vara ute. Det var ganska skönt, men inga endorfiner. Nu är jag trött. Jag kom inte iväg till SATS i dag heller och det är väl ett uppehåll på 4-5 veckor nu. Jag har ingen lust att släpa mig och ryggan hela vägen. Jag har ingen ork. Det är inte kul längre.

Det skulle vara så skönt att slippa allt.

Jag har försökt tidigare vilket inte utesluter att jag kan försöka igen.

Fridens.

Jag tycker att man ska hålla isär talspråk och skriftspråk. Enda undantaget är när man skriver dialog.

Varför blir svenskarna allt sämre på att stava??? Ibland hoppar jag mellan bloggarna på "Blogga gratis" och ser de mest hårresande stavfel. Dels av sorten rena stavfel och dels ord som stavas som de uttalas. De här exemplen kommer jag på just nu.

Ändå  stavas  endå.

Kuvert  stavas  kuvär.

Egentligen  stavas  igentligen.

Stod  stavas  stog.

Förstod  stavas  förstog.

Almanacka  stavas almenacka.

Fridens.

Jag älskar att kunna lägga in småbilder i texten när jag bloggar. Helst ska de passa ihop med eller illustrera textens innehåll. Då fick jag en egotrippad idé att jag kan rita små bilder av mig själv i olika situationer som jag kan använda. Sagt och gjort! Det blev fem till att börja med. Färgerna stämmer inte så bra med originalen och jag orkar inte fixa med det.

Jag går inte på det igen!

Den lätta känslan i kroppen.

Känslan av att FAKTISKT ha gått ned i vikt.

Varje gång det har känts så, så har jag ÖKAT i vikt.

Ånä, jag går inte på det igen!

Det är vägning i morgon.

Fridens.

En timme extra och jag är helt ur fas, men det var skönt att SOVA en timme längre. :-)

En hemmadag med alla lampor tända i ett försök att hålla mörkret stången. Vi har klippt klorna på grisarna. Vi har vägt dem och småttingarna går stadigt upp i vikt. Ellen GILLAR att bada! Hon gnagde lite på baljans kant, men annars var det en fröjd. Ester påminde väldigt mycket om en blöt bäver i och med att hon är så mörk och hennes svarta ögon blänkte.

Nu i veckan fick jag en ny CD-bok som jag lyssnar på nu. "Berättelse om herr Roos" av och med Håkan Nesser. Ren njutning! :-)

Fridens.

Frisörbesöket var lyckat och både Elin och jag är nöjda med resultatet. Shoppingen blev inte alls så njutningsfull som jag väntat mig. Pengarna räckte inte riktigt till allt jag ville ha t.ex blev det inget nytt från Pilgrim. :-(  Nu är jag trött och pank.

Fridens.

Igår spelade jag in en film av Woody Allen som heter "Scoop" och som visade sig vara ett riktigt guldkorn! Väldigt rolig och mysig! Elin tyckte oxå om den.

Bifogar trailern som fanns på "You Tube".

Elin sover.

Jag vaknade med värk i huvud och skuldror. Jag måste skriva upp "NY KUDDE" på listan till i morgon. Den jag har består av ihopklumpad fyllning.

Medan jag plockar in disken, så tappar jag saker, stöter i och är allmänt bullrig och börjar misstänka att jag nog bara ska sitta ned idag, så att jag inte skadar mig själv....

Jag försökte rita igår, men resultatet blev gräsligt + att jag har ont i hand och tumme idag. :-(

Är lillan brunstig? Kan marsvin ha PMS? Hur som helst, så har hon de senaste tre dagarna varit på ett dj-a humör och är på Ester och Ellen dvs minstingarna HELA tiden; jagar, nafsar, kurrar och gnisslar. Ibland lägger sig de andra i och det blir en ljudnivå som INTE går bra ihop med huvudvärk. Det är tur för dem att de är så söta. >:-(

Solen från igår är så frånvarande att det är svårt att tro att den finns; +9, mulet och mörkt, blåsigt och småregnigt. Blä!

Fridens.