De dagar som jag har hand om burstädningen, så brukar jag köra igång framåt 16-tiden efter promenad och lunch. När jag är färdig närmar det sig middagsdax och för att jag inte ska drabbas av negativ stress (som jag numera är löjligt känslig för), så brukar det bli snabb & enkel mat t.ex mikrade piroger med mycket sallad. Burstädningen blev uppskjuten från igår till idag pga huvudvärk, men vi åt ändå piroger igår, så vad ska vi då äta idag? Inte piroger igen i alla fall. Den planerade laxen skulle stressa mig, så jag stuvade om i matsedeln och tänkte steka pytt i panna idag. När det väl är middagsdax, så har jag ingen lust att vare sig laga eller äta mat. Elin avskyr pytt i panna. Pär är som alltid flexibel. Huvudsaken är att han får NÅGOT att äta. Medan jag avslutade städningen, så blev jag tok-sugen på te och rostat bröd med marmelad. Strax efter kommer Pär och säger att Elin föreslår te och mackor till middag. Är inte det telepati, så säg? Så får det bli även om det innebär ett rejält avsteg från LKHF, men jag kan se det som att jag bygger upp inför styrketräningen i morgon. ;-)

Det bidde ingen träning idag heller. Jag tog en Ipren, låg i soffan och läste och somnade. När jag vaknade var värken väck efter drygt ett dygn. Jäss! Jag hade min återkommande mardröm om att vi har flyttat tillbaka till Södertälje, men i lite ny tappning för lägenheten var inte alls lik den vi flyttade ifrån. Det var egentligen bara att det var ett höghusområde som var gemensam nämnare. Jag drömde att vi sålde vårt Paradis (där vi bor nu), men jag fattade aldrig varför. Lägenheten som vi flyttade till var väldigt stor, låg på bottenvåningen och var full av gamla skåp med och utan innehåll som den tidigare innehavaren helt enkelt hade lämnat kvar. Tapeterna var gräsliga. Vädringsfönsterna lossnade när jag öppnade dem. De kvarlämnade skåpen var dammiga och luktade instängt och mögel. Den tidigare innehavaren hade lämnat kvar konstiga drag-show-kläder och gosedjur! Vi hade knappt hunnit in i lägenheten förrän grannarna började terrorisera oss och jag fick hela tiden köra ut dem, men det gick inte att låsa ytterdörren. När jag ringde 112 för att komma till polisen, så hörde jag knappt vad människan i andra änden sa. Jag kom ihåg att jag tänkte i drömmen: "Det är alltid nå't skumt med angelägna och efterhängsna grannar!" och jag syftade på filmen "Rosemary's baby". Jag gick omkring och grät och ångrade flytten (så som jag alltid gör i de här drömmarna) och Pär ringde till mäklaren och sa att vi ångrade oss. Jag tyckte inte att vi skulle packa upp eftersom vi skulle därifrån snart igen, men Pär hängde upp några stora tavlor med tjocka ramar i hopp om att dölja den skrikiga tapeten. Sömn är inte alltid det samma som vila.... :-P

Fridens.