....att vi beslutat att låta Mysan somna in och hade även en tid i morgon. Så sitter jag här i köket med Mysan på en handduk och gosar och småpratar. När jag tog henne i buren så satt hon i ett hörn som en rugguggla. Pär och Elin kom in med gräs och maskrosblad och få fick hon nytt liv. Hon satte i sig det med god aptit och nu sitter hon och knaprar pellets. Då vacklar även jag i mitt dödsdömda beslut, så Pär får lämna återbud på veterinärens telefonsvarare (jag känner mig för dum för att göra det) och Ölands-resan är åter på tapeten.

Åsa: jag tog bort din kommentar och hela inlägget; du förstår nog varför. Mysan och Maggan är kullsyskon.

Just nu är Pär och Elin på utflykt för att köpa mer CC-pulver, en packning till vår kökskran som inte vill ge oss varmt vatten och kebab till middag. Jag har inte haft lust att äta sedan frukosten och även om det bara är sallad planerad till middag, så saknas ändå energin.

Lajv-rapport: efter ett intensivt mumsande, så slickade Mysan mig på armen och lade sig sedan tillrätta på handduken. Hon är förmodligen konfys över denna koncentrerade uppmärksamhet, men jag tänker inte släppa ned henne. Ester gör tok-rusningar på köksmattan.

Själv är jag helt färdig av alla känslokast och all beslutsångest och vill helst av allt att det blir fredag om en kvart ungefär, så att de kommer iväg till Öland ochjag blir ansvarsbefriad för ett tag.

Fridens.

 

Sophie

30 juli 2008 16:02

Usch vad jag lider med er. :/ Har själv varit med om det där velandet så många gånger - först all sorg och förtvivlan när man inser att nu är det dags, och sedan byts förtvivlan till hopp när grisen gör det där lilla framsteget som man inte hade väntat sig. Det är en hemsk väntan men den måste ju tyvärr göras och ibland går det vägen och ibland inte. Tiden får utvisa. Kram!

http://luneas.bloggagratis.se

 

margus

30 juli 2008 20:21

Jobbigt när de små är sjuka. Man vet ju aldrig vad som fattas dem och stora undersökningar på kortlivade varelser är bara fööör dyra.
Det minsta du ska göra är att anklaga dig själv. Du gör inget fel! Våra små vänner kan ju drabbas av lika många olika sjukdomar som vi själva, det är ofta omöjligt att få reda på vilken.
Man kan inte annat än att efter bästa förmåga göra det man tror på och sedan låta naturen ha sin gång. Man känner ju när hoppet är ute och det blir dags för avlivning.

http://margus.bloggagratis.se

 

Marianne

30 juli 2008 23:01

Att slitas mellan hopp och förtvivlan är jobbigt och jag förstår att du känner dig helt utpumpad, det tar hårt på ens krafter att vårda sjuka djur. Man vill göra rätt och man vill inte låta ens djur plågas i onödan. Att ta det slutgiltiga beslutet är svårast. Jag hoppas ni ska få mer tid med Mysan och önskar er lycka till.
kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu flyttar jag härifrån efter drygt 7 års bloggande. Naturligtvis ska jag fortsätta att blogga, men på en helt egen domän för att verkligen säkerställa äganderätten till mina texter. Jag flyttar hit: http://www.ewasundback.se/. Jag hoppas att ni följ...

"Spiderman" med Toby McGuire och Kirsten Dunst. Det är inte bara tecknade filmer som fungerar när jag vill fly verkligheten. Superhjältar kan rädda mig för 2 timmar i taget. "Spiderman" är 12 år och det är länge sedan jag såg den, men just ikväll var...

Elin störde mig. Pär irriterade mig. Båda gick mig på nerverna på ett sätt som definitivt hade att göra med ångest och sällskapssjuka. När det var 1 timme och 20 minuter kvar innan vi skulle åka till svärisarna för att fira julafton satte jag mig i s...

...tycker om den träningsvärk som jag har idag och när inte ens jag gör det,ja, då är den löjligt grym. Jag har faktiskt tagit värktabletter för att över huvud taget kunna röra mig smärtfritt. I förmiddags var träningsvärken inte alltför hemsk och ja...

Föddes och växte upp i Kiruna. Flyttade därifrån när jag var 22 år. Nästan flydde. De sista åren jag bodde där mådde jag oerhört dåligt och det är den känslan som blev mitt bestående minne av stan. Av en slump hittade jag en Kirunagrupp på FB med mån...