Först en GOD nyhet: Nåna rosslar inte längre och veterinärbesöket blev avbokat! Hon tuggar hö och tittar upp på mig lixom för att vara säker på att det inte blir en tur i sjukburen. "Lyssnar du nu?" *tuggatuggatugga* "Ingen rossling!".

Det har varit ett överraskande nysande och snytande för min del idag. I förmiddags, om jag ska vara noga för NU märker jag inget av det. Jag har druckit te och suttit och läst större delen av dagen. "Bilden av Phoebe" var MYCKET bra ända till slutet. Idag började jag läsa en bok av Brooke Shields som heter "När regnet faller" där hon skriver om sin postnatala depression. Den är inte tjock och jag har snart läst ut den och den är BRA! Jag känner igen ALLT! Fy tusan vad jag mådde dåligt när Elin var liten! Inte bara när hon var nyfödd utan de första två ÅREN var mardrömslika. Jag tänker inte gå in på det här och nu för då kan jag skriva hur mycket som helst och så blir jag upprörd och arg och ledsen.

Igår kväll såg Elin och jag en favorit i repris: "Djävulen bär Prada". Med jämna mellanrum sa vi: "F-n vilken otroligt bra bild!!". Och det ÄR en makalös bildkvalitét! Ljudet är oxå mycket, mycket bättre och behagligare. Jag sa att varenda film känns som ny med den här DVD:n och TV:n. "Jaa!" höll Elin med och så pekade hon på vår proppfulla filmhylla och konstaterade "Kolla vad många nya filmer vi har!!".

Fridens.

Åsa, som har Klackebos blog har nominerat mig till samma utmärkelse som jag fick av Lena härom dagen. Malligheten ökar!

Fridens.

Jösses! Här har det inte gått i många knop ska jag säga.

Idag steg jag upp strax efter 7 för att hålla Elin sällskap och se till att hon inte somnade om i nå't hörn och kom för sent. För att hålla mig själv vaken blev det gris-release, undanplockning av disk och så gjorde jag en ny sats coleslaw. Efter frukosten regnade promenaden inne, så jag låg i soffan och läste och sedan somnade jag. Jag drömde om ett myller av våra marsvin och okända kaniner som Elin antingen släppte ut ur buren eller så gnagde de sig ut alldeles själva. Irritation och lätt panik uppstod. I drömmen, alltså.

Nåna är förkyld och har varit det sedan i söndags kväll. Hon rosslar. Det är inte första gången, men det som gör att det är annorlunda den här gången är just att hon är inne på sitt tredje dygn med något som vanligen gör över under natten. Jag bokade tid hos veterinären till i morgon. Hon mår bra i övrigt; möjligen är hon lite grinig - fullt förståeligt -  och biter ifrån mer än vanligt mot de andra grisarna. Jag känner ingen oro för så länge ett marsvin är intresserad av hö och annat ätbart, så är det egentligen ingen fara på taket. Dessutom vägrar jag att tro att det ska bli mer elände på marsvinsfronten, så det så!

Fridens.

Kommer ni ihåg när halva nöjet med att gå på bio var att se reklamen?

Eftersom jag fortfarande minns den känslan, så kan det väl inte vara SÅ länge sedan, men det känns som 100 år. Sedan vi fick reklam-TV, så har jag börjat avsky reklam mer och mer. Det finns egentligen bara en enda sorts reklam som jag slipper eftersom jag ber om att få slippa den och det är den reklam som delas ut i brevlådan. Resten kommer jag inte undan. Radio, TV, affisch-tavlor, annonser i tidningar, reklamblad i tidningar, annonser på web-sidor (hata, hata, hata!), folk som delar ut reklam på sta'n, insidan av klädskåpet på SATS, reklam för andra produkter av samma märke på förpackningar osv. Igår blev jag utsatt för reklam som fick mig att må dåligt. Reklam som gjorde att jag tyckte att "Nu dj-r har de gått över gränsen!". Utanför ingången till Centralen såg jag att flera personer hajade till för något. De verkade inte uppskatta det. När jag kom fram såg jag en avlång låda stå lutad mot en stolpe med uppmaningen "Få det att sluta". Ur lådan kom ljud. Ljud av ett barn som blir misshandlat. Det är klart att jag tog illa vid mig eftersom det är vidrigt att slå barn, men att försöka få mig att sms:a in ett bidrag genom att slänga detta över mig tycker jag är smaklöst.

