Sov till 10 igen eftersom Pär gick upp med Elin igen.

Ont i knäet och snuvig.

Elin kom hem vid lunch eftersom hon inte hade den rätta orken att vara med på "Skoljoggen" på eftermiddagen.

Tvättat handdukar.

Lite lunch.

Långdusch med ansiktsmask och hårinpackning.

Snart ska jag börja med middaxlaxen.

Vädret är lika fantastiskt som igår och det verkar inte bli så mycket sämre på lördag när vi faktiskt ska till Gröna Lund.

Jag ser fram emot styrketräning och cykel i morgon.

Jaha.

Det var det det.

Fridens.

När jag har dragit upp rullgardinen de senaste dagarna, så har det varit dimmigt och rått ute, men uppehåll. Ruggigt! Igår försvann dimman framåt lunch och fram kom solen. Idag sov jag till 10 (Pär körde Elin till skolan), drog upp rullgardinen och möttes av rugg. Jag kom iväg på en promenad, men inte förrän vid 12 och det är väl ett magiskt klockslag för dimmorna försvann och solen kom fram och jag behövde knappt börja promenera innan endorfinerna ÄNTLIGEN gav sig till känna!! Det var runt 12 grader, men jag kunde ändå känna en föraning av vinterdoft i luften. Tänk dig ett stort träd vars löv är på väg att byta färg till flammande rött, orange och gult med en signalblå himmel i bakgrunden. Inte ett moln och hög, klar luft. Det finns inte en enda perfekt högsommardag som kommer ens i närheten av en så'n här dag i september!

Jag har ont i knäna idag. Riktigt ont - även vid vila. Det är ett bra tag sedan sist.      :-(  I måndags hade jag mina kängor som är helt vanliga med stum sula och lite klack. De är perfekta så här mellan varm och kall årstid och de är enkla att ta på och av i samband med klädombyte på SATS. Jag hade samma kängor igår när Pär och jag dår-handlade på Coop där golvet är hårt och småhalt. Jag känner mig ganska fin i dem oxå, men de är inte några bra skor och nu har jag ont. "Vill man vara fin, så får man lida pin." och det stämmer på mig och mina knän. Ju äldre och mognare jag blir desto mer prioriterar jag bekvämlighet framför utseende, men ibland vill jag ha lite mer "stil". Dagens promenad (65 minuter) i MBT-skorna räckte inte för att rätta till två korta utflykter i fåfängans tecken. Håhåjaja!

Elin klarade av skoldagen med ork och humör i behåll. Hon fick reda på att hon hade VG på en fysikuppsats om pincetten. Pär har varit i kontakt med hennes sk. mentor och hon tycker inte att det finns någon anledning till panik än. Hon säger att Elin är målmedveten och effektiv, så även om hon missar några lektioner, så är hon snabb med att arbeta ikapp. Bra! Jag tycker inte heller att vi behöver få panik, men med vårens elände i bagaget, så har i alla fall jag ett stort behov av att mota Olle i grind.

Nu ska jag städa buren för det luktar lite väl mycket marsvin här inne....

Fridens.

.....kommentarerna från Sus och Marianne i gårdagens "Hata, hata, hata!"-inlägg.

Vad blir konsekvenserna om Pär och jag, som Elins förmyndare inte gör allt vi kan för att få iväg henne till skolan? Vi har skolplikt så länge det gäller grundskolan och Elin går i nian nu. KomVux finns väl knappast i samma utsträckning som tidigare och utgör väl inte längre samma skyddsnät? Varken Pär eller jag känner att vi kan luta oss tillbaka och se tiden an medan Elin mår dåligt. Skolplikten medför att skolan är skyldig att tillhandahålla utbildning, men även en miljö som eleverna inte mår dåligt av. Om vi låter Elin stanna hemma, så kommer det aldrig att bli bättre. Ibland önskar jag att jag kunde rycka på axlarna och se tiden an.

