Vår lilla snorpa har namnsdag idag!

Det som är lite lustigt är att Pär och jag talade i telefon med varandra för första gången den 31 juli 1990 och sedan får vi en dotter som vi döper till just Elin + jag inte hade med det namnet på listan över tänkbara namn! Pär och jag träffades med hjälp av SSKF (Stor Stockholms Kontaktförmedling) och det var han som ringde till mig en svettig tisdag kväll i juli.

"Åh, nej!" tänkte jag när jag hörde hans dialekt "Inte en till norrlänning!". Jag hade haft dåliga erfarenheter av tillknäppta norrlänningar säger jag som själv kommer från Norraste Norrland. :-P  Han var inte det minsta tillknäppt och vi pratade på i ett par timmar. Vi hade vår första träff fredagen den 3 augusti från klockan 16 till klockan 23 och resten är historia.

Vi har haft marsvin i fyra år och precis när jag tror att jag har kommit underfund med hur de fungerar, så gör de precis tvärtom. När jag tänker efter, så är det likadant med Elin.... Det handlar om Mysan. Igen. Jag satten en gräns igår; om hon inte åt ordentligt när jag satte in kraftfoder åt dem, så skulle jag boka tid för avlivning. Sagt och gjort. Senare när jag gosade med henne här vi datorn, så åt hon energiskt och det fortsatte hon med resten av dagen precis som om hon måste äta ikapp. Då slog det mig att Pär inte hade stödmatat henne på hela dagen och att hon helt enkelt var hungrig! Följande frågeställning infinner sig: ett marsvin slutar att äta och behöver stödmatas, men hur länge ska man stödmata? Tills marsvinet visar tecken på att piggna till eller tills det inte är någon idé längre ELLER som det visade sig vara fallet med Mysan, tills man kommer på att hon är FÖR LAT för att äta själv så vida hon inte blir tillräckligt hungrig...... Åååh, vad de kan vara luriga de som små liven! Stämningen här hemma är i alla fall MYYYYYCKET bättre jämfört med igår och Mysan mår bra. Alla grisarna är slöa för att det - återigen -  är idiot-varmt.

Fridens.

 

Pär

31 juli 2008 16:14

Puss puss!
Ja, det var en trevlig kväll och du hade ju inte heller tunghäfta precis...
Kl 23 var vi nog framme där du bodde men vi satt väl kvar i bilen och pratade nån timme till?

Ang Mysan, det kan ju vara så att hon tidigare fått ont i magen när hon åt och inte riktigt 'vågade' komma igång igen om hon inte var tillräckligt hungrig.
(Pär, inte bara make utan också marsvinspsykolog?)

http://sundback.dyndns.org

 

Marianne

1 augusti 2008 00:20

Så skönt att Mysan mår bra och jag blir glad av att läsa att det faktiskt fungerar bra med kontaktförmedlingar. För alla kan ju inte som jag gifta sig med en av sina arbetskamrater..
Intressant att höra hur andra träffat sin partner.

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

margus

1 augusti 2008 06:47

Grattis till ert jubileum! Ni verkar ha det rart bland alla marsvinen. Kul med en man som också bryr sig om små grisar. Undrar om det är så vanligt... Var särskilt rädd om honom!

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...