OM jag hade stannat till så länge att jag hade kunnat sms:a, så hade ju ljuden från lådan ändå inte upphört. Alla ni slynglar och puckon som är ute och klottrar och förstör, ni kan väl ge er på de där reklam-lådorna?

Fridens.

Jag steg upp vid halv 9 och jag var TRÖTT; tung i kroppen, ont i huvudet och täppt i näsan.

Jag släppte ut grisarna (sk. gris-release), pussade och snusade och gav de hö.

Frukost till mig själv.

Kroppen sa högt och tydligt att det inte passade så bra med promenad idag utan att jag skulle ligga i soffan i stället. Jag lyssnar ofta på min kropp. Så ock idag. Jag läste en stund ("Bilden av Phoebe" av Kim Edwards som är MYCKET bra) och sedan somnade jag.

Några timmar senare gjorde jag kokospannkakor till lunch och det gör jag inte igen. Usch! Efter några tuggor slängde jag dem och gjorde två stycken Wasa Fiber Plus med mycket smör och ost på i stället. Inte mycket till lunch. :-P

Den nya DVD:n hade spelat in Dallas åt mig och att se 80-talets bredaxlade mode, stora frisyrer och Sue-Ellens enorma fiskögon var något överväldigande. :-P  Efter det tittade jag på "Kontakt" med Jodie Foster och DET är en film som är som gjord för en stor TV-skärm. Waow!

16.45 hade jag en rendez-vous med Pär på Konsum.

Hela familjen såg "Freaky Friday" medan vi åt middag. Ljudet i nya TV:n är klart bättre och vi slipper höja och sänka volymen beroende på om det är musik eller annat buller.

Nu bloggar jag.

Det var min tisdag.

Fridens.

Den här fick jag av Lena. Överraskad och glad! :-D

Jag varken vill eller kan nominera 7 bloggar - det finns för många.

Fridens.

Vår nya ENORMA platta TV och DVD levererades vid halv 20. Pär beställde alltså igår, en söndag. TV:n fanns dock inte i lager vid beställningstillfället, men när Pär kollade hemsidan idag, så fanns den inne. Eftersom han skickade beställningen före 14.30, så lovades leverans redan idag; ett drygt dygn senare. Hemkört av en trevlig kille. Jag kan rekommendera Dustin Home för sortiment, priser, service och retur-policy! Allt är nu monterat och ihopkopplat och vi har till och med lyckats programmera in Dallas, så total frid och lycka råder. ;-)  Pär sitter i soffan och kanal-hoppar och förundras över bildkvalitén. Små pojkar - små leksaker. Stora pojkar - stora leksaker.

Fridens.

.....varför jag håller på?

Jag kom ur sängen efter att klockan hade ringt.

Jag gjorde mitt i badrummet.

Jag gav grisarna hö.

Jag åt frukost.

Jag plockade undan.

Jag bäddade sängen.

Eftersom det var några minuter kvar tills jag skulle gå till tåget, så började jag känna efter. Orkar jag åka till SATS? Jag var trött och deppig. När jag satt i trappan och knöt skorna, så tvekade jag. Stanna hemma? Efter att jag hade tagit på mig jackan, så tvekade jag. Ska jag verkligen idas? Halvvägs ned till tåget, så stannade jag upp. "Jag KAN vända om jag vill...". När jag stod på perrongen och högtallarrösten meddelade x minuters försening var jag såååå nära att gå hem, men tåget kom och jag klev på och jag åkte till Centralen och jag gick till SATS och jag körde 60 minuters styrketräning. Det har ALDRIG varit tråkigt att träna, men eftersom endorfinerna lyste med sin frånvaro, så jag kunde inte låta bli att undra varför jag håller på med det här? Det självklara svaret är att jag tränar och försöker äta vettigt för att må bra. Hur bra mår jag egentligen? Innerst inne vet jag att om kroppen är något så när i form, så mår jag även bra psykiskt. Trots det, så hamnar jag i svackor som är djupare än bara vanliga humörsvängar. Jag tränar, jag äter som jag ska, jag har aldrig varken rökt eller druckit och jag äter mina mediciner som ett urverk, men ändå, ÄNDÅ mår jag så dj-a dåligt periodvis. Varför anstränger jag mig? Hur mycket sämre skulle jag må om jag lade av med allt?

Fridens.