Fridens.

Jag har länge, länge försökt få Pär att förstå att han omöjligt kan veta om jag kämpar på med något eller inte eller när jag gör så'nt jag inte vill, så vida jag inte talar om det vid varje enskilt tillfälle. Var går gränsen för när jag KAN kämpa på och när jag kämpar på av ren och skär envishet?

Jag har alltid varit orolig för att Elin har fått ärva mitt depressiva anlag och eftersom hon har mått så dåligt periodvis det senaste året, så har min oro ökat. Pär tycker att jag (möjligen) förstorar upp allt och jag håller med.

De två ovanstående styckena har jag skrivit för att beskriva varför jag nu upplever förvirring, irritation ("Det är så dax NU!") och beslutsångest. Pär pratade en del med Elin igår. Jag orkade inte. Han har kommit fram till att hon faktiskt mår riktigt dåligt psykiskt. Depression? Kanske. Han tycker inte att vi ska "sparka på en som redan ligger" genom att neka Elin att åka till Grönan på lördag. Till saken hör att jag sa till honom att OM han ändrar sig och säger att Grönan blir av, så får han åka själv med Elin och kusinen. Nu är plötsligt jag ensam den som ska avgöra hur helgen ska bli. Jag som till att börja med var Elaka Mamman när jag drog in besöket på Grönan. Jag har beslutsångest! Ska jag "sparka på Elin som redan ligger" genom att stanna hemma på lördag bl.a för att det passar mig bättre eftersom jag tycker att Grönan är ap-tråkigt? Ska jag vika mig, vara inkonsekvent och muntra upp henne samtidigt som jag ber att vädergudarna står mig bi och levererar ösregn på lördag?

Det var skönt att få skriva av mig!

PS. Det blir Grönan, men under protest från mig.

För ett par veckor sedan blev hela familjen engagerad i att få Elin över Den Stora Tröskeln efter en veckas förkylning. Som jag skrev igår, så är ingen av oss helt frisk ännu och i torsdags och fredags var Elin hemma igen med samma förkylning. Igår var det friluftsdag med svampplockning. ???? Vi tyckte att det var rimligt att hon var hemma då med. Jag har precis förlorat striden om att få iväg henne till skolan idag.

"Det som vi ska göra på lektionerna idag kan jag lika gärna göra hemma." sa Elin. "Så är det inte i morgon."

Nähä.

Jag känner mig helt uppgiven.

Jag varken vill eller tycker att jag kan ta henne i armen och dra henne till skolan. Det finns ingen vinnare i den situationen. Hon är ju ändå 15 år och det handlar inte längre om att hon precis har lärt sig säga "Vill inte!".

Jag ORKAR INTE sitta på sängkanten och dra ur henne vad som är fel.

Jag ORKAR INTE försöka förklara att jag, till viss del, känner igen mig i sättet hon mår dåligt på.

Jag ORKAR INTE föreslå alternativa lösningar som kurator, avslappningsövningar, promenader mm.

Jag ORKAR INTE försöka få henne dit jag vet att hon måste med belöningar.

Jag ORKAR INTE ens bli ordentligt arg.

Jag känner bara en enorm hopplöshet och maktlöshet.

På lördag har Scania hyrt Gröna Lund och vi skulle ha åkt dit med Elins åktokiga kusin som fjärde man, men i brist på andra verktyg, så har jag meddelat att det nu inte blir av. Pär är införstådd med det hela och han och jag tycker inte att det är någon förlust; vi vill ändå inte åka dit egentligen.

HATA, HATA, HATA!!!!

I morgon ska Pär gå upp med Elin och köra henne till skolan. Jag lyckas ju inte med det.

Fy f-n för allt!!!

Jag hittade den här hos Millan och tycker FAKTISKT att den är småkul (jag är ingen älskare av "blog-listor" egentligen).

