Jag tål inte stress.

Jag tål allt mindre ju längre tiden går.

Mitt behov av rutiner ökar.

Jag har inget orkesmässigt utrymme för spontana ändringar i min lunk .

Det jag orkar med är regelbunden, schemalagd styrketräning, en veckohandling och MÖJLIGEN ett läkar-/frisör-/affärsbesök under en och samma vecka. Max en aktivitet per dag. Mer än så pallar jag inte utan att magen knyter sig i stress-protest. Jag tycker att det är ynkligt. Jag vill orka mer!

Dagen idag kan bli ett exempel. Jag gick upp vid 9 och hade följande inplanerat: frukost, promenad, dusch, lunch, veckohandling och matlagning. Jag läste min bok medan jag åt frukost, men kände inte att jag kunde sitta i lugn och ro eftersom jag skulle hinna med både promenad och dusch före lunch. Efter en attack av beslutsångest kände jag plötsligt att jag hade ont i foten (psykosomatiskt de luxe!) och jag ville inte förvärra det genom att promenera. Jag satte mig i köket igen och läste ut boken. Sedan duschade jag, gjorde en kanna te och såg den obegripliga, men vackra "The Fountain" från tidigare inlägg. Lunchen avklarades i lugn och ro. Veckohandlingen på Konsum blev sen och för att komma lindrigare undan, så blev det bara "frukostmiddag" i stället för lagad mat. Stressen uteblev, men i stället känner jag mig ynklig för att jag inte klarar av mer.....

I morgon är det tänkt att jag ska hinna med frukost, promenad, lunch, burstädning, utvecklingssamtal i skolan och matlagning. Inte en chans!! Jag är frestad att låta Pär ta utvecklingssamtalet själv för det är det största stressmomentet (jag avskyr så'nt över huvud taget! Jag har bra koll på Elin och hennes skolarbete och behöver inte höra att hon borde räcka upp handen oftare .). Pär har dessutom bett mig att stryka ca 5 skjortor i morgon (han tycker att det är sååååå tråkigt att göra det själv), men jag tvivlar på att jag fixar det.

Min livssituation att vara både arbetslös och leva på sjukersättning är förmodligen en stressfaktor. "Smyg-stress" skulle jag vilja kalla det. Jag klarar inte av det vanliga yrkeslivet med allt som det innebär. Jag bidrar med mindre än en tredjedel av familjens inkomster och får dåligt samvete när jag vill ha mer fickpengar att kunna spendera spontant. Jag blir, som sagt, stressad av att försöka klara av en vardag som många skulle kalla rena semestern. Jag misslyckas med att få iväg Elin till skolan, så Pär känner sig tvungen att börja senare och skjutsa henne vilket innebär att han kommer hem senare och ofta hamnar i bilköer. Som pricken över i vill jag helst slippa allt vad föräldramöten och samtal heter. Det känns inte som att jag är mycket att hänga i julgranen..... Jag tycker inte att det är synd om mig. Det är mer synd om de två som lever dagligdags med mig.

Fridens.

Jag såg en inspelad film idag (en av de filmer som fanns på min önskelista hos Discshop) som heter "The Fountain". Hos Discshop finns följande beskrivning av handlingen:

THE FOUNTAIN är en odysse som spänner över 1000 år om en mans eviga strävan att rädda kvinnan han älskar från att dö. Denna episka resa börjar i 1500-talets Spanien där Tomas  på uppdrag av drottningen söker efter källan till evigt liv. Resan fortsätter i modern tid där Tommy desperat försöker finna ett botemedel för den cancer som sakta bryter ner hans älskade fru Isabel. Århundraren in i framtiden börjar sedan Tom långsamt greppa det mysterium som tagit upp hans väsen under ett helt millenium.

Det var en väldigt vackert gjord film, men helt obegriplig. Eller så är det jag som är korkad. Det var tur att jag aldrig lade ut några pengar på den!

Hela familjen såg en annan inspelad film som heter "Bortspolad" och som är gjord av skaparna av "Wallace & Gromit". DEN var fullt begriplig och rolig och mysig!! :-D  Den kommer att sparas på en DVD.

Fridens.