Igår spelade jag in en film som heter "Saved!" och som jag såg idag. En dramakomedi. En fin, kristen flicka går i en fin, kristen skola och har fina, kristna vänninor och en fin, kristen pojkvän. Det kommer fram att denne fine, kristne pojkvän är homosexuell och den fina, kristna flickan ser det som sin uppgift att rädda pojken. Filmen var ingen höjdare och jag började, i vanlig ordning, att analysera sönder den. Om Elin hade varit med och hört alla analyser och kommentarer, så hade hon blivit, milt uttryckt, irriterad. Eftersom jag var ensam, så hördes dessa analyser och kommentarer endast i mitt huvud. Och så undrar jag varför jag har huvudvärk.... Det jag egentligen försöker få sagt är något som jag har funderat på under alla mina levnadsår. Nåja, i alla fall sedan jag bestämde mig för att förneka någon form av guda-aktig existens som kan tillbedjas och som påstås ha ett finger med i varenda yttepytte människas liv. Jag har alltid varit ateist. Jag gick ur svenska kyrkan för 20 år sedan och jag gifte mig borgerligt. Elin är en liten odöpt hedning. Jag anser att religion, över huvud taget, har så mycket på sitt samvete i form av förföljelser av oliktänkande, så kallade hedersmord, abort-motståndare och krig att det snarare borde kallas O-frälsning i stället för frälsning. De som är religiösa, de som är övertygade om att treenigheten är ett faktum, de som säger sig vara frälsta, de som säger att gud och kristus är den enda sanna kärleken, gud älskar alla människor "no matter what!", de är just de människorna som är mest fördömande, mest trångsynta, mest fördomsfulla och allt annat än kärleksfulla och generösa på lika villkor. Homosexuella är sjuka, de sjuka och/eller handikappade har straffats osv. Naturligtvis finns dessa trångsynta synsätt även bland de som inte är religiösa, men det som gör det så ironiskt är ju just att religionen sägs vara så kärleksfull och accepterande.

För att återknyta till filmen jag skrev om i början, så var det just den här sortens bigotteri som kom fram även om det var på ett lättsamt sätt.

Som ateist har jag inget som helst behov av att övertyga andra om att det är min förnekande tro som är den rätta. Jag tror på religionsfrihet. Dessutom är jag väldigt intresserad av själva ämnet med alla dess ursprung, seder och bruk.

Fridens.

Det finns ju faktiskt människor som inte tycker om att läsa böcker utan hellre ser filmatiseringen. Jag förstår inte hur sådanan människor fungerar, men det behövs alla sorter för att jorden ska snurra!

Om dessa människor skulle få i uppgift att läsa "Harry Potter och Fenix-orden" som är TJOCK, men i stället väljer att se filmen och sedan blir förhörda på innehållet, ja, då skulle dessa människor stå sig slätt. Jag läste boken på engelska för några år sedan. Jag har sett filmen ett par gånger. Nu har jag även hört Krister Henriksson läsa den (29 CD!!) och insåg hur mycket som inte är med i filmen. Det är sorgligt mycket som inte togs med. Jag tycker att det är så synd! När en bok är ca 800 sidor tjock, så kan filmen, rimligtvis, inte bli bara två timmar. Den borde bli fyra timmar eller delas upp på två delar. "Sagan om ringen"-filmerna räknas oxå dit då man har valt att ta med de avsnitt i böckerna där det händer någonting och sedan gjort om det till någon sorts sago-action. I det fallet kunde filmerna ha varit kortare, men det är bara för att de är rena sömnpillerna. Det är väl bara att konstatera att alla böcker inte passar för att göras om till film.

Nu lyssnar jag på "HP och halvblods-prinsen" (21 CD) och i slutet av november har den biopremiär. Jag tänker vänta till DVD-släppet, men redan nu undrar jag över vad som inte kommer att vara med.

Fridens.

Äntligen var det dax att åka till Rosie!

Eftersom jag ville göra några små ändringar i frisyren, så ritade jag det som jag ville ha det. Rosie tyckte att teckningen gick att tyda och jag blev väldigt nöjd med klippningen. Det är så skönt att luggen inte behöver sitta fast med en klämma och att det långa håret i nacken är kortkort. Rosie är BRA! Strax innan jag skulle gå, så kom det in en kund med en liten hund. Jag är inte bra på raser, men den här var vit, kortkorta ben, mycket och lång päls, en sorts mustasch och - tro det eller ej - hade luggen i en klämma precis som jag hade när jag kom in där någon timme tidigare! Matte sa att pälsen och luggen skulle klippas om två veckor. Vovven var väldigt trevlig och lät sig villigt bli kliad och gosad med av mig. Jag hade svårt att slita mig... ;-)

Det känns inte som om jag har sovit bra i natt och jag vaknade med en diffus huvudvärk som har lurat i bakgrunden hela dagen trots Panodil. Nu är det ingen idé att ta fler värktabletter, men om den inte har gett med sig tills det är läggdax, så ska jag ta Ipren i stället. Ipren fungerar bättre på spänningsvärk (om det är den sortens värk det rör sig om). Jag tror faktiskt att det har att göra med vädret; blåsigt, kvalmigt och +20. Åska på gång? Burstädningen blir i alla fall flyttad till i morgon.

Pär tog på sig löparskorna och stack ut en sväng och Elin har åkt till Skärholmen med några kompisar. Jag kom äntligen ihåg att ringa till Agria för att få med Ellen på försäkringen. Inom loppet av knappt två månader har vi ringt fyra gånger för att göra ändringar i försäkringen.

"Hej. Ett av mina marsvin har dött..."

"Hej. Jag vill försäkra ett marsvin."

"Hej. Ett av mina marsvin har dött..."

"Hej. Jag vill försäkra ett marsvin."

Jag törs inte tänka på vilket intryck det ger.... :-P  Nåja. När den skriftliga bekräftelsen kommer, så är Ellen officiellt en i flocken! Oouuiii!!!

Igår läste jag ut "När jag hör din röst" och den var precis lika bra som "Om jag kunde drömma". Ovanlig och allt annat än förutsägbar. Om jag inte har fattat fel, så kommer även en tredje del och den ser jag fram emot. Jag har börjat lite smått på "Ansiktet" av Dean Koontz.

Fridens.