10 favoriter

Dialekt: Jag gillar norrländska allt mer ju fler år som går sedan jag flyttade därifrån. Ironiskt?

Mat: Kyckling och fisk.

Låt: För tillfället är det "4 minutes" med Madonna och Justin Timberlake. Grymt bra takt att gå till!!

Tecknad figur: Åsnan i Shrek. 

Komiker: Det finns ingen som alltid är rolig.

Veckodag: Fredag.

Glassmak: Jordgubb.

Sport: Nej, nej, nej! Träning: ja, ja, ja!

Serie: Huset Elliot.

Drink: Ananasjuice med Sprite.

9 för tillfället

Humör: Det mesta känns träligt, men jag är nöjd med att jag kom iväg till SATS idag efter två veckors uppehåll.

Tanke: "Jag har ingen lust att göra matsedel....."

Kläder: Tunn och bylsig polotröja + mjukisbyxor.

Bakgrund: Dörrarna på kylen och frysen.

Känsla: Hopplöshet.

Tid: 16.24

Bästa sak: "Bästa sak för tillfället".....????. Min bärbara, kanske.

Irritationsobjekt: Lite magknip.

Gör: Fyller i en blog-lista.

8 första

Bästa vän: Lillsyrran.

Husdjur: Pappa hade en hund.

Kyss: Magnus. 

Piercing: Ett hål i varje öra.

Förälskelse: Minns inte. 

CD skiva: Mariah Careys "Vision of love".

Bil: Förmodligen var den liten och av plast.

Ord: ????

7 senaste

Telefonsamtal: Pär ringde från arbetet.

Mat: 3 mackor med mycket smör och ost + te.

Dryck: Pepsi Max.

Biltur: I tisdags. Från Konsum och hem.

Tv-program: Inspelat "Dallas".

Hört: "Jag förstår faktiskt ingenting!!" sa Elin till Pär när han hjälpte henne med matten.

Köpta klädesplagg: BH.

6 har du någonsin

Dejtat någon av dina bästa vänner: Jäss och nu är vi gifta!

Brutit mot lagen: Inte medvetet.

Blivit arresterad: Nä, vet du vad!

Badat naken: Inte sedan jag var en knodd. 

Fått böter: När jag åkte fast i SL:s biljettkontroll, men jag behövde inte betala dem.

Varit med i tidningen: Tror inte det.

5 nej tack

Skolämne: Matte (hata, hata, hata!).

Mat: Surströmming och blodpudding.

Musik: Improviserad jazz (hata, hata, hata!).

Dryck: Allt med alkohol.

Djur: Spindlar.

4 saker

Du gjorde igår kväll: Förlorade kampen mot ångest och gick och lade mig.

Du kan höra just nu: Marsvinen som tuggar och prasslar med hö.

Du inte kan leva utan: Böcker.

Du gör när du har tråkigt: Tänker att "Det går över.".

3 personer

Bästa Person: Min gubbe.

Gärna hånglar med: Min gubbe.

Snackar mest gojja med: Min dotter.

2 val

Coca Cola eller Fanta: Fanta.

Hund eller katt: Marsvin.

1 önskan

Att ALLTID ha så pass mycket pengar att jag ALDRIG behöver oroa mig för det.

Jag har bloggat i 1,5 år och har inte fått många påhopps-kommentarer, men däremot någon enstaka som har varit anonym. Jag gillar inte anonymitet i det här fallet. Att skriva en kommentar är ofta det samma som att lufta en åsikt och jag tycker att man ska stå för sina åsikter, negativt som positivt. Från och med nu kommer jag inte att publicera en enda anonym kommentar oavsett innehåll. Vill du kommentera, måste du våga stå för det.

Fridens.

Tack vare Milla upptäckte jag att Skytten aldrig blev presenterad ordentligt. Snacka om blunder!! Jag får betona talesättet "Bättre sent än aldrig." Jag ber allra ödmjukast alla skyttar om ursäkt.